Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1935 - Distansskydd och distansreläer i elektriska kraftanläggningar, av F. Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1935
E LEKTROTEKNIK
19
Här är a en av reläets inkoppling och
spänningskretsens data beroende konstant vinkel. Om ankaret
tänkes stå i vinkelläget ß med fältprojektionerna
eos ß resp. <5/ sin ß, så blir effektiva produkten
av fält och magnetisering
2 P = k1 k.j El eos ß eos (cp — a) + k2 k3 /2 sin ß.
Detta uttryck skall vara maximum vid derivering
efter ß, varvid erhålles:
k E
cotg ß = ^ [ eos {cp — a)
Genom lämpligt val av a kan denna storhet göras
proportionell mot Z eos <v, Z sin cp eller en
kombination av båda.
Olika relätyper.
Fig. 3 visar några olika principiella
karakteristiker för distansreläer, angivände utlösningstiden
som funktion av den uppmätta impedansen (tagen
i generell mening). I vissa fall är det lämpligt att,
såsom figuren visar, giva reläet en ändlig gångtid
även vid impedansen noll (reläets grundtid). Ofta
är det emellertid fördelaktigare att låta reläet
utlösa momentant vid impedansvärdet noll, och
ut-föringsformer förekomma även, då utlösningstiden
är noll för ett visst ändligt impedansområde, såsom
även visas. Denna anordning kan sägas motsvara
en negativ grundtid. Av figurerna framgår även,
hurusom distansreläer kunna utföras antingen med
kontinuerlig eller trappformad karakteristik,
ävensom att reläet, så snart impedansen överstiger ett
visst värde, antingen kan utlösa på en viss konstant
tid oberoende av impedansvärdet (s. k. reservtid)
eller ock blockeras mot utlösning.
Fig. 4 visar grunddragen av det av Brown Boveri
utförda distansreläet. Den upptill visade
segment-formade armen vrides av det såsom ohmmeter
utförda mätorganet, medan det av en urfjäder drivna
tidsorganet förflyttar kuggsektorn. Undre kanten
av rännan i segmentet är tandad. medan den övre
är slät. Den av urverket drivna armen är försedd
med en pinne, som tvingar mätorganet att succes-
Fig. 4. Distansrelä enligt Brown-Boveri.
Fig. 3. Typiska tidkurvor för distansreläer.
sivt närma sig sitt slutläge, då pinnen glider mot
den släta kanten. Så snart slutläget intagits, griper
pinnen in i den tandade kanten, varigenom armen
låses i sin övre ända, medau den nedre ändan
verkställer utlösning. Mätorganet är samtidigt riktorgan,
i det att vid omvänd effektriktning pinnen rör sig
fritt under segmentet och verkställer utlösning efter
en viss av impedansen oberoende tid. Startorganet
utföres vanligen impedanskänsligt.
Fig. 5 visar ett relä enligt A. E. G. med roterande
Ferraris-skiva (ej visad på figuren), vilken drives av
ett effektsystem och bromsas av ett ström- och ett
spänningssystem.
Genom lämpligt val av
konstanter kan
utlösningstiden göras på
önskat sätt beroende
av såväl impedansens
modulvärde som
effektfaktorn.
En nyare typ av A.
E. G.-relä är utförd
enligt fig. 6. En
Ferraris-skiva påverkas av ett
effektsystem och en
annan av ett spännings-
Fig. 6. Distansrelä enligt A. E. G., nyare typ.
Fig. 5. Distansrelä enligt A. E. G.,
äldre typ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
