Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1935 - Distansskydd och distansreläer i elektriska kraftanläggningar, av F. Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRI F T
5 jan. 1935
Fig. 7. Distansrelä enligt Westinghouse.
Fig. 10. Distansrelä enligt Paul Meyer.
system. Tidsorganet driver med konstant
hastigheten ’änk, medelst vilken den ena skivans momentarm
ändras. Omedelbart efter det ögonblick då
momentjämvikt inträtt, tippar utlösningsorganet över och
sluter utlösningskretsen. Reläet kan göras på önskat
sätt beroende av impedansmodul och effektfaktor.
Fig. 7 visar det principiella utförandet av ett
Westinghouse-relä. En spänningsmagnet
avbalanseras mot en spiralfjäder, som spännes av en från
ett strömsystem driven Ferraris-skiva. I sin
enklaste form är reläet sålunda beroende endast av
impedansmodulen.
Ett äldre utförande enligt Siemens visas i fig. 8.
Ett utan riktkraft upphängt system påverkas av dels
strömmen, dels den reaktiva effekten, dels slutligen
av ett dämpsystem. Inställningsläget blir beroende
av nätreaktansen. Efter viss tid låses systemet av
en fallklaff, vilken tack vare en trappstegsformad
skiva stannar i ett av utslaget beroende läge. Detta
läge påverkar sedan arbetstiden hos tidsorganet.
Fig. 9 angiver grunddragen av ett nyare
Siemens-relä. Startorganet är här visat som ett rent
strömrelä men utföres i praktiken ofta såsom
impedans-eller underspänningsrelä. Sedan startorganet slagit
till, inkopplas ström resp. spänning på två
magnetsystem, vilka påverka en fritt upphängd skiva av
viss kurvform. Reroende av förhållandet mellan
spänning och ström intager denna skiva ett visst
läge och fixerar härigenom läget hos en motkontakt,
mot vilken en av en
fjäder driven och med
konstant hastighet gående
rörlig kontakt förflyttas.
Reläet kombineras ofta
med ett momentan
verkande organ, som ger snabb
utlösning så snart impedansen, eller i vissa fall
reaktansen, understiger ett visst gränsvärde.
Paul Meyer har utfört ett distansrelä enligt fig. 10.
Strömmen påverkar en bimetallisk fjäder, vilken
förflyttar en rörlig arm, varvid ett anslag förskjutes
i riktning mot en av ett voltmetersystem påverkad
kurvskiva. Då beröring mellan de sistnämnda
inträffar, utlöses en ledmekanism, varigenom
reläkontakterna slutas. Reläet är givetvis okänsligt för
effektfaktorn.
En förenklad form av det sistnämnda reläet visas
i fig. 11, angivande konstruktionen av den norska
firman N. Jacobsens distansrelä. Här användes
ävenledes en bimetallisk fjäder, men utlösning äger
rum efter en tid, som bestämmes av ögonblicket för
jämvikt mellan spännkraften hos denna fjäder och
ett av nätspänningen påverkat magnetsystem.
Asea och A. E. G. syssla f. n. med relätyper, som
äro uppbyggda av en serie separata,
impedanskänsliga balansreläer.
Inkopplingssystem.
Distansreläernas inkoppling dikteras av dels
relä-konstruktionen, dels skyddets uppgifter vid olika
slag av fel. I luftnät förekomma såväl tre- som
två-poliga kortslutningar, varvid de sistnämnda äro de
vanligaste, och för båda dessa typer av fel bör
givetvis distansskyddet arbeta. Enpoliga jordslutningar
utlösas däremot i regel ej medelst distansskydd. Ett
särskilt intresse tilldraga sig de dubbla
jordslutningarna, vilka erbjuda de största svårigheterna vid
selektiv utlösning. Om de båda samtidiga jordfelen
inträffa nära varandra, uppträder felet i stort sett
såsom en tvåpolig kortslutning, dock med en
nollpunktsförskjutning och en dissymmetriström, som
sätta även j ordf elsskydden i verksamhet. Ligga de
Fig. 8. Distansrelä enligt
Siemens, äldre typ.
Fig. 9. Distansrelä enligt Siemens,
nyare typ.
Fig. 11. Distansrelä enligt N. Jacobsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
