Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1935 - Om vridmomentet hos asynkronmotorn, av G. Ödberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Tillämpas detta på vårt fall, fås
#20
TEKNISK TIDSKRI F T 5 jan. 1935
som startmomentet vid varierande sekundärmotstånd
U =
\1(*.
(4)
och luftgapseffekten
1\,=
»h E’220 .
Ro
(«’» + ‡)2 + X»»
P= m,
E-
20 _
Jt 2
1
s , HM
Z’j-2
2 eos (p’j.2
där
R’)
eos <p*2 = z,
*2
Av detta uttryck framgår, att P12 har maximum
för 2 —7j\2- Detta betyder, att vid givet
sekundärmotstånd har P12 maximum för ett s-värde
R
sm = -r/l— och vid start (s=l) har P12 maximum för
Z hi
ett sekundärmotstånd R2 = Z\2■ Mäta vi
eftersläpningen med sm som enhet, kan ekv. (6) skrivas
£22O 1
Pl2 = mi riT " ~–––––-
sm s
Betrakta vi åter startmomentet, ger ekv. (6)
1
E2
(P12)s=1 = m"
Z’*2 Ä2 Z’,2
+
Maximivärdet på P12 är
(P12U = mi 520
’ i-2
Ä2
2 eos
Z’*2 2 (1 -j- eos <p’*2)
Vi kunna skriva ekvationerna ovan
Pl2 = 2 (1 + eos <p’k2)
(■Pl2)mai ~ + + 2 eos <p’k2 sm s
(Pl 2)5 = 1 2 (1 + eos <p’k2)
(P 12)m ax + ZT" + 2 eos,
7’ ’ P " i-2 n2
(6a)
(7a)1
(7b)
Jämföra vi ekvationerna (7 a) och (7 b), komma
vi till följande anmärkningsvärda resultat:
Momentet vid konstant sekundärmotstånd och
g
varierande eftersläpning är samma funktion av
Sm
1 X. sin uppsats "En ny regleringskoppling’ för
trefaskranmotorer" (Tekn. tidskr. Elektroteknik, 1933, s. 106)
använder Dreyfus formeln:
• . , . 2(l + l-„) [ o’
^12 — ’ „ „
m
–1" 2 + S
Man finner lätt (under förutsättningen Rm—0), att Q12 —
= eos v’kv
R2
z7;
(8)
(5)
I denna ekvation äro R2 och s de oberoende
variablerna. Av ekvationens byggnad framgår det kända
R
förhållandet, att P12 är entydigt bestämd av –2.
Vi omforma ekvationen något och få då
av Detta resultat torde först ha funnits av Kloss.
Vi kunna sammanfatta ekvationerna (7 a) och
(7 b) i en ekvation av formen
_ 2(1 -f eos (p’t
y _ _
x + x + 2 eos cp\2
Här bör påpekas, att vid härledningen av ekv. (6)
och den därmed likvärda ekv. (8) ej gjorts något
som helst antagande beträffande ekvivalenta ström-
y
1
(6)
0.5
5 X
Fig. 4.
kretsens utseende. Kan man alltså finna ett
ekvivalent schema, som bättre ansluter sig till
verkligheten, gälla ekvationerna fortfarande (jfr Alm, op.
cit., s. 66.) cos^p’M är givetvis mindre än 1; i regel
är den av storleksordningen 0,1—0,2. Försummas
denna storhet vid sidan av 1, övergår ekv. (8) till
den enkla formen
.y= " j (8b)
X 4-
X
Enligt Kloss ger denna ekvation tillräckligt
noggrant resultat för ej allt för små motorer. Detta
framgår även av fig. 4.
Vi skola först jämföra dessa resultat med de av
Kloss funna. Han omformar ekv. (3) och får
"normalekvationen"
2 + z
y =
(9)
x-\- + 2z
x
2 R,
där z enligt ovan är z =
(1 -f T) Zm
För undersökning av Z införa vi med la Cour4
konstanterna C1 och C2. Då gäller
Z’*1_C\_Cj
(10)
r/r fil /-ii ^ >
Ä J-2 ^ 2
C, och C„ äro storheter, som skilja sig föga från 1.
För beräkning av deras absoluta belopp kan man
försumma såväl statormotståndet R1 som
järnförlusterna. Man finner då enkelt
Ci = l+n; C’2 = i +r2; ctC’2 = l + t (il)
Uträknas R\2 ur schemat i fig. 2, och försummas
järnförlusterna, erhålles
Ri
Användas (10), (11) och (12) övergår uttrycket för z i
z — 2 eos <p\2 , (12 a)
vilket ju var att vänta.
r’l9
(12)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
