Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1935 - De tekniska betingelserna för upptagning och återgivning av ljudfilm, av E. Aulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TEKNISK TIDSKRI F T
5 jan. 1935
delen av denna kurva kan framställas under
formeln
Sn = yn h (?)
där in är det å negativet vid exponeringen fallande
ljuset. Yid kopieringsprocessen belyses en ny film
genom negativet med den på negativet fallande
ljusstyrkan ik. Det genom negativet fallande ljuset är ip.
Enligt (4), (5), (6) och (7) är:
Ip = h — Sn — h-7nh (8)
Fig. 5. Samband mellan svärtning och belysning.
Det genomfallande ljuset i träffar positivet och
utfäller där efter framkallning svärtningen Sp:
Sp = YP {Ik — Yn 4) (9)
Yid projektionen kastas en ljusmängd av i1 mot
filmen, varav den genomfallande delen träffar
fotocellen. Denna ljusmängd är varvid
lf=h-Yvih-Ynh) (10)
1f = h-\~YnYp1n — Yph
Översatt till lineära funktioner är denna ekvation:
(11)
ijjp
Såsom synes av ovanstående kan lineär
proportionalitet mellan å negativet vid exponeringen och
å fotocellen vid återgivningen fallande ljus endast
åstadkommas under den betingelsen, att yn yp = 1,
vilket betecknas som Goldbergbetingelsen. Man har
alltså att avväga de fotografiska processerna så, att
detta är uppfyllt. De faktorer som äro bestämmande
för framkallningskonstanten äro filmemulsionens
sammansättning, framkallningens koncentration,
sammansättning och temperatur samt
framkallnings-tiden.
För att under hela filmproduktionen kunna
uppehålla framkallningslinearitet fordras noggrann
kontroll av alla här ingående faktorer genom lämpliga
mätningsmetoder. Denna kontroll kompliceras till
en del därav att de funktioner, vilka vi här tidigare
omnämnt, icke äro strängt riktiga. Korrektioner
måste således företagas. Den s. k.
reciprocitets-lagen, att exponeringen är produkten av intensitet
och tid, gäller icke strängt. Vidare är det
observerade svärtningsvärdet beroende av den optiska
anordning med vilken det mätes. På grund av att
filmens svärtning egentligen utgöres av ett punktgitter,
kommer en viss del av den genomfallande
strålningen att lämna filmen i annan riktning än den
infallande och kommer således icke alltid att träffa
t. e. fotocellen vid återgivningen. Likaså blir
svärtningen en annan om kopiering sker med diffust eller
riktat ljus. Dessa "maskinkonstanter" måste
utrönas och införas i formlerna. Till ali lycka synas
alla dessa konstanter i det närmaste vara
logarit-miska funktioner och lineariteten kan således
bibehållas.
Intensitetsfilm kan upptagas med ytterligare ett
flertal ljusventiler, av vilka den tidigast använda
var glimlampan. Denna har numera så gott som
fullständigt kommit ur bruk på grund av det ringa
ljusutbytet.
Den mest kända är troligen kerrcellen, som
genomsläpper tillräckligt med ljus för att
framkallnings-betingelserna nöjaktigt skola kunna uppfyllas, men
som har den nackdelen att lineariteten icke är fullt
god vid höga modulationsvärden. På grund av att
karakteristiken är mycket krökt vid ändarna (eos2)
måste man vara synnerligen försiktig att
övermodu-lation inträder med ty åtföljande oproportionerligt
stor distorsion.
Vid transversalmetoden refererades till närmare
behandling av densamma i samband med
framkall-ningsproblemen, och av vad ovan sagts framgår, att
med växande antal spår större försiktighet måste
iakttagas med avseende på
framkallningsprocesserna. Gränsfallet, då antalet spår närmar sig
oändligheten, är givetvis ren intensitetstagning och måste
framkallas som sådan.
Framkallning av transversalmetoden fordrar
endast, att den svärtade delen av tonbandet är så mörk
som möjligt, detta för att ljudstyrkan skall bliva
stor. I praktiken användes en svärtning av något
över 1, vilket motsvarar en transmission av 10 till
5 %. Att göra den mörkare har ingen större
inverkan på ljudstyrkan, .men man erhåller större
spridning i skiktet med därtill hörande förvrängningar
av olika slag.
Kopieringen av negativ å positiv kan ur
distorsions- och frekvenssynpunkt i de flesta fall jämföras
med upptagningen. Dock tillkommer en
frekvens-karakteristiksförsämring på grund av att de båda
filmerna, som skola kopieras på varandra, aldrig
kunna vara lika långa, utan att det alltid måste
uppstå glidning mellan dem.
Vid återgivningen föres filmen framför en optisk
anordning som kastar en smal ljusspringa tvärs
över ljudbandet. Vad som gäller för dimensionerna
av den vid upptagning använda ljusspalten kan i
viss mån överföras till återgivningen, men filmen
har under kopieringsprocessen mist så mycket av
sin skärpa, att det knappast lönar sig att ha
smalare spalt än 15 ^ à 20 dock bör densamma icke
överstiga dessa värden mycket.
En snedstä.llning av spalten ger vid
transversalmetoden upphov till fel såväl i
frekvenskarakteristiken som i lineariteten, särskilt vid de höga
frekvenserna. Vid intensitetsmetoden uppträder
däremot endast fel i frekvenskarakteristiken.
Ojämn utlysning av spalten ger vid
transversalmetoden upphov till ickelineär distorsion, däremot
icke vid intensitetsmetoden. Distorsionen vid
trans-versalfilm minskas dock oerhört med antalet band.
Innan flerbandsmetoden kom till användning, var
den ickelineära distorsionen på grund av oskärpa,
snedställning och ojämnt belyst återgivningsspalt ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
