- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Elektroteknik /
37

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1935 - De tekniska betingelserna för upptagning och återgivning av ljudfilm, av E. Aulin - Pendlingsfenomen hos synkronmaskiner, av Enar Eskilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 febr. 1935

E LEKTROTEKNIK

37

svårt fel i förhållande till intensitetsmetoden, som
har sin svaga punkt i framkallningssvårigheterna
och i en något högre störningsnivå.

De störningar, som uppkomma vid
ljudåtergivningen, komma huvudsakligen från ojämnheter i
filmemulsionen, dammkorn, små repor o. d. som vid
återgivningen komma i ljusknippets väg.
Undersökning av dessa störningar visa ett maximum vid
den medeltransmission, som är den lämpligaste för
upptagningen och återgivningen vid
intensitetsmetoden. Detta i och för sig ganska lättförklarliga
faktum giver ett litet pius åt transversalmetoden i
tävlingen dem emellan. Här arbetar man ju endast
med svart och vitt med minimal störning på båda.
Vid fullt svärtad film går störningen ned till noll.

En icke ringa del av störningarna vid
återgivningen kommer från fotocellen. De vid belysning
frigjorda elektronerna avlösas icke fullt
kontinuerligt och även det från en glödtråd emitterade ljuset
är icke heller fritt från hageleffekt. Då
elektronavlösningen och därmed störningsnivån i hög grad
är beroende av den ljusmängd, som faller på cellen,
och då störningsnivån minskar ju mindre
genomsläpplighet filmen har, ligger det nära till hands att
utföra filmupptagningen så, att filmen icke
genomsläpper mera ljus än som är nödvändigt för den på
filmen upptagna amplituden. Härvid erhålles en
brusförminskning av 10 till 20 gånger. Metoden är
känd under den amerikanska beteckningen "noise-

less’5 och kan utföras å såväl transversal som
intensitet.

En utföringsform av anordningen visas i fig. 6.
Ljusventilen inställes Sciy cltt den är i det närmaste
stängd då intet ljud förefinnes. Vid uppkommande
ljud öppnar den sig samtidigt med att det
genomsläppta ljuset moduleras. En del av den elektriska
energien från förstärkaren likriktas och lägges i
serie med den återstående delen.

Genom alla processerna har
frekvenskarakteristiken i sin övre del fallit en smula, men detta karak-

fårs /arfore

Osc/Z/oaraf

Fig. 6. Anordning för reglering av Ijusgenomsläppningen
("noiseless").

teristikfall söker man korrigera genom att
förstärkarna givas motsvarande högre förstärkning inom
nämnda område, S3j cltt den resulterande
karakteristiken blir rätlinig från 30 till 10 000 perioder per
sekund.

Vare sig det gäller transversal- eller
intensitets-metoden kan lineariteten anses vara uppfylld med
några procents fel, och genom den störningsfritt
arbetande upptagningsmetoden har störningsnivån
kunnat nedbringas under hörbarhetsgränsen.

PENDLINGSFENOMEN HOS SYNKRONMASKINER.

Av Enar Eskilsson.

Föreliggande uppsats behandlar de
svängningsfenomen, som uppträda hos en
synkronmaskin med utpräglade poler vid
plötslig till- eller frånslagning av relativt stor
last. Dessa ha oftast formen av en dämpad
pendlingsrörelse, som rotorn utför omkring
sitt medelläge med en tämligen konstant
frekvens, bestämd av maskinens
egensvängningstal.

I samband härmed lämnas först en kort
redogörelse för vissa tidigare
undersökningar. De flesta av dessa undersökningar
avse stationära pendlingar med liten
amplitud.

Därefter framställas och diskuteras
tvenne metoder för att lösa det angivna
problemet, dvs. att bestämma den
pendlingsrörelse med ganska stor amplitud, som
uppträder, då en synkronmaskin utsättes för en
stor och plötslig belastningsändring.

Slutligen återgivas några resultat från
experimentella undersökningar, utförda vid
Massachusetts Institute of Technology i
Cambridge, U. 19. A., av förf. och en kollega.

Förutsättningar.

Vid matematisk behandling av
pendlingsproblemet måste göras en hel del förenklande antaganden
rörande synkronmaskinens elektriska karakteristika.
Man räknar sålunda med varje statorfas såsom om
den hade en sinusformigt fördelad lindning. Endast
sinusformad fältfördelning tages i betraktande. Den

elektromagnetiska kopplingen mellan statorfaserna
förutsättes vara 50 %. Hysteresisfenomen och
virvelströmmar i järnet försummas. Spänningen på
magnetlindningen antages vanligen konstant.
Inträdande järnmättning kan man i viss mån taga hänsyn
till genom att ersätta den krökta
magnetiseringskurvan med en rät linje, t. e. en tangent genom den
punkt, som svarar mot luftgapsinduktionen, och
sedan beräkna reaktanserna i enlighet med detta.
Flera metoder finnas härför, mer eller mindre
approximativa. Ingen möjlighet finnes att taga hänsyn
till inträdande variationer i mättningen och ofta
försummas den alldeles.

Den matematiska behandlingen, slutligen, grundar
sig på Blondel’s metod att hänföra de
elektromagnetiska fenomenen till två axlar, längsfältriktningen i
polen ocli tvärfältriktningen i polluckan.

Det specialfall, som vanligen behandlas, är en
synkronmaskin ansluten till ett oändligt starkt nät, dvs.
ett nät med konstant och av
belastningsvariationerna oberoende spänning.

Stationära pendlingar.

Redan för länge sedan hade man observerat att en
synkronmaskin utan någon känd anledning under
vissa förhållanden kunde visa benägenhet att pendla.
Dreyfus har först klart visat (l)1 den teoretiska möj-

1 Siffror inom parentes inuti texten hänvisa till
litteraturförteckningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:17:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935e/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free