Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1935 - Insänt - Notiser - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1935
E LEKTROTEKNIK
45
dylika färskningsugnar, där den flerfasiga
lågfrekvens-strömmen praktiskt taget uteslutande bestämmer
badrörelsen, medan samtidigt den enfasiga
högfrekvensströmmen håller badet vid rätt temperatur genom
att tillföra den stora värmeenergi, som en snabb
färsk-ning vid konstant eller till och med stigande temperatur
kräver. Det kan ej heller nekas till, att Aseas koniska
virvelströmsugn med en toppvinkel av 60s till 90° även
rent konstruktivt betecknar en ny etapp i
virvelströmsugnens utveckling.
Trots att detta sakförhållande måste vara bekant
även för dr Walter, vilseleder han läsarnas omdöme
genom anförande av tre fullständigt irrelevanta tyska
patentskrifter.
Patentet 499743 beskriver en i praktiken knappast
användbar och därför ej heller utförd högfrekvensugnstyp,
där uppvärmning seftékten tillföres medelst flerfasig
högfrekvensström i stället för enfasig högfrekvensström.
Uppfinnaren hoppades därigenom erhålla en större
spridning av fältet inom chargen, ett mål som dock icke
uppnås. Patentet 540994 gäller en högfrekvensugn med
två enfasiga uppvärmningsspolar, den ena på vanligt
sätt omslutande degeln, den andra på i praktiken
out-förbart sätt (närmast liknande en doppvärmare)
nedsänkt i smältan. I förbigående nämnes, att de båda
spolarna kunna matas med olika frekvenser. Som målet
för uppfinningen uppges en ökning av
uppvärmningseffekten vid samma degelutrymme. Patentet 381.263
avser överhuvudtaget ingen högfrekvensugn med
cylindriskt eller koniskt smältrum utan en Idgfrekvensugn av
den gamla Kjellinska typen med sluten järnkrets, där
smältan fyller en ränna kring järnkärnan. För att ej
behöva lämna en "sump" i rännan, när ugnen skall
arbeta med kallt styckeskrot, startas ugnslindningen med
högfrekvensström. Den högre sekundärspänningen skall
då alstra ljusbågar mellan skrotstyckena och på så sätt
sluta’ strömkretsen utefter rännan. Ingenstädes finnes
sålunda en antydan om badrörelse och ännu mindre om
en uppdelning av strömarterna i omrörings- och
uppvärmningsström. Det minsta jag kan säga om denna
polemik är att "man merkt die Absicht und man wird
verstimmt".
Beträffande Rohn-ugnens och Asea-ugnens badrörelser
hänvisas läsaren till mitt föredrag, där denna fråga är
ingående och riktigt behandlad. Färskningshastigheten
har sedan dess kunnat stegras. Den siffra "intill 0,35 %
’C per 10 min.", som dr Walter nu uppger, har redan
överskridits vid Aseas ugn, där 2,4 % C bortfärskades
på 70 min., varvid maximala färskningshastigheten
givetvis betydligt översteg medelvärdet.
Vad slutligen beträffar försöken med rostfritt stål och
ferrokrom, så är det naturligtvis ej rättvist att jämföra
resultaten från två ugnar, av vilka den ena arbetat med,
den andra utan skyddsgas. Det är för varje fackman
klart, att även Asea-ugnen giver andra resultat, när den
arbetar med skyddsgas eller ännu bättre i vakuum. Det
är ju en av dr Rohn’s många förtjänster att hava
klarlagt just dessa förhållanden.
Västerås den 7 februari 1935. L. Dreyfus.
NOTISER
Dödsfall genom elektrisk ström under år 1934.
Antalet dödsfall genom elektrisk ström utgjorde år
1934 23 mot föregående år 21, därav 1 senare anmält.
Med några undantag ha olycksfallen liksom tidigare
orsakats ej av brister i anläggningarna utan av
oförsiktighet, tanklöshet eller glömska hos den förolyckade
eller hos arbetsledningen.
En avsevärd ökning innebära de 6 fallen vid de
elektrifierade statsbanorna, därvid 5 förorsakats genom att den
förolyckade i tanklöshet gått upp pä taket av lok eller
vagn stående under spänningsförande kontaktledning..
Av återstående 17 fall hava 9 inträffat vid
anläggningar för högspänning och 8 vid lågspänning, varav 7
vid 3’80/22’0 V. Två fall äro att tillskriva rent okynne.
Särskilt beklagligt är att två personer satte livet till
genom bristande omtanke vid montage av en
radio-antönn, som kastats över en ljusledning. Om den
tillskyndande hjälparen haft sinnesnärvaro att omedelbart
rycka loss den vid antenntråden fastsittande ynglingen
med användande av något isolerande föremål,
exempelvis sin avkastade röck, hade sannolikt båda kunnat
räddas.
Med tillfredsställelse kan konstateras, att vanliga
hushållsapparater icke förorsakat något dödsfall.. Ett
sådant inträffade likväl vid en mjölkningsmaskin, där i
samband med en reparation fas och skyddsjordledning
av misstag blivit sammankopplade i den till apparaten
hörande kontaktproppen, så att maskinstommen blivit
spänningsförande. Detta visar nödvändigheten av att
endast fullt sakkunnig person anlitas för dylika
arbeten, eljest kunna skydden bliva det farligaste i hela
anordningen.
Åttonde internationella högspänningskonferensen äger
rum i Paris den 6—15 nästkommande juni.
Organisation och program för konferensen hava
ordnats i överensstämmelse med tidigare utbildad praxis.
Förhandlingarna uppdelas sålunda på tre sektioner, den
första behandlande alstring och transformering av
elektrisk energi, den andra konstruktion och underhåll
av ledningar, den tredje driftfrågor, skyddsanordningar
m. m. Intill 1 jan. voro anmälda ett 80-tal föredrag,
men många torde ännu kunna väntas.
Konferensens byrå under adress Conférence
inter-nationale des grands réseaux électriques är 54 Avenue
Marceau, Paris.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Berättelse över verksamheten under år 1934 inom
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen.
1. Ledamöter.
Vid slutet av år 1933 var föreningens medlemsantal
675. Under år 1934 ha 39 nya medlemmar inträtt och
1 utgått, varjämte 8 avgått med döden, nämligen
civilingenjören G. Stjernberg, byrådirektören H. Olsson, fil.
doktor B. Rolf, överingenjören T. Holmgren,
överingenjören J. österberg, direktöi-en H. Marchander, direktören
W. Graneli och fil. doktor B. Beckman. Föreningens
medlemsantal vid slutet av år 1934 är sålunda 70(5.
2. Styrelse och funktionärer.
Föreningens styrelse och funktionärer ha under året
utgjorts av följande personer:
Styrelse: ordförande R. Liljeblad, direktör (1933);
vice ordförande H. Fransén, driftdirektör (1933), H.
Thorelli, civilingenjör (1934); sekreterare F. Dahlgren, tekn.
doktor (1928), H. Sterky, tekn. doktor (1934); övriga
ledamöter J. Körner, civilingenjör (1918), M. Möller,
laborator (1932), H. Spanne, ingenjör (1932), Helge
Ericson, direktör (1934), S. Malmfors, kraftverksdirektör
(1934), P. Sundberg, civilingenjör (1934), G. Swedenborg,
byråingenjör (1934).
Representanter i Svenska teknologföreningens
styrelse: ordinarie Helge Ericson, direktör (1933), H.
Fransén, driftdirektör (1933); suppleant H. Thorelli,
civilingenjör (1934).
Representanter i Svenska teknologföreningens
biblioteksnämnd M. Waller, civilingenjör (1933), A. Holmgren,
byrådirektör (1933); revisorer A. F. Gustrin, förste
byrådirektör, Arvid Westerberg, civilingenjör.
Redaktör och redaktions-utskott för Teknisk tidskrift,
Elektroteknik: redaktör J. Körner, øjvilingenjör (1918);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
