Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1935 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1935
E LEKTROTEKNIK
47
Medlemmar: B. Alm, professor, sammankallande (1927),
J. Andersson, ingenjör (1930), W. Borgquist,
överdirektör (1921), B. C. Ericson, byrådirektör (1921), H. Kreüger,
professor (1921), H. Norinder, professor, sekreterare
(1922), H. Pleijel, professor (1921), K. Thorngren,
civilingenjör (1930), N. Wallin, överingenjör (1921), T.
Strand, driftchef (1922).
6: o. Mät transformatorkommittén (tillsatt den 19
februari 1926). Medlemmar: E. Alm, professor,
sammankallande (1926), M. Möller, laborator (1927), B.
Olsson, civilingenjör, sekreterare (1926), A. Tengstrand,
direktörsassistent (1926).
7: o. Jör eluppvärmning skommittén (tillsatt av
styrelsen enligt meddelande vid sammanträde den 15 mars
192i9). Medlemmar: W. T. Arnberg, civilingenjör (1929),
W. Borgquist, överdirektör (1929), sammankallande
sedan 1933, H. Edholm, byrådirektör, sekreterare (1929),
B. Eli, överingenjör (1929), E. Eriksson,
trädgårdsdirektör (1929), O. Stålhane, överingenjör (1929).
C. Föreningens valnämnd.
Sammansättning fr. o. m. den 21 september 1934:
E. Alm, professor, sammankallande (1934), J.
Wennerberg, tekn. doktor (1934), A. Holmgren, byrådirektör
(1932), G. Carlsson, civilingenjör (1933), H. Blomberg,
civilingenjör (1933), E. Magnusson, linjeingenjör (1934),
F. Jacobsson, byrådirektör (1934).
De två förstnämnda äro utsedda av ordföranden, de
övriga valda av föreningen.
7. Samarbete med in- och utländska sammanslutningar.
Samarbetet med svenska elektrotekniska
sammanslutningar har under året fortsatts i den form, att
representanter för och medlemmar av dylika sammanslutningar
inbjudits närvara vid vissa av föreningens
sammankomster (se mom. 3).
Föreningen är sedan 1916 korporativ medlem i
Samfundet för hembygdsvård.
Föreningens kontrollant vid K. tekniska högskolans
praktikbyrå är sedan 1911 professor A. Lindström.
Med de övriga nordiska ländernas elektroteknici har
kontakten upprätthållits genom den under mom. 6, pos.
2: o, omnämnda kommittén.
8. Organisationsfrågor.
Det av Svenska elektroingenjörsföreningens styrelse
jämte särskilda kommitterade utarbetade förslaget till
arbetsordning för föreningen har under året
slutbehandlats. Svenska elektroingenjörsföreningen antog denna
arbetsordning vid sammanträdena den 2 och 16 mars,
varefter Svenska teknologföreningens styrelse fastställde
detsamma den 11 april.
9. övriga ärenden.
Föreningens styrelse har tillsammans med styrelsen
för Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen
den 12 januari avlåtit skrivelser till konungen och till
tekniska högskolans styrelse rörande vissa frågor i
samband med professuren i teoretisk och elektrokemi vid
tekniska högskolan.
Styrelsen har den 24 januari till Kungl,
kommerskollegium avlåtit en skrivelse med uttalande i
anledning av en till föreningen inkommen remiss i frågan om
omorganisation av åskledarkontrollanstalten och eventuell
anslutning av denna till högspänningsinstitutet i Uppsala.
Styrelsen har vidare tagit initiativ till en
sammankomst mellan personer med intresse för det
elektrotekniska standardiseringsarbetet. Denna sammankomst
ägde rum på teknologföreningens lokaler den 7 mars.
10. Ekonomi.
Föreningens egna penningemedel ha under året dels
utgjorts av "Elektroteknikfonden", vars behållning
jämte ränta den 31 december 1934 uppgick till kronor
5 766: 32, dels av en donation, som under namnet
"Ragnar Holmers minnesfond" överlämnats till föreningen
av fru Bertha Dahl, född Holmer. Behållningen av
denna fond jämte ränta utgjorde den 31 december 1934
kronor 10 476: 13.
Det ordinarie anslaget å 950 kronor från Svenska
teknologföreningen har på vanligt sätt använts till
representationskostnader och höjande av
sammanträdesprogrammens värde.
Föreningen har under året genom Svenska
teknologföreningen erhållit 570 kronor av de från ’Sveriges
standardiseringskommission för budgetåret 1933—1934
anvisade medlen. Dessa medel ha använts för täckande av
vissa kostnader för de av föreningens kommittéer
bedrivna normarbetena, nämligen överströms- och
radiokommittéerna.
Stockholm den 31 december 1934.
Fredrik Dahlgren. Håkan Sterky.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde på föreningens lokal fredagen den 18 januari 1935.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
direktören Hemming Johansson, som i ett anförande
hälsade föreningens medlemmar välkomna till årets första
sammanträde, varefter protokoll från sammanträdet
den 16 november 1934 upplästes och godkändes.
I avdelningen inträdde efter anmälan
civilingenjörerna Einar Wastensson, Robert Lund, Carl Åke Trapp
och Bo Henning.
Från Elektriska standardiseringskommittén hade
för yttrande och godkännande till föreningen insänts
förslag till normer för kontakttråd. Sedan civilingeniör
J. Körner lämnat en kort redogörelse för förslagets
tillkomst och innehåll godkändes detta av avdelningen
utan diskussion.
Ordet överlämnades därefter till aftonens
föredragshållare, diplomingenjör Paul Feuerhake, ’Siemens &
Halske, Berlin, vilken behandlade ämnet
"Material-untersuchung mit Röntgenstrahlen, modernste
tech-nische Hilfsmittel und Anwendungsbeispiele".
Inledningsvis anförde talaren, att röntgenstrålar
användes för undersökning av bl. a. loppet i en
gevärspipa redan under åren 1897—98. För
materialundersökningar hava röntgenstrålarna funnit en mångsidig
användning. Röntgenstrålarna kunna användas för
alla slags materialier i motsats till exempelvis
magnetiska metoder.
Att utvecklingen av röntgenstrålarnas användning
för industriella ändamål hämmats, har i viss mån berott
på att härför erforderliga apparater måste utföras på
annat sätt än de som avses för uteslutande medicinskt
bruk. Vid de senare spelar apparatens
uppställnings-sätt ej någon avgörande roll, under det att de för
materialundersökningar avsedda måste vara transportabla,
högspänningsskyddade och strålningsskyddade.
Talaren berörde härefter diverse olika
utvecklingstyper av de apparater, som uppfylla ovan angivna
fordringar. Till en början inbyggdes såväl
högspännings-apparaturen som röntgenröret i en med blyplåt
avskärmad box, försedd med fönster för röntgenstrålarna.
"Vid moderna apparater ledes högspänningen genom
gummikablar med jordat metallhölje från
högspännings-apparaturen till ett avskärmat röntgenrör, som lätt kan
placeras intill eller inuti det föremål, som skall
undersökas.
För undersökning av 25 mm järnplåt erfordras å
röret en spänning av ca 100 kV, vid 80 mm järnplåt ca
200 kV samt vid 120—130 mm järnplåt ca 400 kV. Upp
till 100 kV spänning kan därvid röret matas direkt med
växelström, vid högre spänningar måste däremot lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
