Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1935 - Fjärrmätning och dess användning inom kraftverksindustrien, av Sven Svidén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
TEKNISK TIDSKRI F T
fjärrskrivförbindelse, så ersätter den ju i viss mån
den borttagna telefonförbindelsen. För området
ovanför talfrekvensen utföra flera firmor, t. e. L. M.
Ericsson, standardutrustningar för blankledning,
avsedda för samtidig överföring av tre
högfrekvens-telefonisamtal och dessutom fyra dubbelriktade
hög-frekvenstelegrafikanaler, dvs. av åtta mätkanaler.
Sådana kanaler kunna även anordnas på
kraftledningar. För kablar, där den högsta användbara
högfrekvensen är betydligt lägre än vid
luftledningar, finnas redan system utarbetade, som medge
anordnande av en högfrekvenskanal för varje
ledningspar, men man kan om så behövs, bereda plats
för tre högfrekvenser ovanför den högsta
talfrekvensen utan att filteranordningarna bliva för vidlyftiga.
Därmed äro emellertid möjligheterna att utnyttja
en telefon- eller kraftledning för mätkanaler långt
ifrån uttömda. Man kan nämligen omändra en
hög-frekvenstelefonikanal så, att den högfrekventa
bärvågen, i stället för att moduleras av talet, moduleras
av upp till aderton tonfrekvenser, då varje sådan
kan användas som en mätkanal. Vid
mottagningsstationen utfiltreras då först varje högfrekvent
bärvåg. Efter demodulering av denna åtskiljas
modu-leringsfrekvenserna genom nya filter. Med full
utnyttjning av tillgängliga standardutrustningar kan
man på en telefonledning förutom telefonsamtal
anordna över hundra mätkanaler och på en
kraftledning kanske ännu flera.
I detta sammanhang må det slutligen nämnas, att
försök pågå att konstruera en telefonkabel, lämpad
för även de högsta frekvenser, och att man sålunda
ännu långt ifrån kan bedöma, var utvecklingen skall
sluta på detta område. Det är emellertid redan
klart, att man utan svårighet kan anordna
tillräckligt antal mätkanaler för alla erforderliga mätvärden.
I den mån kontinuerlig mätning icke är nödvändig,
kan antalet överförda mätvärden dessutom
ytterligare ökas genom användning av samma kanal för
flera mätstorheter. I så fall uppsättas i kanalens
båda ändar synkrona väljare, som i tur och ordning
sammankoppla sändarinstrumenten med motsvarande
mottagningsinstrument.
Jonc/crre Mottagare
5o/r>f/cf/<p overAor/ng
med fre hoj fre k
venskona/er po sommer
/ec/nfz
"9
Somt/c//<j overAor/n g
rnecf /’re
fr>oc/v/er/nqs-freAvenyer po fom/770
Ao<y/reAveny£o~riro<p.
/7/femerosic/e orerÆ)~r/ng
mecfsynArono isøf/ore
o ver en en,c/o AotjAre
-AvenyAcnaf.
Sonc/ara
5 jan. 1935
flöt/agrars
1 1 A/ogfreAvenysone/ore resp? morfaders.
I I /~7oo’cj /ersnäs- /re A t/e n nero for.
□ f/Jfer Aor fiojAreA ^ens respy. mocfo/er/nyfAreAvens.
0
jom ejS/cncr-orTc/c AcjoAofio/or jømAorøncJc /nf/mmcrtf.
Fig. 2. Exempel på kombination av de i fig. 1 angivna olika metoderna
för anordnande av flera kanaler på samma ledning. (Om t. e. 3
modulc-ringsfrekvenser påverka 3 högfrekvenser, kunna 9 mätkanalei erhållas.)
Olika metoder för fjärrmätning.
För överföring av mätvärden pà kanaler av den
typ. jag nu skisserat, gäller allmänt, att mätvärdet
måste transformeras i en storhet, som ej påverkas
av kanalens elektriska egenskaper. Den överförda
strömmens amplitud kan därför ej användas som
bärare av mätvärdet. Den principiellt enklaste
metoden innebär, att man låter frekvensen variera i
relation till mätvärdet, men detta förutsätter att
man disponerar ett relativt brett frekvensband för
överföringen och innebär sålunda, att det möjliga
antalet kanaler avsevärt reduceras.
Man övergår därför i allmänhet till överföring
medelst impulser. Därvid kan man låta antingen
impulsens längd eller impulsfrekvensen, dvs. antalet
impulser per tidsenhet, utgöra ett mått på
mätstor-heten. Impulstidsystemet kan användas för alla
slag av mätvärden, som anges av visarställningen
på ett instrument. Varje impuls utsändes under
den tid. en koaxialt med visaren lagrad arm med
konstant hastighet rör sig från ett bestämt
utgångsläge fram till visarens läge. Under den tid impulsen
varar, rör sig i mottagaren en medbringare med
konstant hastighet från sitt utgångsläge till ett mot
5oncfore
AJoffoyore
Jmpcsfjf/c/-
Jrnpc/fAreA-veo? -
2J EffeAfmöfn/Aj.
}J£ffeSr/ocA
esier^/mofrt/ny
mt?c/ /mjøes/r
-/cosryocrsifa /»<"* ■
Fig. 1. Principschema för tre olika metoder att överföra flera mätvärden
på samma ledning. (Teckenförklaring se fig. 2.)
Fig. 3. Principschema för olika fjärrmätmetoder enligt impulssystemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
