Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1935 - Pendlingsfenomen hos synkronmaskiner, av Enar Eskilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
éo
TEKNISK TIDSKRI F T
5 jan. 1935
["£"/. grader
Heldrogen linje uppmätt
Streckad » beräknad
Fig. 10. Variationer i fasfürskjutning och effekt vid
plötslig frånkoppling av hög last på en synkronmotor.
Fig. 11. Variationer i fasförskjutning och effekt vid
plötsligj sänkning av belastningen_från ett högt till
ett lågt värde på en synkronmotor.
ingen hänsyn tagits till de dämpande moment, som
virvelströmmarna framkalla. Den beräknade
dämpningen blir avsevärt för låg för första fallet (fig. 9),
som motsvarar hög slutlig belastning. Härvid bliva
ju också virvelströmmarna i polerna starkare.
Vidare lägger man märke till att i tredje fallet
(fig. 11) den experimentellt upptagna pendlingen sker
omkring ett annat medelläge än den beräknade
pendlingen. Detta beror åtminstone delvis på att den
ifrågavarande maskinen har en dämpningskoefficient,
som är negativ för små värden på 0. Härigenom
sker, som tidigare har påpekats, en förskjutning av
pendlingsområdet. Slutligen har man anledning tro,
att den avvikelsen från sinusform, som särskilt ger
sig till känna i fig. 11, beror på variationer i
mätt-ningsförhållandena.
Fig. 12 visar effekten som funktion av
fasförskjutningen 0 vid tillslagning av hög last enligt
resultat erhållet medelst differentialanalysatorn genom
tillämpning av den andra metoden (ekv. 13).
Problemet löstes på differentialanalysatorn även
enligt den första metoden. Motsvarande kurvor äro
dock ej visade. Amplituden på första pendlingen
blev ej så mycket avvikande, men dämpningen blev
större än för de experimentellt erhållna kurvorna.
Detta var ju också att
vänta på grund av att
vi räknat med för
stora tillsatsströmmar i
magnetlindningen. Det
kunde konstateras, att
kurvan över
vinkelutslaget för tredje fallet
(fig. 11) fick ett
riktigare läge i förhållande
till den experimentella
kurvan än för den
andra metoden. Detta
beror på att metoden
tager hänsyn till den
negativa dämpningen.
Gränsen för den
negativa dämpningen
bestämmes för
ifrågava-varande magnetisering
R ■
av tg 0 — ± v dvs.
0 = 6,4 elektriska grader för såväl motor- som
generatordrift.
Ett ganska intressant resultat är att man med
differentialanalysatorn kan genom den första
metoden påvisa uppkomsten av självalstrade pendlingar.
Detta utfördes så att analysatorn hopkopplades
enligt ekv. 10, så att begynnelsevärdet 00 motsvarade
synkronmaskinens tomgångsbelastning p0.
Om synkronmotorn lämnas åt sig själv i tomgång,
råkar den snart nog i pendlingar, som öka i amplitud
tills de slutligen bli stationära. Analysatorn är
hopkopplad så, att den fullkomligt skall motsvara
maskinen i enlighet med den uppställda
differentialekvationen. Vid minsta lilla störning t. e. i en växel bör
den därför visa samma tendens till pendling. Detta
bekräftades genom ett försök och resultatet framgår
av fig. 13. Kort efter det att analysatorn satts i
gång, förlorades jämviktstillståndet i rörelsen och en
pendling uppstod med ökande amplitud. Kurvan
över dämpningsmomentet är nära symmetrisk
omkring 0 = 0 och det visar sig, att pendlingen ej sker
omkring 0 = 3, som motsvarar
tomgångsbelast-ningen, utan approximativt omkring 0=0.
Pendlingen har ännu ej uppnått stationärt tillstånd i
figuren. Amplituden överskred såväl enligt analysatorn
kW
too
20
20 40 60 60 too
El- grader
Fig. 12. Luftgapsmomentet vid plötslig tillslagning av hög last på en
synkronmotor.
Fig. 13. Självalstrade pendlingar vid en tomgående synkronmotor
enligt differentialanalysator.
som på synkronmaskinen betydligt området för
negativ dämpning i överensstämmelse med tidigare
framställning. Skillnaden mellan analysatorn och
synkronmaskinen är endast att pendlingen försiggår ca
1 000 gånger långsammare på deri förra.
Slutsatser.
Utförda undersökningar ge vid handen, att den
anförda differentialekvations-metoden kan väntas ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
