Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1935 - Fördelning av ett elverks fasta kostnader på olika abonnenter eller abonnentgrupper, av Enar Eskilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
TEKNISK TIDSKRIFT
4 maj 1935
f/fcA/
[-/Or-I-]
{+/Or-
I+}
i
S’r
i
i
»\
i
i
7\—
I
I
<\r
I
s\~
I
’ I
[-«!-i-]
{+«!-
i+}
i
m
[-—1-m-]
{+—1-
m+} j
TT
-f-
e ’
Æ7
m
-L
I
y jf ■ ji’. j* ■ \s \t 7 a s \/or,o>
I–-£,/–-—GrJ –-&-6–-—’
Fig. 1. Olika kraftuttag vid ett elverk.
figuren, så att maximibelastningen är 10 enheter och
tiden likaså 10. Alla 6 abonnenterna ha samma
energiförbrukning, nämligen 10 energienheter, och
resulterande utnyttningsfaktorn blir därför 0,6.
Ut-nyttningsfaktorn för de enskilda abonnenterna
varierar mellan 0,167 och 1.
Belastningsförhållandena ha givetvis ingenting att
göra med ett verkligt fall utan ha valts för att få:
väsentliga olikheter mellan abonnenterna. Sålunda
har A konstant effektuttag, E en kraftig spets vid
tiden för maximieffekten, C en nästan lika hög
belastningsspets men på annan tid, D och F konstant
effekt under halva tidén, men endast den ena
deltager i maximieffekten osv.
Vi kunna anse effekten alstrad av 10 aggregat,
vardera på effekten 1 och vardera betingande en fast
kostnad av 1 enhet. För att kunna dela upp
kostnaderna på abonnenterna, dela vi först upp dem på
olika grupper, som få betala de olika aggregaten
proportionellt mot den tid, de utnyttja dem. För
ifrågavarande fall erfordras 6 grupper med tiderna
2, 1, 1, 1, 1 och 4 enligt figuren. För det första
aggregatet bör då grupp 1 betala 2/10 av kostnaden,
dvs. 0,2; grupp 2 är ansvarig för 1/10 av kostnaden,
dvs. 0,1 osv. Aggregaten 3, 4 och 5 användas ej av
grupp 1, ocli kostnaden får därför delas upp på de
övriga grupperna, så att grupp 2 får 1/8, grupp 6 får
4/s osv. Aggregaten 8—10 få betalas helt och
hållet av grupp 5. Totalkostnaden för varje grupp
erhålles slutligen genom summering enligt
nedanstående tabell:
Gr. 1 Gr. 2 Gr. 3 Gr. 4 Gr. 5 Gr. 0
Aggr. 1—2 ...... 0,4 0,2 0,2 0,2 0,2 0,8
„ 3—5 ......— 0,373 0,375 0,375 0,375 1,5
„ 6 .........— — 0,143 0,143 0,143 0,571
7 .........— — 0,167 — 0,167 0,667
8—10 ..... — — — —3 —
Summa 0,4 0,575 0,885 0,718 3,885 3,538
Det gäller sedan att dela upp kostnaden för varje
grupp på de olika abonnenterna inom gruppen.
Detta bör tydligen ske utan hänsyn till kraftuttagens
inbördes lägen i vertikal led i figuren. En maskin,
som utnyttjas längre tid, blir givetvis billigare per
uttagen energienhet, men ingen av abonnenterna bör
ha rätt framför någon annan att använda sig av en
billigare maskin. Vi dela därför upp
gruppkostnaden proportionellt mot abonnenternas effektuttag
inom gruppen. Man får då totalkostnaden för varje
abonnent enligt följande:
a b c d e f
Gr. 1 .......... 0,2 0,2 — — — —
„ 2 .......... 0,115 0,460 — — ■— —
„ 3 .......... 0,126 0,506 — — — 0,253
„ 4 .......... 0,120 — 0,508 — — —
„ 5 .......... 0,389 — 0,380 0,777 2,331 —
„ 6 .......... 0,505 — 0,505 1,011 0,505 1,011
Summa 1,455 1,166 1,492 1,788 2,836 1,264
Eftersom alla anslutna abonnenter förbruka lika
mycket energi, kunna de uträknade siffrorna sägas
vara fasta kostnader per energienhet för de olika
abonnenterna. De kunna också betecknas som
abonnenternas ekvivalenta uttag, varmed enligt
Eisen-menger menas de antal kW, för vilket en abonnent
skall debiteras efter det rådande genomsnittspriset
per kW av verkets maximieffekt.
Av resultatet framgår, att abonnenten E får betala
högst, vilket ju ock är att vänta på grund av den
korta utnyttningstiden. Likaså böra ju B och F ha
billig kraft, då de ej deltaga i maximibelastningen,
och vidare bör F ligga under D. Huruvida B och F
skola ha lägre kraftpris än A, kan diskuteras. I
vilket fall som helst borde A dock ej betala mera än
1, dvs. det pris, som skulle gälla, om samtliga
abonnenter i likhet med A hade utnyttningsfaktorn 1.
Ännu en invändning skulle kunna göras. Inom
t. e. gr. 1 är det en icke alldeles given sak, att de
abonnenter, som taga ut kraft, dvs. A och B, skola
få använda sig av aggregaten 1 och 2. Användes i
stället något av de övriga aggregaten, som äro
dyrare, blir tydligen resultatet helt annorlunda. Om för
gr. 1 användas aggregaten 9 och 10, blir kostnaden
härför 1,333 i ställer för 0,4 och i gengäld lägre för
annan grupp. Häremot skulle man kunna ställa en
fullt rättmätig fordran, att kraftstationen i varje
ögonblick skall köra på det för de just då
kraftuttagande abonnenterna billigaste sättet, vilket leder
till den först angivna uppdelningen.
Den angivna metoden lider av vissa svagheter.
Kostnadsfördelningen blir tydligen ej rättvis med
avseende på de abonnenter, som taga ut energi under
toppbelastningstid, i det att abonnenter, som ej
förorsaka toppen, ändå få betala för den. Abonnenten
A t. e. får enligt de givna förutsättningarna betala
45,5 % mera, än om den varit ensam, under det att
den rätteligen ej borde bära något av
ökningskostnaden för effekttoppen. För vissa ytterlighetsfall
kan metoden leda till fullkomligt orimliga resultat.
För att ernå en riktigare kostnadsfördelning ha
tvenne metoder uppställts, en av Hill och en annan
dels av Oram och Robison och dels av Balsbough.
Den senare betecknas i det följande som Balsbough’s
metod. För att se skillnaden mellan dessa och den
redan beskrivna är det lämpligt att använda ett
något annorlunda betraktelsesätt för lösningen av
ifrågavarande exempel.
Antag att 4 abonnenter I, II, III och IV ha kommit
till med belastningskurvor enligt figuren, så att
verkets kapacitet blir utnyttjad hela tiden. De
tillkommande abonnenternas energiförbrukning är då
40 enheter. Det finnes nu ingen anledning till att
någon skall behöva betala mera för energien än de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
