Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1935 - Fördelning av ett elverks fasta kostnader på olika abonnenter eller abonnentgrupper, av Enar Eskilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1935
E LEKTROTEKNIK
75
andra. Det är tack vare allas samverkan man fått
till stånd en så jämn belastningskurva. A bör betala
precis lika mycket, som om alla hade
utnyttnings-faktorn 1, och priset bör därför sättas till 1/10 per
energienhet, dvs. abonnenterna A—F betala
vardera 1.
Om nu de tänkta abonnenterna I—IV ej finnas till,
måste någon annan betala för den outnyttjade
energien, som fortfarande är värd 4. Vi undersöka först,
hur ansvaret för denna bör fördelas på de olika
grupperna. Området I, motsvarande beloppet 0,6, bör
tydligen bekostas av grupperna 2—6, som förorsakat
installationen av motsvarande aggregat, och
uppdelningen mellan dem bör ske proportionellt mot
den tid, de betjänat sig av dessa aggregat.
På samma sätt förfares med de övriga outnyttjade
energimängderna. Område IV t. e., motsvarande
beloppet 2,7, får bekostas enbart av grupp 5.
Merkostnaden per grupp blir:
Gr. 1 Gr. 2 Gr. 3 Gr. 4 Gr. 5 Gr. 6
Omr. I ....... — 0,075 0,075 0,075 0,075 0,3
„ II ....... — — 0,043 0,043 0,043 0,171
„ III ....... — — 0,067 –0,067 0,267
„ IV ....... — — — — 2,7 —
Summa — 0,075 0,1S5 0,118 2,885 0,738
Nästa fråga är, hur dessa merkostnader skola
fördelas på abonnenterna. Det kan göras på
åtminstone tre olika sätt. Ett sätt är att göra
fördelningen inom varje grupp proportionellt mot
abonnenternas effektuttagning. Detta ger:
a b c d Ii f
Gr. 1 .......... — — — — — —
„ 2 ....................0,015 0,06 — — - -
•„ 3 ....................0,026 0,106 - - — 0,053
„ 4 ....................0,020 –0,098 — - -
„ 5 ....................0,289 — 0,289 0,577 1,731 -
6 ....................0,105 –0,105 0,211 0,105 0,211
Summa 0,455 O,106 0,492 0,788 1,836 0,264
Det som här erhållits är endast de olika
abonnenternas merkostnader, på grund av att venkets
kapacitet ej varit utnyttjad. Härtill få vi addera den
förut angivna kostnaden 1 för varje abonnent och
erhålla så följande grundavgifter för uttagen energi:
a b c d e f
1,455 1,166 1,492 1,788 2,836 1,264
Detta är exakt samma siffror som tidigare
erhållits. I själva verket lia vi även nu använt
Eisen-mengers klassiska metod, endast med ett nytt
förfaringssätt, vilket lätt kan inses.
Metoden att räkna med tänkta abonnenter på det
angivna sättet, för att sedan fördela merkostnaden,
på grund av att dessa abonnenter ej finnas till, har
införts av Hill. Det är emellertid tydligt, att en
abonnent, som har utnyttningsfaktorn 1, ej gärna vill
betala något av denna merkostnad. Det finns också
vägande skäl för att han skall få slippa detta.
Hill föreslår därför, att hela tillägget skall delas
upp proportionellt mot en siffra, som änger
abonnentens procentuella meruttag utöver hans medeluttag
vid tiden för verkets maximibelastning. Återgå vi
till föreliggande exempel, är vid tiden för
maximieffekten denna siffra 0 för A och C, 100 % för D
och 500 % för E. Merkostnaden blir sålunda för D
1 5
- • 4 = 0,667 och för E „ • 4 — 3,333.
b b
De olika abonnenternas avgifter bliva därför
enligt Hill:
abc d ef
1 1 1 1,667 4,333 1
Slutligen går Balsbough ett steg längre, genom att
vid varje tidpunkt dela upp merkostnaden på grund
av outnyttjad energi proportionellt mot
abonnenternas procentuella meruttag utöver medeluttaget.
Härvid får varje grupp behandlas för sig. Genomföras
räkningarna, får man följande tilläggskostnader:
b C d e f
Gr. 2 ................ 0,075 _____
„ 3 ................ 0,139 —’ — — 0,046
„ 4 ................ — 0,118 — — —
„ 5 ................ . . 0,481 2,404 -
„ 6 ................ . . 0,369 — 0,369
Summa 0,214 0,118 0,850 2,404 0,415
De olika avgifterna eller ekvivalenta uttagen
erhållas som förut genom att för varje abonnent öka
tilläggskostnaden med 1.
Resultaten, som erhållits medelst de tre olika
metoderna, må sammanföras, och för jämförelse anges
även den kostnadsfördelning, som erhålles genom att
utgå dels från abonnentens maximum och dels från
abonnentens toppandel. Därvid fås:
A b c d E f
Enligt Eisen-
menger ...... 1,455 1,166 1,492 1,788 2,830 1,264
Enligt Hill ____ 1 1 1 1,667 4,333 1
Enligt Balsbough
(Oram o. Robi-
son) ......... 1 1,214 1,118 1,850 3,404 1,415
Enligt maximal-
effektmetoden 0,5 2 2,5 1 3 1
Enligt
toppandel-metoden ..... 1 — 1 2 6 —
Att med ledning av de erhållna siffrorna bedöma
de olika metodernas lämplighet för i verkligheten
förekommande belastningskurvor är ganska
vanskligt. Dock torde man kunna säga, att såväl
Bals-bouglfs som HilPs metoder på ett ganska lyckligt
sätt tillgodose de abonnenters intressen, som ha lång
utnyttningstid och därför alltid äro värdefulla för ett
elverk. Den förstnämnda metoden torde nog också
kunna betraktas som överlägsen de övriga för en
uppdelning enligt de givna förutsättningarna, även
om den för praktiskt bruk ej kan tillämpas i så stor
utsträckning. Bättre resultat kan för övrigt ernås
genom andra metoder, men det är då ej nog att
använda enbart elektriska mätstorheter, utan vissa
fasta kostnader få fördelas på annat sätt. Detta
faller emellertid utom ramen för denna uppsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
