Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1935 - Jämförande undersökningar över hushållstariffer i Berlin, Paris och New York, av A. G. Arnold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1935
E LEKTROTEKNIK
79
L
O
Cr.
C
C
•o
V
200000\
c 100000-
antal. Vid stora våningar uppgår
detta till betydande belopp. Med
antagande av ovan angivna
själv-kostnadskurva har vinsten resp.
förlusten i mill. RM uppritats i
form av ett stapeldiagram för de
olika lägenhetstyperna (högra
skalan). En- och tvårumslägenheterna
äro utslagsgivande, vilket tydligt
framgår av fig. 6. Som abskissa
är vinsten resp. förlusten pr
lägenhet avsatt, och som ordinata totala
antalet lägenheter av de olika
typerna. ’Samma självkostnadskurva
som ovan antages. Rektanglarna
roende
tabell:
av lägenhetens rumsantal enligt nedanstående
Rumsantal 12345 6 7 8
för varje
9 ytterligare
rum
Grundavgift
RM/månad
8,10
[-Rumsantal-]
{+Rums-
antal+}
-20-10 0
Förlust per våning Vinst per våning
Fig. 6. Stapeldiagram över vinst och förlust för olika våningstyper vid Berlin-tariffen,
till vänster visa tydligt, att smålägenheterna förorsaka
en förlust över 1,5 mill. RM.
Ändras nu självkostnadskurvan något, så att en
abonnentkostnad av 30 RM per år antages i st. f. 36 RM,
erhålles ett helt annat resultat. Fig. 7 visar detta
förhållande. I stället för förlusten har erhållits en ej
obetydlig vinst, ehuru en- och tvårumslägenheter
fortfarande äro förlustbringande. Härav inses betydelsen av
en minimiavgift. Av intresse vore att se vilket resultat
Wrights användningstidstaxa enligt Brooklyn Edison Co
teoretiskt skulle giva, om den reducerades enligt
Berlinförhållanden. Fig. 8 åskådliggör detta. Något
förlustrektangel finnes ej mera, och huvuddelen av vinsten
ligger på en-, två- och trerurhslägenheterna. Även
femrumsvåningarna visa en betydande vinst, under det att.
fyrarumsvåningarna uppvisa ett påfallande litet
vinstöverskott. Som slutresultat skulle erhållas en vinst på
över 5 mill. RM på de undersökta 700 000 lägenheterna.
Intar man den ståndpunkten, att varje förbrukargrupp
måste bära sin andel av kostnaderna, för att möjliggöra
en fullständig elektrifiering, så har taxan enligt
Brooklyn Edison Co vissa fördelar framför taxorna i Berlin
och Paris. Genom dess minimiavgift erhålles vinst även
vid en- och tvårumslägenheter. Härigenom möjliggöres
naturligtvis en fullständigare
elektrifiering av de stora lägenheterna.
Dessa högelektrifierade våningar,
vilka skulle tjäna som föredöme,
saknas emellertid ännu.
Bewag-taxan i sin nyaste
utvecklingsform går en liknande väg:
(7
3
700000-
O
O-.
C
c
■o
c Iooooo —
T
Berlins grundavgiftstaxa för
hög-elektrifierade Hushåll.
Högelektrifierade hushåll med
fullständigt elektrifierade kök
kunna erhålla en taxa med en
för-brukningsavgift av 8 Pfg/kWh
samt en månatlig grundavgift be-
-10 - to o
Förlust per våning
4,00 5,30 7,50 10,oo 13,70 17,oo 21,lo 25,20 2,40
Denna taxa kan erhållas, om abonnenten förbinder
sig att betala för så många kWh efter 8 Pfg/kWh, som
nedanstående tabell anger, oberoende av om han
förbrukar denna energimängd eller ej. Bewag förbehåller
sig att debitera abonnenten erlagd taxa 1 a, om denna
garanti ej uppfylles.
för varje
23456 7 8 9 ytterligare
rum
600 720 850 1 050 1 200 1 375 1 550 1 700 130
Sedan januari 1934 har ovan angivna
grundpris sänkts med en tredjedel.
Möjligen kommer
förbrukningsavgiften 8 Pfg/kWh att sänkas genom en höjd
effektavgift med en garanterad
minimiavgift, alltså två parallell-löpande sig
adderande fasta avgifter, en
abonnent- och en effektavgift. Om
emellertid en fullständig elektrifiering kan erhållas med
en förbrukningsavgift av 8 Pfg/kWh är tvivelaktigt.
Förbrukningsavgiften måste sänkas betydligt mera för
att detta skall uppnås. I Berlins nya grundpristaxa
framträder tydligt den grundtanken, att samtliga
konsumentkategorier själva skola bära sina kostnader.
Även en- och tvårumslägenheterna lämna verket sin
vederbörliga vinstandel.
Ett stort framsteg har även gjorts därigenom att
grundpriset gjorts oberoende av de elektriska
storheterna och i st. bestämmes av rumsantalet.
Abonnenten behöver nu ej förarga sig över ett högt
grundpris-belopp vid anskaffandet av en ny elektrisk apparat.
Några kritiska synpunkter.
Målet för ali taxepolitik är att få hushållen så
mycket elektrifierade som möjligt, men grundpristaxorna
efter förbrukad eller installerad effekt äro
installations-hindrande, trots motsatta åsikter hos en del fackfolk.
Efter anskaffandet av en ny elektrisk maskin kommer
kanske verkets inspektör och höjer grundavgiften. Vid
grundavgift efter installerad effekt kunna även
abonnenternas uppgifter vara otillförlitliga, apparaterna
kunna vid revision vara bortkopplade eller försedda med
mindre element eller dylikt.
Denna nackdel kännetecknar även de här ovan
angivna, av installerade effekten beroende taxorna i Paris
och New York. De nödvändiggöra upprepad kontroll av
abonnenternas installationer.
Alla tre taxorna äro behäftade med ytterligare en
nackdel: Strömpriset stiger rätlinjigt1 med ökad
förbrukning. Om man önskar göra hushållen till storförbrukare
så måste man även införa storkonsumenternas taxor.
Lagen om massan gäller här liksom på varje annat
ekonomiskt område. Strömpriset per kWh måste minska
med ökad förbrukning. Vid Wrights
användningstidstaxa inträffar detta vid ökad utnyttningstid, men ej vid
endast ökad strömförbrukning. (Vid Paristaxan erhålles
en språngvis minskning av strömpriset vid 0,5 resp.
20 kW vid konstant utnyttningstid). Vid
denna taxa kvarstår alltså den rätlinjiga
karaktären för strömpriset som
funktion av förbrukningen vid given
utnyttningstid. Vid alla vanliga
hushållstaxor med grundprisa vgift (utan
?SO RM
Vinst per väning
Fig. 7. Stapeldiagram över vinst och förlust för olika våningstyper vid Berlin-tariffen,
med ändrad självkostnadskurva.
i Se Eisenmenger—Arnold, Die
Strom-tariffe der Elektrizitätsverke in Theorie und
Praxis. Förlag R. Oldenbourg-, München &
Berlin, 1929. Kap. X, sid. 217 o. följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
