Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7. Juli 1935
- Asynkronmotorns cirkeldiagram såsom fyrpolsproblem, av Konstantin Dahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 7
TEKNISK TIDSKRIFT
JULI 1935
*
ELEKTROTEKNIK
ßcDAKTÖp! Juuus Körneb
INNEHÅLL: Asynkronmotorns cirkeldiagram såsom fyrpolsproblem, av Konstantin Dahr. — Fördelningen av
ett elverks fasta kostnader på olika abonnenter eller abonnentgrupper, av Sten Velander. — Tysklands
elektricitetsindustri, av A. G. Arnold. — Insänt. — Notiser. — Litteratur. — Föreningsmeddelanden.
ASYNKRONMOTORNS CIRKELDIAGRAM
SÅSOM FYRPOLSPROBLEM.
Av Konstantin Dahr.
1. Grundläggande synpunkter. Några väsentliga drag
hos den elementära teorien för asynkronmotorn.
Idet följande skall givas en enkel härledning av
asynkronmotorns cirkeldiagram och dess
viktigaste egenskaper, grundad på fyrpolsteorien. Då det
härvid tillämpade betraktelsesättet, ehuru det medför
åtskilliga principiella och pedagogiska fördelar,
hittills blivit mindre beaktat i den svenska
facklitteraturen, synes en uppsats med det angivna syftet ha
en viss uppgift att fylla.
För att orientera läsaren i problemets natur skola
vi inledningsvis erinra om, huru man genom rent
elementära betraktelser kan vinna en hel del besked om
asynkronmotorns karakteristiska driftsegenskaper.
Vi betrakta en asynkronmotor med fasankare och
antaga för enkelhets skull samma lindningsanordning
på stator och rotor. Statorn antages vara ansluten
till ett nät med konstant spänning, rotorn till ett
reglerbart motstånd. Vidare förutsätta vi en
anordning för utbromsning av mekanisk effekt vara
förhanden.
Betecknar n1 det roterande statorfältets varvtal
(det s. k. synkrona varvtalet) och ra2 rotorns varvtal,
så definieras eftersläpningen s:
varav
n2 — (1 — s) • % (1 a)
Om vi först antaga rotorn vara fastbromsad och
ställd i ett relativt statorlindningen symmetriskt
läge, förhåller sig givetvis anordningen som en
vanlig flerfastransformator med statorkretsen som
primärsida och rotorkretsen som sekundärsida. Är åter
rotorn fastbromsad i en annan ställning, blir
skillnaden mot föregående fall endast den, att
strömförloppet i rotorkretsen nu blir fasförskjutet en viss vinkel
relativt förloppet på statorsidan. Om slutligen rotorn
roterar med en viss konstant hastighet, innebär detta
ingen principiell förändring vad strömförloppet i
statorn beträffar; däremot råder i detta fall i
rotorkretsen ett stationärt växelströmsförlopp med annan
frekvens än statorströmmens. Betyder p antalet
polpar, blir primärfrekvensen:
Vl = p • nx (2)
Vid rotorhastigheten n2 (eller eftersläpningen s) blir
därför frekvensen y1 i sekundärkretsen:
v1 =p(% -n2)=s-vt (3)
I normala belastningsfall utgör eftersläpningen
vanligen endast några få procent, varför
rotorström-mens frekvens i regel är helt liten relativt vv
För diskussionen av energiomsättningen jämföra
vi följande båda anordningar, vilka svara mot samma
tillstånd i statorkretsen:
1. Rotorn löper kortsluten och mekaniskt belastad.
Dess inre motstånd må vara R.
2. Rotorn hålles fastbromsad. Genom inkoppling
av en lämplig del (= R2) av det yttre motståndet
regleras rotorströmmen till samma värde som i
fall 1.
Vi införa följande beteckningar:
P12 : den från statorn till rotorn överförda
elektromagnetiska effekten.
Pv : den del av P12, som i rotorlindningen
omvandlas till värme.
Pm : den del av P12, som omsättes i mekanisk
effekt.
M : det av de elektromagnetiska krafterna på
rotorn utövade vridmomentet.
Sekundärströmmen J2 bestämmes av den sekundära
elektromotoriska kraften E., och rotorkretsens
impedans.
Den förenklade diskussionen i föreliggande kapitel
grundar sig väsentligen på antagandet, att det
primära spänningsfallet kan försummas vid sidan av
nätspänningen Vv Är k — omsättningstalet N2/N1,
gäller då vid stillastående rotor, att E2e = k ■ Vle
samt allmännare vid en eftersläpning s
E2e = s.k.Vle (4)
Rotorns reaktans vid frekvensen v± må vara X,
dess resistans R. Vid frekvensen v1 är då
reaktansen enligt (3) s • X. För beräkning av
inkopplingsmotståndet R2 erhålles alltså ekvationen:
J S’kVu = _ k’Vu
2e ,S2. x2 \J(R + B2)2 -f X2’
varav man finner den fundamentala relationen:
Ä2 = (|-l) Ä. (5)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:17:49 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935e/0099.html
