Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1935 - Fördelningen av ett elverks fasta kostnader på olika abonnenter eller abonnentgrupper, av Sten Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
TEKNISK TIDSKRIFT
6 juli 1935
vid en viss spänning och typ på ledningen. Efter
tillägg av förlusternas värde erhålles totala
överföringskostnaden och genom att variera enbart
effekten resp. enbart energien erhålles partiella derivatan,
dvs. effektkostnaden resp. energikostnaden. Genom
undersökning vid olika belastningar kan man
konstatera om de partiella derivatorna ändra sig. I
regel äro de konstanta inom mycket stora
belastningsintervaller. Den successiva anpassningen till
den stegrade belastningen sker genom en trappvis
skeende anpassning. Detta medför en fördyring
gent emot om anläggningen i varje fall vore
anpassad efter den förhandenvarande belastningen, en
fördyring som dock ändrar föga på effekt- och
energikostnaderna, utan huvudsakligen ger sig till
känna på de kostnader, som äro oberoende av effekt
och energi.
Genom nu skisserade undersökningsmetoder
finner man att totala överföringskostnaden per km med
tillräcklig noggrannhet kan uttryckas genom
formeln
a + b • kW + c • kWh
För t. e. ett fördelningsnät, som skall leverera
energi till vissa givna leveranspunkter,
motsvarande det antal abonnenter man har eller planerar
för. kan man då fixera huru överföringskostnaderna
ställa sig för stor eller liten belastning.
Totalkostnaden för nätet med totala
ledningslängden L och vägda medelöverföringsavståndet
_kWkm
m ~ kW
blir
a . L -f b . lm kW -f c • lm kWh
För en viss abonnent på avståndet l blir
effektkostnaden b ■ l och energikostnaden c • l. Man kan
således beräkna kostnaderna för närbelägna och
fjärr-belägna abonnenter, men i jämförelse med
totalkostnaderna bli dessa differenser ej så stora att man ej
för alla kan räkna med medelöverföringsavståndet,
vilket i allmänhet varierar så litet, att det kan anses
konstant inom mycket stora belastningsintervaller
för området ifråga. Nyelektrifiering av
tillkommande områden kräva däremot sina kalkyler.
För det geografiska område de ekonomiska
kalkylerna avse kan man således sätta totala
överföringskostnaden som funktion av totala effekten,
kW, och totala energien. kWh, till
A + B ■ kW + C ■ kWh eller
A-{-B- kW -f- C • kW • %
där således A — a-L äro de totala fasta
kostnaderna och B =:b ■ lm resp. C — c • lm äro de
genomsnittliga överföringskostnaderna inkl. förluster för
varje levererad kW resp. kWh. Utnyttningstiden är
betecknad x. Eventuellt tillkommer en term D • Ab
för själva de med abonnentantalet varierande
försäljningsomkostnaderna.
För transformatorstationer, omformarestationer
osv. kan motsvarande kostnadsekvationer fastställas,
likaså för ledningsnät av högre och lägre ordning så
att man för hela det kraftförsörjningssystem man
vill undersöka får en hel serie av ekvationer, en för
varje led av överföringssystemet, varvid serien
börjar med ekvationen för kraftkostnaden. Är
kraftkostnaden eller andra led i serien icke rätlinjiga
kunna de lämpligen representeras grafiskt.
Denna serie av ekvationer ge tillsammans totala
kraftkostnaden framme i den slutliga
leveranspunkten. Samtliga A-termer kunna direkt adderas.
D-termerna förekomma endast i sista ledet där energien
levereras. Funnes icke någon sammanlagring skulle
B- och C-termerna kunna direkt adderas.
Sammanlagringen medför emellertid att utnyttningstiden
ökas och effekten minskas ju närmare kraftverket
man kommer. Energien blir däremot konstant enär
förlusterna ingå i överföringskostnaderna.
Sammanlagringen blir emellertid i stort sett och för de flesta
slag av belastningar störst vid de korta
utnyttnings-tiderna för att helt upphöra vid mycket stora
utnyttningstiden dvs. vid praktiskt taget konstant
belastning under alla vardagsdygnen (x > 7 000 h). Vid
höga värden på % bli således totalkostnaderna
summan av alla B- och C-faktorerna, således totala
kraftkostnaderna
2A+ kW (2B+r2C)
Vid låga r däremot blir det resulterande ß-värdet
väsentligt mindre än 2 B. Resultatet blir att till
följd av sammanlagringen reduceras B-faktorn efter
hand och detta ofta mer än de tillkommande leden i
överföringskostnaden, så att resulterande
B-kostna-den framme hos förbrukaren t. o. m. kan bli mindre än
ß-kostnaden vid kraftverket. Då nu kraftkostnaden
vid % > 7 000 måste gå upp till värdet kW (2 B +
+ x 2 C) så följer därav, att C-faktorn måste öka
mera än motsvarande summan av de olika C-värdena
i överföringssystemets olika delar från kraftverket
och ut till leveranspunkten.
Har man således fastställt huru belastningarna
sammanlagras i de olika leden av
överföringssystemet vållar det inga svårigheter att objektivt
fastställa självkostnaden framme hos förbrukaren.
Effekt- och energikostnaden blir direkt proportionell
mot uttagen effekt och energi och kunna således lätt
fastställas liksom försäljningsomkostnaderna,
77-ter-men. Dessa tre kostnadselement kunna således
direkt läggas till grund för fastställande av själva
taxorna.
Kvar står emellertid att finna en lämplig
fördel-ningsgrund för de verkligen fasta kostnaderna,
A-termerna, som varken ha med effekt eller energi att
göra. Strängt taget är denna fördelning mera ett
taxepolitiakt lämplighetsproblem än ett teoretiskt
självkostnadsproblem. Man kan dock få vissa
värdefulla kostnadsteoretiska hållpunkter för problemets
behandling. Vore och förbleve alla abonnenterna
likartade så vore delningen enkel, men man måste
ta hänsyn till deras olikhet och därmed till deras
olika andel i ^-kostnaderna. Enklast är det vid
distribution till bostäder vid tät bebyggelse.
Fördelningsnätets totallängd och därmed dess ^-kostnad
är proportionell mot gatulängden. Vid likartad
bebyggelse är gatulängden ungefär proportionell mot
våningarnas totalareal. Vid dylik distribution äro
fördelningsnätets ^4-kostnader de dominerande och
det. kan därför vara befogat att fördela summa
A-kostnader efter m2 våningsyta. På landsbygden
gäller något liknande och en fördelning av
^-kostnaderna efter arealen har goda grunder för sig. Det
må emellertid påpekas att /1-kostnaderna för ett
område på 1 000 har ej bli desamma om detta
omfattar 10 abonnenter om vardera 100 har eller 100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
