- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Elektroteknik /
152

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1935 - Den moderna televisionen, av K. W. Lindman - Förlustbestämning vid kvicksilverlikriktare, av J. Körner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beroende på den potential, som påtryckes rörets
galler; denna förändring äger rum i det närmaste utan
fördröjning. Gallerröret har förspänning, som
normalt håller rörets utgångskrets öppen. Styrelektroden
till gallerglödröret påverkas periodiskt av de
mottagna bildframflyttningsimpulserna i och för slutande
av utgångskretsen.

Bildframflyttningsfrekvensen är 1 200 perioder per
sekund.

Föremålet för patent 81242 (V. K. Zworykin) är en
med katodstrålrör försedd mottagningsanordning vid
vilken elektronerna träffa den fluorescerande
skärmen med stor hastighet, under det att trots denna
stora hastighet så ringa spänningsvariationer vid
gallret äro tillåtna att gallret omedelbart kan
förbindas med mottagarens utgångskrets. En eller flera
hjälpelektroder äro anordnade mellan det för
åstadkommande av intensitetsvariationen hos
katodstrålknippet anordnade elektrodsystemet
(galleranodanordning) och den anod, som befinner sig i delen av
röret framför styranordningarna. Hjälpelektroderna
besitta relativt katoden positiv potential, som är
lägre än anodpotentialen och avtager med tilltagande
avstånd mellan hjälpelektroden och anoden.

Som bekant har under allra senaste tiden rätt
mycket reklam gjorts beträffande katodstrålrören.
Då dessa emellertid kräva relativt komplicerade
elektriska hjälpanordningar, är det ingalunda uteslutet,
att en lyckad utföringsform av en modifierad
Nipkowskiva kan innebära lösningen på
televisionsproblemet. Därvid fordras dock, att skivan skall vara så
pass liten, att den för allmänheten är brukbar och att
sändaren och mottagaren arbeta med relativt låg
motorhastighet. Ett av de under sista året
framkomna svenska förslagen synes möjliggöra
användandet av en cirka 35 cm skiva och en motorhastighet av
1 440 varv per minut vid en bilduppdelning i 0,4 mm
bildelement, då bildytan är den numera vanliga 3×4
cm och antalet överförda bilder per sek. är 20.

FÖRLUSTBESTÄMNING VID KVICKSILVERLIKRIKTARE.



Av J. Körner.

I Elektroteknik har tidigare behandlats en del
spörsmål i samband med provning av likriktare,[1]
bland vilka det i rubriken angivna utgör ett av de
viktigaste.

Som bekant har Internationella elektrotekniska
kommissionen sedan flera år haft på sitt
arbetsprogram utarbetande av normer för likriktare. Behovet
av dylika normer gjorde sig tidigast gällande inom
traktionsområdet, vilket förklarar, varför initiativet
upptogs av IEC:s rådgivande kommitté för
banmateriel redan vid dess möte i Brüssel 1931. Vid
Milanomötet 1933 uppdrogos riktlinjer för arbetet, och vid
1935 års plenarmöte i Brüssel framlades det första
resultatet, omfattande bl. a. förslag till bestämmelser
för vakuum, överbelastningsförmåga och
isolationshållfasthet, för vilka redogjorts i föregående nummer
av tidskriften.

Som grundval för kommitténs arbete hava bl. a.
tjänat de normer, som utarbetats i ett flertal olika
länder, nämligen Schweiz, U. S. A., Tyskland, Italien,
Polen, Österrike och Belgien. Då med hänsyn till det
fortsatta arbetet de olika ländernas behandling av
verkningsgradsbestämningen kan erbjuda mera
allmänt intresse, har jag i det följande sammanfört
några utdrag ur de i detta hänseende
betydelsefullaste utländska normerna.

De schweiziska normerna skilja liksom alla övriga
mellan den direkta och indirekta
förlustbestämningsmetoden. För den direkta gäller tolerans i enlighet
med bestämmelserna i IEC publication 34 för
elektriska maskiner.

Vid den indirekta metoden bestämmas var för sig
förlusterna i ljusbågen, i transformatorn och i
hjälpmaskineriet.

Av metoder för bestämning av spänningsfallet i
ljusbågen angivas wattmetermetoden,
oscillografmetoden och den kalorimetriska metoden, dock utan
närmare kommentarer till deras användning. Tolerans
för spänningsfall är 3 volt och ifråga om den
kalorimetriska metoden skall räknas med ett pålägg av
10 % med hänsyn till värmeavledning genom
cylinder- och anodväggar.

illustration placeholder
Tablå över tillsatsförluster för olika

transformatorkopplingar enligt schweiziska normerna.




Ig = total likström, Wp = antal prim. ledare, Ws = antal sek. ledare,

Rs, Rp, Rsa, Rsb, Rs1, Rs2, Rz = fasmotstånd enl. ovanstående.


[1] Årg. 1934, sid. 129, 1935 sid. 8 och 27.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:17:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935e/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free