Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1935 - Moderna telefonapparater, av H. Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 sept. 1935
ELEKTROTEKNIK
163
MODERNA TELEFONAPPARATER.
Av H. Blomberg.
Telefonapparaten utgör ju otvivelaktigt ett av de
viktigaste tekniska hjälpmedlen i vår dagliga
gärning. Stora krav måste därför ställas på dess
ändamålsenlighet, krav, vilka kunna sammanfattas i
begreppen effektivitet, driftsäkerhet, prisbillighet och
trivsamhet. Har då telefonapparaten följt med i den
snabba utveckling, som våra övriga tekniska
bruksföremål genomgått? Hävdar den sin plats bland
dagens moderna kontorsmaskiner — från
reservoarpennan till bokföringsmaskinen — radioapparater,
dammsugare och bilar? Är den med andra ord i ordets
bästa bemärkelse modern?
För att klarlägga den frågan vill jag först
konstatera, att telefonapparaterna här i landet alltid
hållit sig i nivå med de bästa utomlands och vid flera
tidpunkter varit direkt nyskapande. Den svenska
telefonapparatens utveckling utgör därför en god
exponent på utvecklingen av telefonapparaterna över
huvud taget, och vi kunna lugnt låta den bli
vägledande för vår bedömning.
Det är troligen ej bekant för så många att den
kanske mest genomgripande omgestaltningen av
telefonapparaten ägt rum under de senaste åren.
Orsaken härtill är att finna i tillkomsten av nya
konstruktionsmaterial, främst då pressmassorna. Denna
omgestaltning har satt sina största -spår i apparatens
yttre, man har nämligen med den moderna
bakelitapparaten försökt att med förbigående av den
genom den historiska utvecklingen tidigare gällande
traditionella formen skapa en apparat direkt
anpassad för sin funktion och utan ali för denna
obehövlig utsmyckning.
Under det att således den yttre formen helt
omskapats i enlighet med moderna
konstruktionsprinciper, har telefonapparatens inre visat en förbluffande
förmåga att bibehålla sig. De elektrotekniska
element, av vilka den moderna telefonapparaten i
funktionshänseende är uppbyggd, äro nämligen
desamma som i de första kommersiella
telefonapparaterna för mer än femtio år sedan, och detta trots
att telefontekniken i övrigt nått sin nuvarande
storartade utveckling med tillhjälp av vid senare
tidpunkter framkomna helt nya hjälpmedel.
Själva sändaren och mottagaren vid telefonering har
således ifråga om sina funktionselement förblivit
oförändrad, vilket dock icke innebär, att den stelnat i
självgod konservatism, utan tvärtom har förstått
att inom denna ram smidigt anpassa sig till
utvecklingen genom utnyttjandet av de nya
konstruktionsmöjligheter, som framkommit.
Telefonapparatens delar.
Telefonapparatens uppgift är ju att omvandla
den vid tal alstrade akustiska effekten till
elektrisk effekt och omvänt. Det förra sker i
mikrofonen, det senare i hörtelefonen, vilka tillsammans
bilda apparatens talanordning. I denna ingår i
regel även en transformator, den s. k.
induktionsrul-len, genom vilken mikrofon och hörtelefon äro
elektriskt hopkopplade med varandra.
Redan i slutet av 1880-talet infördes på L. M.
Ericssons telefonapparater den s. k.
handmikrote-lefonen, dvs. en förening av mikrofon och
hörtelefon genom ett skaft till en mekanisk enhet.
Dessförinnan hade de utförts skilda från varandra i form
av en lös handtelefon och en på apparaten fast
anordnad mikrofon. Under det att den
Ericssonska apparattypen blev den förhärskande på den
europeiska kontinenten, och de länder där den
svenska telefonexporten fann sin marknad, har den
äldre typen ända fram till 1930-talet förblivit
standard i engelsktalande länder, framförallt då U. S. A.
Alla känna vi ju från de amerikanska filmerna den
speciella bordapparat, som går under benämningen
"ljusstaksapparat" och hava kunnat konstatera, hur
obekväm den är vid handhavandet. Först i de
senare årens bakelitapparattyper hava amerikanarna
accepterat handmikrotelefonen och sent omsider
övergått till den enligt vår mening moderna
apparattypen. Här har den svenska telefonen således
varit en tidig föregångare.
Förutom talanordningen innehåller
telefonapparaten som bekant även en signalanordning,
bestående av en polariserad ringklocka, som påverkas av
ringsignalen från stationen, samt av en anordning
för signalsändning från apparaten till stationen.
Denna utgöres vid lokalbatteriapparaterna av en
handinduktor, vilken kringvrides genom apparatens
vev, vid manuella och automatiska
centralbatteri-apparater endast av den klyka, i vilken
mikrotelefonen vilar och genom vilken omkoppling mellan
signal- och talläge äger rum vid alla apparater. I
automatapparaterna tillkommer dessutom
fingerskivan, genom vilken strömimpulser utsändas till
stationen i och för inställning av de automatiska
väljarna.
Innan vi granska utformningen av de olika
apparatdelarna, skola vi dröja vid själva apparatkåpan.
De äldre telefonapparaterna voro samtliga
lokal-batteriapparater och hade således signalinduktor med
vev. Väggapparaterna utfördes med ett fodral i
huvudsak av trä, under det att bordapparaterna
antingen voro helt öppna såsom i L. M. Ericssons be-
Fig. 1. L. M. Ericssons gamla bordapparat med induktor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
