Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1935 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
TEKNISK TIDSKRIFT
7 sept. 1935
jämt fortsatt, vilket belyses därav att de europeiska
rundradiostationernas sammanlagda antenneffekt för
närvarande är uppe i 5 600 kW med en medelantenneffekt
av 20 kW pr sändare. Talaren framhöll, att orsakerna
till effektstegringen i huvudsak berodde på en allmän
strävan att effektivt utnyttja det knappa antalet
våglängder inom rundradiobandet, önskvärdheten av
förbättrade mottagningsförhållanden genom höjning av
fältstyrkenivån samt slutligen att rörteknikens utveckling
möjliggjort fabrikation av sändarerörsenheter på
ansenliga effektbelopp, varigenom driftsäkra sändare på stora
effekter kunnat byggas.
Bland mera intressanta tekniska detaljer i den nya
Motalasändaren omnämnes följande:
Sändaren är utförd med seriemodulering, vilket
innebär en seriekoppling av modulatorn med förstärkaren.
Härvid kan man principiellt sett betrakta anordningen
som bestående av tvenne seriekopplade motstånd. Det
ena motståndet utgöres av förstärkarens anodkrets,
vilken inom den linjära delen av rörens karakteristikkurva
kan anses såsom ett ohmskt motstånd, och det andra
motståndet, vilket varierar i takt med
moduleringsfre-kvensen, utgöres av modulatorns anodkrets. Om de båda
motstånden normalt äro ungefär lika, erhålles 100 %-ig
modulering, då det senare motståndet varierar från 0
till ungefär dubbla det normala värdet.
Föredragshållaren framhöll, att förutsättningen för seriemoduleringen
är, att glödströmstransformatorn för den modulerade
förstärkaren måste vara isolerad för ca 10 000 voit samt att
den måste utföras med låg ömsesidig kapacitet.
Styrsändaren är vibrationsfritt uppställd och försedd
med en effektiv temperaturkontroll, vilken ger en
frekvensnoggrannhet av bättre än ± 2 p/s vid en
bärfrekvens av 216 000 p/s. Mätningarna ha visat, att
frekvens-moduleringen för den nya sändaren är mindre än + 1 p/s.
Slutförstärkaren är försedd med rör, som ha en
anod-förlust av 150 kW pr rör. Rörens glödtrådar äro
vattenkylda, glaskropparna luftkylda och rören försedda
med coronaringar. Anodaggregatet utgöres av en
gallerstyrd kvicksilverlikriktare för .20 000 voit, 750 kW.
Likspänningen regleras från 8 000—20 000 voit genom
fasförskjutning av gallerimpulserna. Kylsystemet är
uppdelat i två system, ett primärt fyllt med destillerat
vatten, och ett sekundärt med vanligt brunnsvatten. Vid
normal drift bortkyles ungefär 500 kW, varvid
avdunstningen i sekundärsystemet är ca 1 m3/tim.
Mätningar, som ha utförts då den nya sändaren fått
arbeta på en konstgjord antenn, visa att
frekvenskarakteristiken ligger inom ± 2 Db inom frekvensområdet
30—10 000 p/s, samt att proportionalitetskurvan är
fullgod upp till 95 % modulering. En fältstyrkekarta
visades slutligen, varav framgick, att fältstyrkan från nya
sändaren med 150 kW antenneffekt är ungefär 2,5 gånger
större än från den gamla med 30 kW antenneffekt.
Föredragshållaren avtackades av tekn. dr H. Sterky,
som framförde föreningens tack och konstaterade att
ing. Magnusson lyckats giva åhörarna en lika god
behållning av redogörelsen för den nya Motalastationen
som vid tidigare tillfällen, då han beskrev den första
Motalasändaren och Spångasändaren.
Härefter följde en kortare diskussion, under vilken dr
Sterky framställda en fråga, hur stor
totalverkningsgraden för den nya sändaren vore. Vidare önskade
civilingenjör öhman veta, hur stor verkningsgraden var för
slutförstärkaren. På dessa frågor svarade
föredragshållaren att totalverkningsgraden är 21 %, samt att
slutförstärkarens verkningsgrad än ca 30 %. Genom
användandet av en speciell koppling, "floating carrier",
kan totalverkningsgraden möjligen höjas till 30 à 35 °/c,
men en sådan koppling medför vid modulering stora
effektvariationer på kraftnätet, vilka med hänsyn till
den stora effektåtgången, 770 kW, kanske icke skulle
hälsas med förtjusning av kraftleverantören.
Efter sammanträdet, som avslutades kl. 21,15 och
som var besökt av ett 50-tal medlemmar, följde
klubb-afton med ett 204al deltagare. Sy.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
på föreningens lokal fredagen den 18 okt. 193-5.
Sammanträdet öppnades av föreningens vice
ordförande, driftdirektören H. Franzén, som i ett anförande
hyllade minnet av den samma dag avlidne förre
direktören för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk,
Robert Dahlander, och erinrade om vad han betytt för
utvecklingen av de svenska elektricitetsverken.
Att justera dagens protokoll utsågos överingenjörerna
Et.l och Beck-Friis.
I avdelningen inträdde efter anmälan civilingenjör
H. Nylén.
Ordet överlämnades därefter till aftonens
föredragshållare, civilingenjör Gustaf Löfgren, som, i sitt
inledningsföredrag redogjorde för de olika systemen av
"Noll-punktsjordning vid hög spänning snät", med avseende å
dynamisk stabilitet samt möjligheten att upprätthålla
driften vid jordfel, erforderliga reläanordningar för
jordfelsutlösning, beröringsfaran samt överspänningarnas
inverkan.
Med hänsyn till den försämrade stabiliteten samt
nödvändigheten av omedelbar urkoppling av med jordfel
behäftade anläggningsdelar vid direktjordad nollpunkt
ansåg talaren detta jordningssystem ej böra komma till
användning. Spänningstransformatorns och det ohmska
nollpunktsmotståndets för- och nackdelar vid deras
användning för nollpunktsjordning klarlades, varefter den
avstämda nollpunktsdrosselns egenskaper behandlades
närmare. Särskilt påvisades de resonansfenomen, som
kunna uppstå mellan olika linjesystem, därest de äro
jordade över fullt avstämda nollpunktsdrosslar.
Relä-och överspänningsfrågorna berördes flyktigt och i
samband med beröringsfaran visades en del kurvor över
kraftledningsstolpars spänning till jord vid ev. jordfel
å linjer, som funktion dels av jordningsmotståndet dels
av avstämningsskärpan hos nollpunktsdrosseln.
Efter inledningsföredraget, vilket jämte
diskussionsinläggen kommer att inflyta i Teknisk tidskrift, vidtog
en synnerligen livlig diskussion.
Dr Lundholm redogjorde för vattenfallsstyrelsens
erfarenheter, civilingenjör G. Swedenborg för de mätningar
å induktionen mellan kraft- och telefonledningar som
utförts av telegrafverket och vattenfallsstyrelsen, dr
Herlitz framförde en del synpunkter till förmån för den
direktjordade nollpunkten och dr Dahlgren redogjorde
för ett nyligen inträffat fall av serieresonans å nät med
Petersenspole. Efter ytterligare diskussionsinlägg av
överingenjörerna Jacobsson och Laurell, dr Matell,
ingenjörerna Norberg och Krüger samt inledaren
förklarades diskussionen avslutad, varefter ordföranden
frambar föreningens tack till såväl föredragshållaren som de
i diskussionen deltagande.
Det av ca 120 medlemmar besökta sammanträdet
avslutades kl. 22,20, varefter supé samt nachspiel följde.
Under nachspielet bjöds på en aktuell underhållning,
i det att ceremonimästaren, ing. Tennander, för denna
lyckats förvärva dr Gunnar Agge, som höll ett av
talrika ljusbilder beledsagat kåseri över Abessinien, dess
invånare, seder och bruk. Föredraget, som av
auditoriet mottogs med starka bifallsyttringar, gav en levande
bild av det nu så aktuella landet, förut mest bekant som
drottningen av Sabas hemland.
Ceremonimästaren framförde efter föredraget till dr
Agge de närvarandes tack och önskade honom ali
framgång under den Röda korsexpedition till Abessinien, som
han nu skall deltaga i.
Först långt in på småtimmarna skildes medlemmarna
åt, medförande minnet av en angenäm samvaro.
T/n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
