Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1935 - Insänt - Litteratur - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 sept. 1935
tentflorans synvinkel, vilket måhända ej medgiver en
uttömmande behandling av detsamma med hänsyn till
de senaste landvinningarna, som ännu ej hunnit
registreras i patentlitteraturen. Av denna anledning äro
vi gärna ense med den ärade insändaren, att den av förf.
angivna titeln till förebyggande av missförstånd med
fördel kunnat modifieras. Red.
LITTERATUR
Betänkande angående behörighet att utföra elektriskt
installationsarbete m. m. (Statens offentl. utredn.
1935: 53), avgivet av sakkunniga för elektriska
kontrollväsendet, 188 sid. Pris 3 kr.
Betänkandet innehåller förslag till reviderad
avfasning av installatörsförordningen och införande i denna
av vissa bestämmelser om entreprenörsväsendet på detta
område samt därjämte en plan för ordnandet av den
elektrotekniska yrkesundervisningen för installatörer.
Installatörerna uppdelas i 3 klasser (A, B, C) med
hänsyn till utbildning och befogenheter. Den särskilt av
kommunala elverk ofta tillämpade s. k. behovsprincipen
vid tilldelande av entreprenörsrättigheter skall enligt
förslaget ej vidare tillåtas.
Kungl, maj:t har den 12 november remitterat
betänkandet till Kommerskollegium med anmodan att efter
hörande av intresserade sammanslutningar avgiva
yttrande i ärendet senast den 1-5 januari 1936. Då här
ifrågasatta bestämmelser äro avsedda att för en längre
tid framåt reglera yrkesutövningen på detta område,
torde det — med beaktande av den knappt utmätta
remisstiden — vara angeläget att de närmast berörda
snarast taga kännedom om förslaget.
Televisionen av idag. Populär framställning och
handledning av A. Moseley, H. J. Barton Chapple och
Hugo Larsson. Stockholm, Natur och kultur, 1935.
173 sid., 94 fig. Pris kr. 3: 90, inb. 5: 50.
Televisionen har blivit aktuell även i vårt land.
Ungefär samtidigt med att de första
försöksutsändningarna äga rum i Stockholm utkommer den första
svenska upplagan av ett arbete om television. Det är
civilingenjör Hugo Larsson vid Telegrafstyrelsens
radiobyrå som utfört en bearbetning, anpassad efter
svenska förhållanden, av den engelska boken Television
To-Day and To-Morrow.
Det är — som titeln utlovar — en genomgående
mycket populärt hållen framställning, som icke
förutsätter några speciella tekniska eller matematiska
förkunskaper hos läsaren. Som inledning förekommer ett
kort sammandrag av televisionens historia,
huvudsakligen behandlande utvecklingen i England fram till
mitten av år 1935. Nästa kapitel avhandlar i enkel
och lättfattlig form televisionens grundprinciper,
speciellt bilduppdelningen och det vid olika linjeantal
erforderliga frekvensområdet. Därefter följer ett avsnitt,
omfattande icke fullt hälften av> bokens sidantal, i
vilket principerna närmare utvecklas och illustreras i
anslutning till en utförlig redogörelse för Bairds
30-linjers system. Här beskrives konstruktion och
verkningssätt hos såväl äldre som nyare sändnings- och
mottagningsapparater enligt detta system.
Synkroniseringen, televisionssändning av filmer och metoder för
framställning av stora bilder, t. e. för biograflokaler,
ägnas även var sitt kapitel. Den sista tredjedelen av
boken behandlar moderna televisionssystem med 120—
240 linjer. Här diskuteras först våglängdsproblemet och
i samband därmed frågan om distribution av
programmen från upptagningsplatsen till en eller flera
sändare. Beträffande bilduppdelningen framhålles
hurusom de hittills använda mekaniska systemen medföra
1911
stora svårigheter. Ett sätt att undgå dessa är att
använda filmen som mellanled, vilken metod med
framgång praktiserats i Tyskland. En betydligt elegantare
lösning erbjuder emellertid Zworykins ikonoslcop,
uppbyggt på i princip samma sätt som en annan av den
moderna televisionens huvudbeståndsdelar,
katodstråle-röret eller elektronoscillografen. Dessa apparaters
uppbyggnad och funktion genomgås tämligen ingående,
varjämte även nödiga hjälpanordningar beskrivas, såsom
t. e. rastergeneratorer för linje- och bildväxlingen,
radiomottagare och förstärkare.
När en teknisk nyhet skall presenteras i litteraturen
brukar terminologien vålla vissa svårigheter. I storl
sett är föreliggande arbete välgörande fritt från de
underliga ordbildningar som man i sådana fall ofta får
se. Ett par fall förtjäna dock att påpekas, såsom t. e.
de mindre svenskt klingande orden "selenium" och
"de-flektionsplattor" för att icke tala om en sådan
oformlighet som uttrycket "ljusmikrofon".
Som slutomdöme kan sägas att boken väl fyller sitt
ändamål att vara en populär framställning av denna
nya gren av tekniken, och genom att följa utvecklingen
fram till sommaren 1935 gör den även skäl för sitt
namn: televisionen av idag. sli.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningenj avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
på föreningens lokal fredagen den 1 november 1935 kl.
19,30.
Sedan ordföranden, direktör Hemming Johansson,
förklarat sammanträdet öppnat, och civilingenjörerna
Per Sundberg och Knut Larsson utsetts att tillsammans
med ordföranden justera dagens protokoll, lämnade
ordföranden ordet till förste byråingenjör Ture Hård för
ett föredrag över ämnet "Elektriska
säkerhetsanlägg-ningar vid Statens järnvägar".
I inledningen angav föredragshållaren orsakerna till
att järnvägssignaltekniken utvecklats på så olika sätt i
olika länder. Skilda lagbestämmelser, militära
önskemål, personliga åsikter och den allmänna opinionen
påverka utvecklingen på detta område. Med hänsyn till
dessa olika förutsättningar är det icke märkvärdigt, att
järnvägssignaltekniken i världen företer en ganska
heterogen anblick. Moderna och föråldrade, goda och
dåliga system återfinnas sålunda inom alla länder.
I Sverige påverkades järnvägssignaltekniken till att
börja med starkt från Tyskland, men under de senare
åren har den svenska industrien i samarbete med
Statens järnvägar och andra järnvägsförvaltningar arbetat
fram egna lösningar. Så t. e. är ßiverige det första land,
som infört ställverk, i vilka det s. k. mekaniska
registret ersatts med elektriska spärranordningar. I
Europa är Sverige vidare föregångsland beträffande
signaler vid obevakade järnvägsövergångar samt för
dagsljussignalering med formljussignaler för
långsamma och färgljussignaler för snabba tågrörelser. Även
blinkljuset har sitt vipphov i vårt land.
Sedan föredragshållaren påpekat, att han endast
komme att behandla moderna elektriska anläggningar, såsom
de nu utföras vid Statens järnvägar, gav han först några
definitioner på uttryck använda inom
järnvägssignaltekniken. Linjeblockeringen kan utföras automatisk eller
manuell. Kontrollerna och förreglingen av växlarna sker
i regel automatiskt. Däremot bibehålles ofta det manuella
elementet vid kontrollen av spårens hinderfrihet. I
samband med växelförreglingen användas även
tågvägsför-regling, vilket innebär att växlarna i tågvägen, sedan
signalerna visat "kör", icke kunna rubbas, förrän tåget
passerat. Dessutom användes s. k. växelspärrning för att
hindra omläggning av växlar under det att fordon passera
ELEKTROTEKNIK
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
