Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1935
KEMI
13
lena kunna lämpligen indelas i fyra huvudgrupper,
nämligen:
1. Kastved (styckeved), som kan bestå av såväl
barr- som lövved eventuellt i blandning. Till denna
grupp kan även s. k. ribbved från sågverk räknas
samt gallringsved.
2. Avfall från sågverk bestående av sågspån
blandat med bark, bitar av ytved etc., huvudsakligen från
gran och fur och vanligen av hög fuktighetshalt.
3. Avfall från snickerifabriker,
plywoodtillverk-ning, etc., bestående av mindre bitar, hyvelspån,
sågspån, etc., således ganska likartat med
sågverksavfallet fastän i regel av lägre fuktighetshalt.
4. Barkningsavfall från sulfitfabriker, bestående
av bark och ytved från gran. Materialet är ofta
av-mycket ojämn fuktighetshalt.
Kastveden användes under normala tider
huvudsakligen till hushållsbränsle samt i en del mindre
industrier i skogrika trakter. Till industribränsle
användes grupperna 2—4 och är av dessa
sågverksavfallet och barkningsavfallet av störst betydelse.
Kastved.
Den egentliga kastveden utgöres av kluvna eller
okluvna stammar av ca 1 meters längd.
Stammarnas tjocklek kan variera högst avsevärt från några
centimeter upp till 50 eller mera. Fuktighetshalten
kan vara mycket olika allt efter lagringssättet och
kan även differera avsevärt inom ett och samma trä
i det ytveden och barken eventuellt ändpartierna äro
fuktigare eller torrare än kärnan.
Vid t. e. en proveldning uttages råprovet på
följande sätt: eldaren får order att vid eldningen kasta
undan vart 10 eller 20 trä, vilka uttagas som råprov.
På detta sätt uttages provet fullt förutsättningslöst,
vilket oftast ger bästa resultatet. Huru ofta ett trä
skall undankastas är beroende på vedpartiets storlek
och vedens jämnhet med avseende på fuktighetshalt
och sammansättning.
Vid provtagning av ved med enhetlig
sammansättning och jämn fuktighetshalt torde följande
kvantiteter böra uttagas:
partiets storlek under 3 m3 = ca 14 % av antalet trä dvs. vart 7 trä
3— 6 „ = „ 10 % „ „ „ „ „ 10 „
6—15 „ = „ 7 % „ „ „ „ „ 15 „
över IB „ = „ 5 % „ „ „ „ „ 20 „
Vid större kvantiteter torde man kunna gå ned
ytterligare i procenttalet trä, därest veden är jämn.
Vid biandved som i övrigt är av jämn
fuktighetshalt kan förfaras så, att vart 7—20 barrvedsträ och
vart 7—20 lövvedsträ uttages. Man väljer i detta fall
mängderna uttagna trän så att ca 25 % högre
totalprocent för de uttagna träna erhålles än ovan
angivits.
Vid ved som på ena eller andra sättet är av
mycket ojämn kvalitet med avseende på fuktighetshalt,
barkhalt, etc., måste ovan angivna procentsatser
utökas, och provtagaren genom besiktning övertyga sig
om, att det på ovan angivet förutsättningslöst sätt
uttagna provet synes motsvara
genomsnittssammansättningen av partiet. Synes detta ej vara fallet, i det
att endast t. e. klena eller grova trä erhållits, kan
han eventuellt korrigera det uttagna provet, men bör
detta ske med stort omdöme, enär annars ännu större
fel kunna uppstå.
Vid provtagning av lagrad ved kan naturligtvis ej
hela partiet omplockas och ett visst antal trä
förutsättningslöst uttagas, utan provtagaren får i detta fall
i partiets olika delar söka uttaga det antal trä som
erfordras, varvid det ofta kan vara svårt att erhålla
ett verkligt genomsnittsprov.
Det på ovan angivet sätt uttagna råprovet skall på
lämpligt sätt neddelas till generalprov, enär man
givetvis ej kan torka hela råprovet. Det skall genast
nämnas att utborrning eller utsågning av spån är
omöjligt genomföra utan stora vattenförluster, såsom
flera försök givit vid handen. Det enda sättet är att
genom sågning etc. neddela provet i mindre bitar.
Härvid kan två metoder ifrågakomma, nämligen:
a) Sågning i t. e. 3 delar och omväxlande uttagning
av en av bitarna varje gång dvs. två ändbitar på en
mittbit, varvid man om möjligt bör skilja på de olika
ändbitarna, enär veden kunnat vara lagrad så, t. e. i
norr-söder, att den ena ändan genomgående är
fuktigare än den andra. De uttagna bitarna spjälkas
sedan i mindre bitar av högst 5 cm3 area och blandas
och neddelas. För att ej totalt äventyra
noggrannheten måste generalprovet i detta fall uttagas mycket
stort och är metoden på grund härav olämplig, såsom
senare skall visas genom utförda försök.
b) Utsågning av skivor från de uttagna träna. Man
indelar vedstycket i 3 eller vid mycket ojämn
fuktighetsgrad i 4 delar, varpå från mitten av varje del
ut-skäres en 7—15 mm tjock skiva. Vid starkt fuktigt
material måste den större tjockleken väljas för att
säkrare undvika vattenförlust, vid torrare material
kan den mindre tjockleken utan risk användas. Ett
villkor är dock att en skarp såg användes, som skär
väl och ej nämnvärt uppvärmer materialet. Bäst och
snabbast är att använda en god kapsåg. De erhållna
skivorna sönderhuggas helst allt efter som de utsågas
i små bitar om högst 2 à 4 cm3 yta och bitarna
inkastas i en låda med lock. Provberedningen skall
ske på en ej för varm plats, skyddad för regn, sol
och vind. De sönderhuggna bitarna blandas hastigt
på ett rent golv och neddelas, varvid lämpligen den
av Statens provningsanstalt för kol föreskrivna
metoden användes.
Generalprovets storlek måste avpassas
efter råprovets storlek, men ju
större det tages desto bättre:
och längre än till 1/l bör det ej
neddelas vid ovan angiven styckestorlek. Det så
erhållna provet fylles på plåtburkar som igenlödas och
sändas till laboratoriet. Som burkar kan lämpligen
från papper befriade kexburkar eller runda burkar
med s. k. patenttrycklock på 5 eller 10 liter användas.
Kexburkarna äro visserligen på grund av sin
fyrkantiga form lämpliga att nedpacka flera tillsamman i
en låda, men det är att observera, att de ej äro lödda
i fogarna utan endast sammanfalsade, varför de ej
utan lödning i alla fogar få sändas oförpackade, enär
de annars vid stötar lätt spricka upp. Lödningen bör
utom av nyssnämnda skäl utföras, för att burkarna
utan risk för vattenavdunstning skola kunna
förvaras längre tid under ogynnsamma förhållanden, enär
det är mycket möjligt, att laboratoriet ej hinner taga
itu med analysen omedelbart.
För att söka fastställa i vad mån förluster av fukt
uppkomma vid skivornas utsågningar, hava en del
prov utförts som nedan återgivas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
