Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1935
a) Av ett granvedsträ av ca 30 cm längd och 30
cm3 genomskärningsarea utsågades, som ovan
beskrivits skivor av 7 mm tjocklek. Skivorna och bitarna
torkades till konstant vikt var för sig, varvid för
skivorna erhölls en fuktighetshalt av 18,9 % och för
bitarna av 18,8 %.
b) Prov a) upprepades med ett björkvedsträ och
erhölls därvid för skivorna en fuktighetshalt av 22,1
% och för bitarna av 22,2 %.
Försöken tyda således på att någon fara för
vattenförlust ej föreligger vid utskärning av skivor från
vedträn. I båda fallen hade emellertid sågspånen
förlorat flera % vatten, vilket även vid flera försök
med mycket torrare material konstaterats.
För att jämföra ovan angivna två metoder för
uttagning av generalprov ur råprovet utfördes följande
försök.
Ett råprov sammansättes av följande trän:
fur: 2 st. 3" rundträ, 1 st. 4" halvträ o. 3 st. sagbakar
gran: 1 „ 3" „ 1 „ 8"
björk: 1 „ 3" „ 1 „ 3"
al: 1 „ 2" „ 1 „ 4"
Provträna uttogos i slutet av april från under bar
himmel vinterlagrade travar. Sågbakarna voro
färska och följaktligen av hög fuktighetshalt. På grund
av provets inhomogena sammansättning utsågades
från varje trä 4 skivor om ca 1 cm tjocklek.
Utsåg-ningen skedde med bandsåg. Skivorna
sönderhackades omedelbart och det erhållna provet delades i två
delar som inlades på plåtburkar och sedermera
analyserades.
De större bitarna nedspjälkades till bitar med 5—8
cm3 genomskärning och blandades, varpå ca 2 X Ve
uttogos för analys. Skivprovens vikter voro 2,3 kg,
bitprovens vikter ca 12,5 kg.
De båda skivprovens fuktighetshalter fastställdes
genom torkning vid 105°C till 36,9 och 37,3 %
(medelvärde 37,1 %), således en tillfredsställande
överensstämmelse med tanke på råprovets inhomogena
sammansättning.
Bitprovens fuktighetshalt bestämdes genom direkt
torkning till 36,4 resp. 40,0 % (medelvikt 38,2),
således ett otillfredsställande resultat. Bitarnas
fuktighetshalt hava sålunda utfallit högre än skivornas,
vilket skulle kunna bero på, att skivorna förlorat
vatten. Detta är dock ej antagligt enligt föregående
prov utan beror sannolikt differensen på att i
biandbitarna vid neddelningen inkommit för mycket av den
sura veden, vilket naturligtvis vid den styckestorlek,
varom här är fråga, mycket hastigt förrycker
resultatet.
Det måste, på grund av vad som ovan anförts,
anses tillförlitligast, att vid kastved uttaga
generalprov genom utskärning av skivor. Enligt denna
metod erhålles också ett betydligt mindre generalprov
än vid spjälkningsmetoden, och provet kan på
laboratoriet betydligt lättare och snabbare torkas.
Sågverksavfall.
Detta består av sågspån blandad med bitar av
ytved, bast, bark, etc. från gran och fur och är således
till sammansättning och form ganska inhomogent.
Dess fuktighetshalt är vanligen mycket hög, 50—
65 %, enär timret sommartid lagras i vatten och
vintertid tages från på hösten upplagda travar, i vilka
det i regel ej nämnvärt torkar, eller också sågas
färskt, direkt utkört från skogen. Avfallets
fuktighetshalt är emellertid vid sågning av på likartat sätt,
lagrat timmer ganska jämn, dock är att observera,
att bast och tunnare bark vid vattenlagrat virke
innehålla betydligt mera vatten än spån och bitar av
veden. Vintertid innehåller avfallet vanligen snö
och isbitar, varigenom provets inhomogenitet ökas.
Vid kortvarig lagring i hög under den icke kalla
årstiden torde de olika delarnas fuktighetshalt
utjämnas, dock inträder ganska snart en oxidationsprocess
i högens inre delar, varvid värme utvecklas och
spånen här mer eller mindre torka, under det den i
högens ytskikt är starkt beroende av väderleken.
Till dessa olika faktorer måste vid provtagning
hänsyn tagas. Vid proveldningar bör man söka
använda så homogent bränsle som möjligt, utan att
därför dess sammansättning och fuktighetshalt blir
onormal, enär härigenom provtagningen underlättas och
resultaten vinna i noggrannhet.
Det är emellertid ej enbart sågverksavfallets
inhomogena sammansättning, som försvårar
provtagningen, utan också, och kanske i ännu högre grad,
dess benägenhet att lätt avge fuktighet. Med
sågverksavfall har blandning och neddelning under
kontrollering av viktsförlusten ej utförts, dock kan av
med barkningsavfall från pappersved utförda försök
slutas, att mycket lätt en vattenförlust av en eller
annan procent kan uppstå vid råprovets neddelning.
Vid varm och torr luft är förlusten givet större än
vid kall och fuktig. Sker provneddelningen vid
temperaturer under 0°, torde vattenförlusten vara så
ringa, att den kan bortses från, men vid 0° och högre
temperatur är det nödvändigt att ordna
provtagningen så, att vattenförlusten kan bestämmas eller
event. helt bortelimineras. Nedan skall redogöras för
två provtagningsmetoder, som båda leda till målet.
Vid metod a), som föreslås av författaren,
uttages i vanlig ordning delprov i samband med avfallets
invägning eller inmätning, som förenas till ett
rå-prov. För att härvid undvika vattenförlust, uttages
delproven i plåtburkar med tätt slutande lock, och
samlas i en på möjligast svalt ställe stående trälåda
med lock och inklädd med tunn plåt eller möjligen
tjärpapp. För att locket ej skall behöva öppnas så
ofta, är det lämpligt att itömma t. e. 2—3 delprov
åt gången. Delproven skola dock så snart de äro
uttagna ställas å svalt ställe och få t. e. ej bli stående
i solen. Sker råprovets uttagning på ovan angivet
sätt, kan ej nämnvärd mängd vatten gå förlorat, och
gärna ej mera än som bränslet självt förlorar vid
ösning i och ur vägkärl etc. Då råprovet uttagits,
väges lådan jämte innehåll, varpå detta utstjälpes på
ett jämnt och rent golv, som tillåter provets restlösa
hopsamlande. Lådan väges tom, varigenom råprovets
vikt erhålles. Råprovet genomgås och alla bitar som
äro större än 5 X 3 X 2 cm (längd X bredd X
tjocklek) sönderdelas genom t. e. huggning till omkring
denna styckestorlek. Provet blandas väl genom
ösning, varvid den av Statens provningsanstalt för
kol, etc. angivna metoden lämpligen kan användas.
Då blandningen genomförts, uppöses provet i en kon,
varvid man systematiskt låter provet från skoveln
falla i alla riktningar i det man går runt könen.
Könen tillplattas och från den erhållna kakan
uttages tre smala sektorer eller stickprov från dess olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
