Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1935
torkning viel 105°C samtidigt med
värmevärdebestämningen.
Skulle ett generalprov inkomma i form av bitar,
t. e. vedträn av ordinär storlek från t. e. kastved är
det ej tillåtet att bereda ett generalprov ur vedträna
genom utsågning av sågspån, å vilket sedan
fuktighetshalten bestämmes, såsom föreslås i
ingeniörsvetenskapsakademiens handlingar nr 26,
Undersökningar rörande provning av fästa bränslen av Evert
Norlin, sid. 34, utan måste skivor utsågos ur träna,
och dessas fuktighetshalt bestämmas. Såsom av
försöken nedan framgår avger sågspånet ofta flera %
fuktighet.
Försök a) Vid sågning av ett björkvedsträ med
handsåg erhöllos följande siffror för fuktighetshalten
sågspån .................. 13,1 %
skivorna .................. 18,ß %
Försök b) Vid sågning av ett något torrare
björkvedsträ erhölls siffrorna
sågspån .................. 11,4 %
skivorna .................. 14,7 %
Försök c) Vid ett ännu torrare björkvedsträ erhölls
sågspån .................. 5,8 %
skivorna .................. 5,9 %
Liknande resultat hava erhållits vid andra träslag
såsom förut redogjorts för.
Det vore önskvärt att få föreliggande undersökning
kompletterad i vissa viktiga delar, speciellt med
avseende på
1. bestämning av halten flyktiga organiska
beståndsdelar i barrvedsbränslen under användande av en
förbättrad apparatur.
2. provtagningsförsök vid sågverksavfall och
bark-ningsavfall, samt
3. värmevärdebestämningen för olika bränsletyper.
insänt
Klorat för sprängningsändamål.
Med anledning av ingenjör G. von Feilitzens
anmärkningar i denna tidskrift (häfte 28 av den 14 juli 1934)
mot min artikel om "Klorat för sprängningsändamål",
måste undertecknad, ehuru artikeln aldrig varit avsedd
som inledning till en offentlig polemik, dock med några
ord göra följande bemötanden.
Ingenjör von Feilitzens påpekande att "författaren
tydligen icke synes äga kännedom om den svenska
sprängämnesförordningens föreskrifter .. ." måste
tillbakavisas som en förhastad slutsats. Författaren
känner mycket väl till nämnda förordning, den låg t. o. m.
på hans skrivbord när artikeln skrevs, men en gällande
k. förordning kan kompletteras! Visserligen är enl.
nuvarande svensk lag framställningen av sprängämnen
"på ett så bekvämt och okontrollerbart sätt som
ifrågasatt" icke tillåtet, men det, att sättet är bekvämt,
förringar väl icke dess värde, och vad beräffar
okoniroller-Varheten, finns säkert botemedel däremot. Så t. e. har
man i Finland varit framsynt nog att redan införa en
ändring i tidigare förordning angående explosiva ämnen.
Det heter nämligen i "Finlands författningssamling" nr
105 av den 2 mars 1934 (kap. II, § 17 a): "Utan hinder
av vad ovan är stadgat om tillverkning av farliga
explosiva ämnen, må på arbetsplats, för omedelbar
användning, tillverkas explosivt ämne ur kloratbriketter eller
-korn genom impregnering med ..." etc. Vad hindrar ett
liknande tillägg i andra länders förordningar? Att
tilllägget nu saknas, torde väl närmast bero på att frågan
ej var aktuell när förordningarna avfattades.
25
Då ing. von Feilitzen nämner att "lagbestämmelser på
hithörande område givetvis måste baseras i första hand
på säkerheten vid själva tillverkningen...", tror jag det
knappast gives ett säkrare och ofarligare
tillverkningssätt än det i min artikel omnämnda
impregneringsför-farandet. Att man dessutom bör söka förhindra
tillverkning av sprängämnen i illojalt syfte, är ju
självklart, och torde väl icke försvåras genom en laglig
till-låtelse att utföra impregneringen på arbetsplatsen.
Metoden finns, och försvinner ju inte genom en Underlätelse
att införa en lämplig ändring i gällande förordningar.
Där lagen ej lägger hinder i vägen, lämnas också en
chans till lägre sprängningskostnader än där, varest man
motarbetar klorat för sprängningsändamål.
Ing. von Feilitzens påstående att mina uppgifter betr.
klorat-sprängämnenas egenskaper "äro i flera avseenden
vilseledande", var en anmärkning, som jag tar med ro,
i medvetandet av att mina uppgifter äro baserade pä
fakta. Ing. von Feilitzen har emellertid icke angivit ett
enda exempel på en verkligt vilseledande uppgift. Han
påstår visserligen: "’Sålunda jämställes dessa
sprängämnens brisans mot nitrosprängämnenas ..." Min
uppgift: "att man med dessa gryn eller briketter kan
erhålla sprängämnen, som antingen likna svartkrutet i
dess ... låga brisans, eller dynamiten med dess... höga
brisans", är ju ingen jämställelse, utan en uppgift, som
visar mellan vilka gränser kloratsprängämnenas brisans
kan återfinnas. Ing. von Feilitzens tillägg att: "En sådan
jämförelse är redan på teoretiska grunder alldeles
ohållbar och omöjlig", fordrar en närmare förklaring. När
är det då tillåtet att jämföra olika sprängämnens
brisans med varandra och när icke? — -—■ — Han säger
vidare att: "vissa specifika egenskaper hos
kloratspräng-ämnen, beredda på angivet sätt, omöjliggör ett så
fullständigt utnyttjande av deras disponibla energiinnehåll,
som fallet är hos exempelvis de plastiska dynamiterna".
—–Erfarenheten har dock visat, att den del av
energiinnehållet som utnyttjas, i de flesta fall mer än
väl kan ekonomiskt konkurrera med dynamiterna. Den
ekonomiska sidan av saken får nämligen i detta fall icke
försummas, särskilt om man betänker, att de beskrivna
kloratsprängämnena betinga ett pris, som är mindre än
hälften av dynamiternas, ehuru energiinnehållet är
ungefär detsamma som hos många dynamittyper.
Beträffande kloratsprängämnenas okänslighet med
avseende på antändning och rivning, har jag uppgivit: "det
är bra mycket svårare än vad man skulle kunna tro, att
antända en blandning av rent kaliumklorat och t. e.
petroleum så, att kloratet deltager i förbränningen".
Att detta skulle vara en "oriktig uppgift av allvarligare
art" skulle ing. von Feilitzen aldrig hava påstått, om
han dessförinnan försökt sig på att antända t. e.
petro-leumdränkta kloratbriketter eller -korn.
Beträffande rivningskänsligheten åter, tyckes ing. von
Feilitzen inte ha observerat, att käpparna vid mina
försök voro -fullkomligt torra och fördes "med kraftiga ryck
upp och ned genom hålet". Genom den mångåriga
användningen av kloratbriketter och -korn i praktiken,
veta vi dock redan huru ofarliga dessa äro, och då ingen
godkänd, internationell metod för bestämning av
friktionskänsligheten f. n. finnes, (möjligen frånsett den
ännu primitivare metoden "rivning i porslinsmortel"),
nöjde jag mig med att omnämna de, låt vara, också
primitiva försöken i granitstenen såsom exempel på ati
laddningen kan efterhärmas med enkla medel på
mekanisk väg för att visa att friktionskänsligheten i
praktiken är mycket minimal då det gäller klorat blandat
med oljor. I sprickigt och släppigt berg samt i
horisontala borrhål måste självklart anordningen i motsvarande
grad ändras.
Nu står emellertid friktionskänsligheten närmast i
samband med känsligheten vid upphettning, och därvid
äro klorat-oljeblandningarna mycket mindre känsliga än
dynamiterna, t. e. den typ (Forcits "Normal"), som all-
KEMI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
