Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1935
i varpgarnet värdet 56 och de inre endast 35; alltså
en påtaglig skillnad.
2. Metoder grundade på fibrernas absorptionsförmåga.
Till dessa metoder böra de olika
färgningsförfaran-dena med jodlösningar kunna hänföras. Samtliga
dessa metoder grunda sig på att merceriserad bomull
färgas starkare av jod och bibehåller färgen längre än
icke merceriserad bomull. En nackdel, som vidlåder
dem, är att man vanligen behöver jämförelsematerial
av helst samma slag som provet, varom man med
säkerhet vet, om det är eller icke är merceriserat.
Därtill kommer, att i de beskrivningar av metoderna, som
återfinnas i litteraturen, vanligen icke angives i
vilken form bomullen bör användas eller också äro
dessa uppgifter mycket ofullständiga. En rå oblekt,
merceriserad bomullsväv färgas t. e. icke så lätt av
jod som en bykad eller blekt. Framför allt måste
man tillse, att bomullen icke innehåller
stärkelseklister eller dextrin. Säkrast är att byka råbomull
med 1 %-ig natronlut före provningen. Färgade
varor blekas före provningen med klorkalk eller
hy-drosulfit.
Följande tre metoder kunna anföras.1
Langes klorzink] o dr eaktion. Provet, som skall
undersökas, nedlägges i en lösning av 5 g jodkalium
och 1 g jod i 12—24 cm3 vatten, försatt med 30 g
zinkklorid löst i 12 cm3 vatten. Efter 3 minuter
upptages provet och lägges ned i vatten. Den tid,
under vilken provet härvid förblir blåfärgat, är ett
mått på "merceriseringsgraden". Ju fullständigare
merceriseringen är, desto längre bibehålles färgen.
Provningen bör alltid utföras genom jämförelse av
färgens beständighet med ett samtidigt och på samma
sätt behandlat prov av likartad beskaffenhet, som
icke är merceriserat.
Hilbners klorzinkjodlösning. Provet genomfuktas
med vatten, pressas mellan filtrerpapper och
nedlägges i en lösning av 280 g zinkklorid i 300 cm3 vatten
och pr 100 cm3 försatt med 10—15 droppar
jod-jod-kaliumlösning (1 g jod, 200 g jodkalium och 100 cm3
vatten). Merceriserad bomull färgas härvid starkare
ju fullständigare mercerisationen är genomförd. Ej
merceriserad bomull blir ofärgad. Även här bör
alltid göras jämförande försök med icke merceriserad
bomull av likartad beskaffenhet.
Hübners jod-jodkaliumreaktion. Provet nedlägges
tillsammans med icke merceriserad bomull i en
lösning hållande 20 g jod i 100 cm3 mättad
jodkaliumlösning, upptages efter några sekunder samt tvättas
i vatten. Merceriserad bomull bibehåller härvid sin
färg påfallande längre tid än icke merceriserad.
Redan tidigare har framhållits, att merceriserad
bomull av tjärfärgämnen färgas starkare än den ej
merceriserade. Detta förhållande har jämväl
använts bl. a. av Knecht2 för påvisande av
mercerise-ring. Provet, som skall undersökas, färgas härvid
med ett substantivt färgämne, t. e. benzopurpurin
4 B. Mängden upptagen färg kan kvantitativt
bestämmas eller också färgas samtidigt icke
merceriserad bomull av liknande slag och färgnyansen hos
de två proven jämföres. Den merceriserade bör då
normalt visa starkare färg än den icke merceriserade.
1 Se Heermann, Färberei- und textilchemische
TTnter-suchungen, Berlin 1929, sid. 25.
2 Knecht, Zeitschr. f. angew. Cheraie 1909, sid. 249.
Framhållas bör, att även merceriserad bomull av
olika ursprung kan visa betydande skillnader i färg-’
upptagning och färgnyans.
Alla dessa metoder äro närmast att betrakta som
kvalitativa mått på ökningen av bomullens
absorptionsförmåga genom mercerisering med undantag
dock för Knechts metod med kvantitativ bestämning
av den upptagna färgmängden. Knechts metod
synes emellertid icke vara så allsidigt prövad, att
den utan vidare kan användas. Detta är däremot
fallet med de metoder, som skola behandlas i det
följande och som grunda sig på bestämning av
bomullens reaktivitet eller absorptionsförmåga. Här
skola omnämnas Schwalbes1 hydrolyseringstal, dvs.
koppartalets ökning hos bomullen genom hydrolys
med svavelsyra, hypobromit-reaktivitetstalet enligt
Birtwell, Clibbens, Geake och Ridge,2 som anger
förhållandet mellan provets koppartal efter oxidation
med hypobromit och detsamma hos icke merceriserad
bomull likaledes oxiderad, samt bestämning av
absorptionen av natrium- och bariumhydrat, koppar ur
kopparoxidammoniaklösning enligt Neal och
medarbetare samt fuktighet ur luften. En del av dessa
metoder hava först angivits av tyska författare
(Vieweg, Schwalbe) men hava under de senaste åren
genomarbetats och fullkomnats av engelsmän.
Schwalbes hydrolyseringstal anger koppartalets
ändring hos bomullen genom kokning med utspädd
svavelsyra. Ca 3 g av provet kokas härför med
250 cm3 5 %-ig svavelsyra i kolv med omrörare
under 15 minuter. Efter neutralisation av syran
med natronlut bestämmes koppartalet hos den
hydro-lyserade bomullen. Skillnaden mellan detta
koppartal och bomullens koppartal före hydrolyseringen
benämnes "hydrolyseringsdifferens" eller
"hydroly-seringshastighet". Hos vanlig förbandsbomull fann
Schwalbe denna differens vara 2 före mercerisering
och ca 5 efter mercerisering.
Birtwell och medarbetare angiva, att små
variationer i temperatur och tid vid hydrolyseringen
enligt Schwalbe hava betydande inverkan på
storleken av det resulterande koppartalet, varför
bestämningen av Schwalbes "hydrolyseringstal"
fordrar en omsorgsfull kontroll av dessa faktorer.
Birtwell och medarbetare använda därför istället
oxidation med hypobromitlösning som mått på
bomullens reaktivitet. Det resulterande koppartalet är
inom vissa gränser oberoende av behandlingstiden
och temperaturen. Beredning av den erforderliga
hypobromitlösningen synes emellertid vara tämligen
besvärlig, vartill kommer, att denna lösning måste
nyberedas för varje provserie. Detta uppväges
emellertid enligt Birtwell och medarbetare av den
större betydelsen av de resultat, som erhållas.
Författarna angiva en förenklad och en noggrannare
arbetsmetod. Den enklaste skall i korthet beskrivas
här.
Beredning av hypobromitlösningen. Av en
förrådslösning hållande 14,4 g kaliumbromat och 60 g
kaliumbromid pr liter tages 200 cm3 och överföres
till en 1 liters mätkolv, 200 cm2 2-normal svavelsyra
tillsättes hastigt från en mätcylinder, varpå kolven
tillslutes, så att bromångor icke kunna bortgå. Lös-
1 Schwalbe, Zeitschr. f. angew. Chemie 1910, sid. 924,
1914, sid. 567.
2 Birtwell o. medarb. J. of the Text. Inst. 1930, sid. T85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
