Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1935
vidarebehandlingen av färgsatser och frittmassor
eller kvarnsatser av olika slag. Här må endast
tillläggas, att på detta område samma erfarenheter
gjorts som de nyss i samband med järnoxiden
omnämnda. Alltefter olika utgångsmaterial eller
framställningssätt erhållas oxiderna således i mer eller
mindre aktiv form och reagera mer eller mindre
intensivt. Ett ur nitrat framställt Co304-preparat är
således på grund av mer fullbordad
kristallutbildning vida mindre reaktionsbenäget än ett vid lägsta
Fig. 4. Schematisk översikt av kiseldioxidens omvandlingar enligt K.
ENDELL och E. PFEIFFER, jfr W. EITEL: Phys. Chem. d. Silikate s. 498
(Voss, Lpzg. 1929).
tidén anpassas till omvandlingstiden, så kunna
t. o. m. relativa maxima på utbyteskurvorna, som
framgår av fig. 5, erhållas. Vid mycket långsamma
omvandlingar, som cristobalitens uppkomst ur
a-kvarts, erhållas i stället endast stegringar av kurvan
i fråga.
Upphettar man nu pulverblandningar av kvarts
med andra reaktionsbenägna oxider, så visar det sig,
att reaktionen sätter in just i samband med en om-
Fig. 5. Kurvan (1) visar den maximala (relät.) upplösningshastigheten
av svavel i KMnO^ -{- H2SO4 i samband med omvandl. romb.-monokl.
Den motsatta omvandl- går ytterst långsamt och utövar därför ingen
inverkan (2) vid dessa försök på 30 min.
möjliga temperatur ur karbonat framställt. Detta
visar sig kanske allra enklast, om man undersöker
hastigheten hos det termiska sönderfallet enligt
Co304 =: 3 CoO + O, en reaktion, vilken på grund
av den åtföljande gasutvecklingen som bekant ställer
till vissa svårigheter inom emalj eringstekniken.
Kiseldioxiden är utan ali fråga den viktigaste av
alla råvarukomponenterna inom silikatindustrien.
Genom sin ringa reaktionsbenägenhet i vissa
utbildningsformer och sin brokiga, i flere hänseenden
svår-behärskade kristallografi erbjuder den många
svårigheter. Den föreligger som amorf, t. e. flinta och
kiselgur, och som kvarts i kristalliserad form. Men
i brända produkter uppträda också andra
kristalliniska modifikationer, nämligen cristobalit och
tridy-mit. Och av samtliga kristallvarieteter finnas a- och
$-faser. Fig. 4 visar alla dessa modifikationers
beständighetsområden och inbördes energi och
mol-volymsskillnader.
Jag skall här icke uppehålla mig vid den allmänt
bekanta betydelsen av de omvandlingarna
åtföljande, ofta avsevärda volymsförändringarna, varvid
även den vid 230° inträdande omkristallisationen
från ß- till a-cristobalit är en faktor att räkna med.
Det egendomliga förhållandet, att a-kvartsen — efter
att hastigt ha bildats, då den vanliga
lågtemperatur-kvartsen (ß) passerar temperaturen 575° — i
frånvaro av flussmedel icke övergår till tridymit
ovanför 870° utan till cristobalit torde i och för sig
inför detta auditorium heller icke behöva mer än ett
påpekande. Jag skall i stället nämna några ord om
dessa omvandlingsprocessers betydelse för
kiseldioxidens reaktivitet. Ett stort antal undersökningar
av ämnens reaktionsförmåga fust medan en
omvandling av ett eller annat slag pågår ha möjliggjort
uppställandet av en som det vill synas generell
regel, att dessa övergångstillstånd utmärkas av
abnormt låga Q-värden i den inledningsvis nämnda
ekvationen, dvs. att de kännetecknas av en
diskontinuerlig tillväxt av ämnets reaktivitet. Om försöks-
vandling. Redan vid den nämnda ß-a-omvandlingen
vid 575° är detta i allmänhet påvisbart, men denna
omvandling går fort, och omsättningsgraden blir ej
stor, om man inte ställer så till, att kvartsen ideligen
får passera temperaturen i fråga på omväxlande
upp-och nedväg. Betydligt större effekt erhålles av
a-kvartsens ombildning till cristobalit, som omkring
900° sker med märkbar hastighet. Följande
utbyteskurvor, fig. 6, för 30 minuters upphettningar av kvarts
med oxider av zink (A: I), koppar (A: II), nickel
(B: 1) och kobolt (B: II) visa på ett eklatant sätt
de diskontinuerliga stegringarna av
reaktionsintensiteten i samband med a-kvartsbildningen respektive
cristobalitiseringen.
Kurvan för reaktionen mellan kvarts och
kobolt-oxiduloxid visar ett från de andra kvantitativt
avvikande förlopp, i det att från och med ca 850°
omsättningen blir ofantligt mycket fullständigare än
–n
Q
C
-o-V Temp °C
»i
.-t
V-S–S-0 %mp.°l
J , j-1–1 i
i 00
åoo
A
600 800
B.
Fig. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
