Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1935
statistiska uppgifter avsluta boken, som därjämte i
likhet med vol. I är försedd med bägge banden omfattande
sak- och namnregister.
F. H. Stenhagen.
NOTISER
Utvecklingen på ättiksyreområdet tenderar mot allt
lägre framställningskostnader. Den starka
konkurrensen från syntetisk ättiksyra har i detta hänseende haft
en stimulerande verkan på träkolningsindustriens
moderniseringssträvanden och framställning av ättiksyra
via kalciumacetat torde snart höra till en förgången tid.
I dennas ställe ha trätt ett flertal extraktionsprocesser
med vilkas tillhjälp ättiksyran direkt avskiljes ur
rå-destillatet. Av mera kända sådana må nämnas den här
i landet vid en fabrik använda Suidaprocessen, som
även bl. a. fått användning i Frankrike och USA, enligt
vilken rådestillatet tvättas med högrekokande träoljor
i motströmskolonn varefter den absorberade ättiksyran
avdrives i vakuumkolonn. Ängåtgången för denna
process uppgives ligga omkring 20 kg pr kg 100 %-ig
ättiksyra. På liknande sätt arbeta en del andra i Europa
och Amerika uppfunna extraktionsmetoder med
extrak-tionsmedel av olika slag. En process, som nyligen låtit
tala om sig i USA är uppfunnen av prof. D. F. Othmer
och bygger på isotropisk destillation av den utspädda
råsyran med användning av en tredje komponent i form
av olja. Processen är sålunda på visst sätt en
ömvändning av det bekanta förfarandet för avdrivning av oljor
med vattenånga. Även denna process arbetar med ca
20 kg ånga pr kg 100 %-ig ättiksyra.
Framställning av ättiksyra medels
jäsnings-förfaranden har sedan länge tillämpats huvudsakligen enligt
samma principer som det bekanta
snällättiksförfaran-det. I allmänhet ha på detta sätt framställda lösningar
av lägre koncentration använts såsom utgångsmaterial
för framställning av etylacetat. Ett villkor för god
ekonomi är här att råvaran för alkoholen, av vilken sedan
ättikan framställes, är billig. En dylik billig råvara
har särskilt i USA och England alltid funnits i form
av melass. Nu meddelas från USA, att man vid en
fabrik f. n. i stor skala undersöker möjligheten av
träförsockring såsom utgångspunkt för tillverkning av
etylacetat. Försöksanläggningen har en kapacitet av ca
60 000 1 alkohol pr månad framställd av försockrat trä.
Av syntetiska ättiksyremetoder hava dylika utgående
från acetylen, vilken via acetaldehyd överföres i
ättiksyra, sedan länge varit i industriellt bruk och utgjort
den från träkolning erhållna ättiksyrans farligaste
konkurrenter. Utgångsmaterial för acetylenen har tidigare
industriellt endast varit karbid. På senaste tid synas
såväl omättade petroleumgaser i USA som etylalkohol
i England hava begagnats som råmaterial för acetylen,
vilken i sin tur omsattes till ättiksyra. Det sistnämnda
förfarandet ter sig vid ett första påseende som en
omväg. Enligt en uppgift i Chemical and Metallurgical
Engineering har man vid University of Illinois nyligen
undersökt ättiksyresyntes med utgångspunkt från
metanol och koloxid.
Från att år 1916 ha noterats i 35 cents pr lb, sjönk
priset till 10—12 cents år 1920 och utgör f. n. omkring
6—8 cents, sålunda motsvarande ungefär en nedgång
från 3 kr. till 60 öre/kg. Att märka är härvid att detta
pris icke representerar några abnorma förhållanden
utan med ali sannolikhet blir bestående, såvida det icke
ytterligare väsentligt reduceras genom förbättrade
fabrikationsmetoder. Ett pris motsvarande 20 öre/kg
100 %-ig vara anses ligga helt inom möjligheternas
gräns, även för kolugnsproducenter. Vad detta kan
komma att innebära för den syntetiska organiska
industrien, speciellt för tillverkning av konstsilkeprodukter,
acetatfilm, plastiska produkter, splitterfritt glas m. m.
låter sig icke överblicka. Ättiksyrans industriella
betydelse är emellertid mycket stor och ett starkt
förbilligande av densamma kommer att få vittgående
konsekvenser. F. H. 8.
Hydreringsprodukter av naftalin, av C. H. S.
Tup-holme. Ind. & Eng. Chemistry, News Ed., s. 332, 1935.
Tetrahydronaftalin, i handeln benämnd tetralin eller
tetranap, har fått en speciell användning till att vid
lysgasverk hindra naftalin från att avsätta sig i fast
kristallinisk form i ledningar och mätapparater.
Tetralin är nämligen ett lösningsmedel, som har mycket stor
lösningsförmåga för naftalin, större än ett flertal andra
lösningsmedel. Enär tetralin har relativt hög kokpunkt,
206°C, och lågt ångtryck är den icke lättflyktig och det
behövs små mängder därav för att mätta gasen.
Naftalin och tetralin hava nära samma daggpunkt, och om
naftalin kondenseras ut, kommer detta även att bli
fallet med tetralin, och blandningen blir flytande, så att fast
naftalin kan icke utkristallisera. Tetralin kan sättas
till lysgasen på två sätt, antingen genom att införa ånga
från kokande tetralin i avmätt mängd i gasen eller
också användes en "kall process". Enligt denna finfördelas
tetralin till en dimma med tillhjälp av komprimerad
gas eller genom att spruta in vätskan i lysgasen genom
ett injektorliknande munstycke. Den kalla processen
uppgives vara lättare reglerbar än ångmetoden. En
ytterligare fördel med tetralmtillsats lär vara, att den
kondenseras och bildar ett skikt på kalla metallytor i
ledningar och apparater och härvid motverkar
korrosion. Kostnaden för tetralmtillsats uppgives till ca 0,04
öre per m3.
Dekalin, till full mättning hydrerad naftalin,
benämnes ofta endast "dek" och är ett utmärkt lösningsmedel
för ett antal naturliga och syntetiska vaxarter, bitumen
och hartser, såsom glyptal. Därjämte ger den stabil
lösning med i oljefärger använda torkmedel eller
sicka-tiv, såsom koboltoleat och -resinat. Den kan på grund
härav med fördel användas som lösningsmedel i
oljefärger, fernissa och läcker. Det uppgives att "dek" har
vissa fördelar vid användningen framför andra
förtun-ningsmedel, såsom tungbensin (= mineralterpentin), i
fråga om färgens resp. fernissans strykbarhet, skiktets
hållfasthet och ytans utseende.
E—t N—n.
En ny plastisk produkt har nyligen under namnet
Koroseal börjat föras i marknaden i USA. Materialet
utgöres av plasticerade vinylhalider. Dessa
polymerisa-tionsprodukter äro i rent tillstånd olösliga i praktiskt
taget alla lösningsmedel vid vanlig temperatur, men
det upptäcktes att om materialet vid högre temperatur
behandlades med plasticeringsmedel så erhölls en
gummiliknande gelstruktur varigenom det kunde
bibringas önskad plasticitet vid vanlig temperatur, från
hårdgummiliknande till geléartad. Plasticeringen är
lätt att företaga då materialet låter sig behandla på
samma sätt som rågummi och med samma maskiner.
I en uppsats i Industrial and Engineering Chemistry
(vol. 27, nr 6, 1935) beskrives materialet av
uppfinnarna i anslutning till data beträffande med
trikresyl-fosfat plasticerade vinylklorider. På grund av sin
utpräglade motståndskraft mot angrepp av såväl
oorganiska som organiska ämnen och ringa tendens att
förändras med tiden torde denna produkt komma att
erbjuda många fördelar gentemot vissa nu använda
detaljer av gummi, t. e. packningar, slangar m. m.
F. H. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
