Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•8
TEKNISK TIDSKRIFT
20 april 1935
slappas ej förarens uppmärksamhet sà lätt som på en
rak väg.
Kapten N. von Matern meddelade, att 1931 års
väg-och brosakkunnige i sin utredning kommit till det
resultatet, att större lutningar än nu använda ej behövde
vålla några olägenheter för biltrafiken. Talaren ansåg,
att någon fara för överdriven användning av raksträckor
i vårt land ej kunde ifrågakomma på grund av
terräng-förhållandena. Vid vägplaneringar böra vägarna
byggas för en framtida medelhastighet av 100 km/tim.,
vilken snart torde bli allmän.
Ingenjör Gustaf L-M-Ericsson föredrog småkurvig
väg framför rak väg på grund av bilens säkrare gång i
kurvorna.
Efter några repliker av professor E. Hubendick ocli
kapten von Matern avslutades diskussionen, och
ordföranden tackade deltagarna i diskussionen för de gjorda
inläggen.
Docent E. Norlin redogjorde för: "KAK:s prov med
svårflyktiga bränslen i förgasaremotorer." Till den
utförda provningen hade 5 bilar anmälts, av vilka en var
finsk. Proven hade tydligt visat, att anordningen
fungerat väl och att driften blev billig, men att en minskning
i dragkraft och hastighet erhålles i jämförelse med
bensindrift. De gjorda försöken ha endast pågått under
relativt kort tid, varför någon uppfattning om
motorernas nedsotning ej kunnat erhållas.
I den efterföljande diskussionen påpekade professor
Hubendick en del resultat, vilka visade, att försöksfelen
vid de gjorda provningarna varit ganska stora. Kapten
J. Nerén meddelade, att hemgjorda anordningar för drift
av bilmotorer med tyngre bränslen i stor utsträckning
användas i landet, men att vederbörande ej brytt sig om
att meddela sina erfarenheter. Ordföranden uttalade
avdelningens tack till föredragshållaren och för
inläggen i diskussionen.
Då det på programmet upptagna eventuella föredraget
av direktör G. Larson ej kunde komma till stånd, på
grund av att direktör Larson fått förhinder, förklarades
det talrikt besökta sammanträdet avslutat. Efteråt
intogs supé, åtföljd av sedvanligt samkväm.
Bn.
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
sammanträdde den 11 december 1934 å föreningens
lokal.
Som ordförande fungerade civilingenjör Fr.
Berthelius, vilken förklarade sammanträdet öppnat. Att
tillsammans med ordföranden justera dagens protokoll
utsågos marindirektör E. Elmquist och docent H. F.
Nordström.
Genom anmälan inträdde i avdelningen civilingenjör
Karl J. Åkerlund och genom inval civilingeniör Bror
R. Sandrlom. — Ordföranden meddelade, att till
avdelningens standardkommitté för konstruktionsfrågor
remitterats ett S. M. S.-särtryck nr 169: "Internationella
kullagertoleranser." — Som avdelningens representant
i föreningens biblioteksnämnd för år 1935 omvaldes
diplomingenjör E. Lundgren.
överingenjör E. Spetz redogjorde för det förslag till
revision av teknologföreningens handbok XV: "Normer
för färgbeteckning av rörledningar", vilket avgivits av
den av avdelningen för ändamålet tillsatta kommittén.
Kommitterade ha. varit, överingenjör E. Spetz,
mariningenjör G. Hartzell och civilingenjör E. Ryd. Efter
en kortare diskussion under vilken professor S.
Velander, ingenjör C. G. Lindblom, civilingenjör E. Berg-
,ström och inledaren gjorde inlägg, beslöt avdelningen,
att det föreliggande förslaget skulle utgivas som en
Teknologföreningens handbok. Enligt vad ordföranden
. meddelade, torde SIS anse sig vara förhindrad antaga
förslaget som svensk standard, då internationell
behandling av frågan pågår. För det av överingenjör
Spetz och övriga kommitterade utförda arbetet
framförde ordföranden avdelningens tack.
Civilingenjör K. .Wessblad höll ett kåserande
föredrag över ämnet: "Konsten att göra guld — av
uppfinningar." Trots den förutskickade kåserande formen
utgjorde dock föredraget en grundlig exposé, belyst av
många historiska exempel och egen efarenhet över
exploateringen av uppfinningar. Här kunna givetvis
blott några lösryckta tankar ur föredraget återgivas.
Att alla de uppfinningar som göras ej äro lämpade
fölen givande exploatering torde vara allom bekant. En
uppfinnings patenterbarhet är ej avgörande, då även ej
patenterade eller patenterbara uppfinningar kunnat giva
sin upphovsman lön för mödan. På ett tidigt stadium
av arbetet bör uppfinningen granskas med kallt huvud
av uppfinnaren, om han det kan, eller av annan
lämplig person, så att ej onödigt arbete och onödiga
kostnader åsamkas uppfinnaren. Det nyinrättade
uppfinnarekontoret synes därvid kunna lämna uppfinnarna
goda råd. Om en uppfinning kan anses vara
exploater-bar och patent skall sökas, måste detta göras med den
största omtanke, så att verklig nytta erhålles av
patentet. Vidare bör rätt tidpunkt för patentsökningen
väljas och patenteringen utsträckas till lämpligt antal
länder. Vid exploateringen bör undersökas, om
konkurrens finnes, om andras intressen beröras av
uppfinningen och om andra intressera sig för uppfinningen.
För exploateringen kan man gå olika vägar, t. ex. låta
en firma med lämplig verkstad sköta tillverkningen och
själv ha hand om försäljningen eller någon annan
lämplig kombination. Saken kan även ordnas genom
uthyrning av den patenterade anordningen, såsom det sker
med vissa skomaskiner. Under alla förhållanden bör
den största omsorg ägnas åt utarbetandet av eventuella
patentavtal. Uppfinnandet och exploateringen fordrar
mycket arbete och många uppoffringar, vilket Edison
uttryckt så, att en uppfinning till 1 % består av
inspiration och 99 % av transpiration. Slutligen framhölls det
stora värde ordentliga modeller och välgjorda ritningar
hade för exploateringen.
För det med största intresse åhörda föredraget
framförde ordföranden avdelningens tack, varpå
sammanträdet avslutades.
Efteråt följde julsupé med samkväm. Härvid
korades på sedvanligt sätt Luciariddare, varjämte även
annan underhållning hade anordnats. Såväl
sammanträdet som det efterföljande samkvämet var
synnerligen talrikt besökt.
Bn.
LITTERATUR
Insänd litteratur.
Bielitz, F. och Maduschka, L., Mechanische
Schwing-ungen im Maschinenbau. Die Umkehrung der linearen
mechanischen Schwingungsgebilde (Bielitz).
Schwing-ungen von Blockfundamenten (Maduschka).
Forsch-ungsheft 368. 30 sid. med 77 fig. Berlin, VDI-Verlag,
1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
