- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Mekanik /
9

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE 2

FEBR. 1935

TEKNISK TIDSKRIFT

MEKANIK

Redaktör: hf.Nordström

UTGIVEN AV SVENSKA T EK. NOLOG F Ö H E N I INSEN

INNEHÅLL: Om autogirons utveckling, av civilingenjör Sten Luthander. — Några egenskaper hos
frikopplingar, av överingenjör W. R. Uggla. — Väg till en rationellare bestämning av nitdelningen vid täta fogar, av
civilingenjör K. I. Karlsson. — Berättelse över Svenska teknologföreningens avdelnings för Mekanik
verksamhet under 1934.

OM AUTOGIRONS UTVECKLING.

Av civilingenjör Sten Luthander.

Den första officiellt kontrollerade flygningen med
en autogiro ägde rum från ett flygfält nära Madrid
i slutet av januari 1923. Dou Juan de la Cierva,
som ju är autogirons uppfinnare, hade visserligen
börjat arbeta med idén redan år 1919, men
svårigheterna voro i början så stora, att ingen av de 32
första maskinerna hade kunnat flyga
tillfredsställande. Det är intressant att följa utvecklingen
redan under detta första skede.

Idén till autogiron skall de la Cierva ha fått från
väderkvarnen. Han tänkte sig sålunda, att dess
reaktionstryck skulle kunna utnyttjas såsom
lyft-kraft i en flygfarkost, om väderkvarnsvingarna
monterades ovanför maskinen med snett bakåt lutande
axel. Den väsentliga fördelen med ett dylikt
bärande system skulle vara, att rotationen alltid
under-hölles av fartvinden. Ju brantare maskinen sjönk,
desto större lyftkraft skulle "väderkvarnen" ge.
eftersom den då anblåstes mindre snett än vid flygning
framåt. Denna lyftkraft skulle öka med
infallsvinkeln ända upp till 90° vinkel, motsvarande ver-

ningen, än på den motsatta. Upptrycket blir därför
störst på den sida, där bladen gå framåt.

För att lösa detta problem försökte de la Cierva
först med två rotorer monterade ovanför varandra
på samma axel och med olika rotationsriktning (fig.
1). Bladen voro uppstagade och alltså fixa i
förhållande till navet. Det visade sig emellertid, att
den undre rotorn endast kom upp till 2/3 av den övres
varvantal med den följd, att det vältande momentet
icke blev kompenserat. Han hade tanke på att
medelst en differentialväxel utjämna varvtalsskillnaden,
men det ansågs, att detta skulle medföra för stor
komplikation.

En ny rotor byggdes i stället, på vilken
infallsvinkel och profilform varierades längs bladet, så att
luftkraftsmomentet omkring längdaxeln blev lika
stort för det framåtgående som för det bakåtgående
bladet (fig. 2). Luftkraftsresultanten på rotorn
kunde förskjutas till den ena eller andra sidan av
axeln genom torsion av rotorbladen. Då detta kunde
utföras från förarsit-sen skulle man ha en mycket

Fig. 1.

tikal sjunkning, och man skulle helt och hållet
borteliminera det normala flygplanets farliga egenskap
att kunna överstegras.

Den största svårigheten i början var att
kompensera det vältande moment, som uppstår på rotorn
—vi kalla "väderkvarnen" hädanefter för rotor och
dess "vingar" för rotorblad — därigenom att dess
blad på maskinens båda sidor ha olika upptryck.
Osymmetrien i upptrycket beror därpå att bladens
hastighet relativt luften är betydligt större på den
sida, där de vid rotationen röra sig med flygrikt-

Fig. 2.

enkel och effektiv kontroll av sidolutningen.
Emellertid visade sig typen omöjlig att flyga, emedan
den alltid välte i starten — oaktat den nyssnämnda
anordningen. Så snart nämligen stjärten skulle
bringas i flygläge, lade sig maskinen på sida.

Förklaringen härtill ansågs vara, att rotorbladen
voro för torsionsveka, så att de torderades av
lyft-krafterna under rotationen, varigenom
sidojämvikten stördes. Man byggde därför en ny typ med
fem förstagade blad, på vilka infallsvinkel och
profilform längs bladet voro inställda på nyssnämnt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935m/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free