- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Mekanik /
13

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 febr. 1935

MEKANIK

13

Fig. 11. The Weir Autogiro.

Fig. 12. The Kay Gyroplane, typ 331.

antal har den ju en avsevärd lyftkraft
och detta medför, att maskinen då blir
ganska instabil på marken. IIos en
rotor med varierbar bladvinkel kunna
bladen vid uppkörningen inställas för
upptrycket noll, varigenom dessa
olägenheter undanröjas.

Den väsentliga fördelen med
varierbar bladvinkel är emellertid, att själva
starten kan göras vertikalt — eller
åtminstone utan någon rullning på marken.
Principen är icke alldeles ny; men det
är första gången den tillämpas i
samband med autogiron. Starten går så till,
att rotorn först köres upp i ca 400
v/min. med hjälp av motorn, varvid
bladen äro inställda på liten infallsvinkel.
Därpå frikopplas rotorn och bladens
infallsvinkel ökas till ett maximivärde.
Härvid ökas rotorns lyftkraft, så att
maskinen lyftes rakt upp från marken
4 à 5 meter. Under tiden sjunker
rotorns varvantal och samtidigt börjar
maskinen accelereras framåt. Det
beräknas, att då rotorvarvet har sjunkit
till 220 à 250, vilket är normalt
varv-antal under flygning, skall maskinen
ha uppnått tillräcklig hastighet för horisontell
flygning.

Hos A. V. Roe & Co bygges f. n. en annan maskin.
Det är en 5-sitsig typ med 600 hkr motor. Den är
beställd av the British Government och är avsedd att.
användas för experimenttransporter direkt från
centrum av en stad till en annan stad. Den beräknas
få en synnerligen kort startsträcka.

De amerikanska firmorna Pitcairn och Kellett ha
under hösten 1934 kommit med var sin direktstyrda
typ. Pitcairn PA. 22 är en tvåsitsig "sida vid
sida"-täckt maskin med 3-bladig rotor och 75 hkr motor
samt har ett hastighetsområde av 40—170 km/tim.
Den är konstruerad huvudsakligen med tanke på
privatmannens behov. Oäktat dess synnerligen
tilltalande utseende är den enligt "Aviation" att betrakta
mera som ett experiment än som en typ, avsedd för
produktion. Kellett K-D-l är en tvåsitsig, öppen
typ, mer inriktad för militärt bruk. Den är försedd
med en 225 hkr motor och har ett hastighetsområde
av 26—200 km/tim.

År 1934 har i Sverige bildats Aktiebolaget
Autogiro, Örebro, som även hit inköpt de första
maskinerna. Autogiron demonstrerades för första
gången här i landet år 1931 i samband med ILIS.

Allt som allt har från 1920 till 1933 44 prototyper
byggts och provats förutom otaliga modifikationer.
Av dessa prototyper ha 8 byggts i Spanien, 22 i
England, 12 i Amerika och 2 i Frankrike. Totala
antalet byggda maskiner är ungefär 150 och totala
antalet flygtimmar 40 000 à 50 000 motsvarande mer
än 100 ggr runt jorden.

Från 1926 till 1933 har autogirons prestanda
förbättrats på följande sätt: Maximihastigheten har
ökats från 60 till 200 miles/hour, motsvarande 95—
320 km/tim. Nyttiga lasten har ökats från 300 till
1400 lbs motsvarande 135—650 kg, dvs. från
1-sitsiga till 4-sitsiga typer. Stigningsvinkeln har
ökats från 3 à 4° till 20°. Startsträckan har min-

skats från 600 till 20 à 25 yards, motsvarande 540—
18 à 30 meter [5].

Det anses, att autogiron nu har definitivt lämnat
experimentstadiet.

■ I det anförda arbetet av Molin [19] äro
sammanställda en del data på utförda maskiner.

Utvecklingen tenderar som sagt mot en mer
renodlad typ av autogiro utan fixa vingar. Sedan nu
själva grundformen kan sägas vara
utexperimen-terad går man främst in för att öka flyghastigheten.
Att ytterligare förbättra startegenskaperna och att
göra maskinen mer lätthanterlig på marken — den
stora rotorn är, som nyss omnämnts, besvärlig om
det blåser — äro andra önskemål.

Det är givet, att även facklitteraturen avspeglar
det stigande intresset för autogiron. Nyss har
omtalats, huru de la Cierva ända till omkring 1925
arbetade ensam med idén. Emellertid finns det av
honom inga andra artiklar än en del föredrag,
huvudsakligen innehållande överblickar över
utvecklingen eller jämförelser av mer allmänt
innehåll [1—6]. Den första ansatsen att teoretiskt
behandla ämnet gjordes 1926 av Glauert [22]. Hans
undersökningar fortsattes 1927 av Lock [26] och
1928 gjorde Lock och Townend
modellundersökningar [27] lör att pröva teoriernas riktighet.
Resultatet utvisade väsentliga avvikelser mellan
beräknade och observerade värden. Man har senare
kommit till insikt om, att den s. k. skaleffekten gör
sig starkt märkbar vid dylika modeller. För att få
med teorien överensstämmande värden måste man
därför utföra försöken i naturlig eller åtminstone
mycket stor skala. I Amerika har National
Advi-sory Committee for Aeronautics sedan några år
planerat en serie undersökningar i full skala.
Resultaten publiceras såsom NACA-Reports [31—33].
Även i andra amerikanska publikationer återfinnas
uppsatser om autogiron och därmed
sammanhängande frågor [ex. 16, 34], I Tyskland har autogiro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935m/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free