Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•66
TEKNISK TIDSKRIFT
20 april 1935
PATENTMEDICIN INOM MATARV ATTENTEKNIKEN.1
Av civilingenjör Halvard Liander.
I mer än ett århundrade liar man sökt efter medel
till förhindrande av de driftstörningar i eri
ånganläggning, som i form av pannstensbildning
förorsakas av att ett otjänligt matarvatten användes,
och under tidernas iopp ha de mest olikartade
förfaringssätt utarbetats eller — vilket nog oftast varit
fallet — föreslagits på mycket lösa grunder.
Utvecklingen har emellertid här som på de flesta andra
tekniska områden försiggått i ständigt accelererat
tempo, och det kan därför vara motiverat att med
stöd av den vidgade insikt, man vunnit om det
fysikaliskt-kemiska förloppet vid pannstensbildning, söka
skilja agnarna från vetet.
Den i allmänhet oundvikliga utfällningen av en fast
fas ur vattnet i ångpannan, som betingas av att
löslighetsgränsen för ett eller flera ämnen överskrides
— helt enkelt som följd av den fortlöpande
indunstningen av matarvattnet eller på grund av att kemiska
omsättningar resultera i svårlösliga föreningar —
sker som bekant i vissa fall på pannplåt och tuber i
form av pannsten, i andra fall däremot som luckert
siam. Anledningen härtill kan knappast, såsom
tidigare antagits,2 vara att söka i
temperaturkoefficienten för vederbörande ämnens löslighet, då lösligheten
för praktiskt taget alla i ångpannan utfallande
ämnen enligt nyare undersökningar synes avtaga
med temperaturen och för övrigt ett och samma ämne
under olika förhållanden ibland avskiljes som
pannsten, ibland som siam. Avgörande för en utfällning
i den ena eller den andra formen torde i stället vara
förhållandet mellan de hastigheter, varmed
kristalli-sationskärnor utbildas och kristallerna sedan tillväxa.
Utpräglade kristallbildare, såsom kalciumsulfat och i
viss mån kalcium- och magnesiumsilikat, visa sålunda
stark benägenhet till pannstensbildning, under det
att amorft utfallande ämnen, t. e. magnesiumhydroxid
samt kalcium- och magnesiumfosfat, nästan
undantagslöst återfinnas i slammet. Närvaron av sådana
ämnen i pannvattnet, som förhöja
kärnbildnings-hastigheten men nedsätta
kristallisationshastighe-ten, förhindrar vidare i större eller mindre
omfattning pannstensbildning. Bl. a. är det sedan
länge bekant, att kalciumkarbonat vid närvaro av
soda eller rättare natron — sodan hydrolyseras i
ångpannan under bildning av natron — icke faller
som pannsten utan som ett amorft siam, vilket just
sammanhänger med att hydroxyljoner påskynda
utbildningen av kristallisationscentra, men verka
fördröjande på kristalltillväxten. Ett liknande
inflytande utöva också kolloider, vilka därjämte
besitta en stark adsorptionsverlcan på de utfallande
kristallkornen och även härigenom motverka
pannstensbildning.
Med ledning av det sagda kan man alltså —
oberoende av om en förberedande rening av
matarvattnet äger rum eller ej — tänka sig två vägar till
förhindrandet av pannstensbildning, vilka också båda
utnyttjats i praktiken. Å ena sidan kan man genom
1 Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för Mekanik sammanträde den 15 januari 1935-
2 Jfr t. e. Hall, Ind. Eng. Chem. 11, 283—90 (1925).
tillsats av natron, soda eller natriumfosfat i
tillräcklig mängd dirigera utfällningen Sclj clt/fc endast
magnesiumhydroxid, kalciumkarbonat eller resp. fosfat
avskiljas i ångpannan och icke kalciumsulfat eller
silikat, å andra sidan kan man genom tillsats av
någon lämplig kolloid eller på annat sätt påverka
utfällningen av de sistnämnda ämnena så, att de falla
som siam och icke som pannsten.
Beträdandet av den förra vägen har efter många
misslyckanden, som måste hänföras till en bristfällig
kännedom om de förlopp, som avspegla sig vid
utfällningen, och avsaknaden av grunder för
beräkning av den i varje särskilt fall erforderliga
kvantiteten kemikalier, omsider lett till en systematisk
s. k. korrektivbehandling av pannvattnet, varvid
kemikalietillsatsen regleras med hänsyn till såväl
temperaturförhållandena i ångpannan som matarvattnets
beskaffenhet — förtjänsten härför tillkommer i
främsta rummet amerikanen Hall.1 Den sedan
mitten av 1800-talet använda sodan har alltmera
undanträngts av trinatriumfosfat, i synnerhet för
ångpannor med tryck över 12—15 atö. Dels kan det
nämligen på grund av hydrolysen av soda i
ångpannan ofta vara svårt att upprätthålla ett mot en
utfällning av kalciumsulfat betryggande
soda-sulfatförhållande, utan att alkaliteten i pannvattnet blir
för hög, dels har det även vid mycket höga
soda-och natronhalter många gånger visat sig vara
omöjligt att förebygga pannsten — dvs. silikatpannsten,
som ju är den besvärligaste av alla, då den är svår
att avlägsna ur pannan och karakteriseras av
mycket låg värmeledningsförmåga. Däremot är intet
fall av pannstensbildning känt, där man arbetat med
ett betryggande fosfatöverskott i pannvattnet.
Kolloider ha förekommit som tillsats till
matar-eller pannvattnet sedan början av 1800-talet, då —
enligt vad Payen efter en resa till England förmäler2
— man av en slump fann, att stärkelse utgjorde ett
verksamt skydd mot pannstensbildning. Payens
iakttagelser förtjäna att återgivas efter ett i
Ding-lers Polytechnisches Journal infört referat, enär de
på ett åskådligt sätt illustrera, i vilken grad man
redan vid denna tid erfarit olägenheterna med
pannstensbildning.
"Bekanntlich werden die Kessel, in welchen man
Brunnen-Wasser längere Zeit über kochen muss,
vorzüg-lich in Dampf-Maschinen, mit einer solchen Kruste
überzogen, dass nicht bloss das Wasser nicht mehr
ge-hörig leicht erwärmt werden kann, und unnötiger Weise
Brenn-Materiale verbrannt werden muss, sondern dass
die Kessel selbst, deren Metall nicht mehr von Wasser
bespühlt wird, glühend werden, Risse bekommen, und
zum grössten Verderben der Gebäude und Menschen
springen: des Nachtheiles nicht zu erwähnen, der an den
Kesseln durch das Ausschlagen dieser Krusten entsteht.
Herr Payen fand auf seiner Reise in England (im Jahr
1821), dass man um allen diesen Nachteilen
vorzubeu-gen ungefähr 2/100’ des Gewichtes des angewendeten
1 Hall m. fi., Carnegie Inst. Techn. Mining and Met.
In-vest. Bull. nr 24 (1927).
2 Payen, J. Pharmacie, 8, nr 10, s. 471. Ref. Dinglers
Polytech. J„ 10, 254 (1823).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
