Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•74
TEKNISK TIDSKRIFT
20 april 1935
att om allt material i en sådan motor smältes ned.
skulle lättmetallerna utgöra en volym tre gånger så
stor som alla övriga materialier tillsammans.
Hållfasthetsegenskaperna hos dessa smidda
aluminiumlegeringar äro efter värmebehandling ungefär
att jämföra med vanligt stål med 0,25—0,39 % C.
Den möderne motorkonstruktören strävar nu efter
att även för billigare motorer följa de riktlinjer, som
angivits av flygmaskinskonstruktörerna, och det är
säkerligen endast en tidsfråga, eller snarare
prisfråga, när standardautomobiler och motorcyklar
förses med lättmetallkolvar och smidda
lättmetallvev-stakar. Även för dieselmotorer förefinnas tendenser
att öka varvantalet, vilket skulle resultera i större
utvecklad effekt hos en maskin av given storlek.
Man har därför på vissa dieselmotorer, speciellt för
snabbgående järnvägsbussar, lastbilar och bussar,
infört smidda lättmetallkolvar med så stora
dimensioner som 200—350 ja ända upp till 530 mm
diameter samt även smidda lättmetallvevstakar.
Orsaken till, att man med vanliga kolvar och
vevstakar av järn och stål ej med gott resultat kunnat
komma upp till större hastigheter, är att vevaxelns
lagertryck blir för stort på grund av de rörliga
massornas stora vikt. Enda sättet att komma ifrån
denna olägenhet var tydligen att minska vikten på
kolv och vevstake, vilket lämpligast åstadkommes
såsom nämnts, genom användande av smidd
lättmetall.
Stora ansträngningar för att utveckla
lättmetall-tekniken ha gjorts såväl i Tyskland, England som
Amerika. I Tyskland ha Dürener Metall Werke och
Yereinigte Leichtmetallwerke i Bonn, i U. S. A.
Aluminium Co. of America samt i England Rolls Royce
Co. utfört banbrytande arbeten på detta område.
Det finns sålunda i marknaden en hel mängd
special-lättmetallegeringar, såsom Bondur, Albondur,
Duraluminium, Hyb-Lum (från U. S. A.),
Koltschugalu-min (från Ryssland), Hiduminium, Y-legering,
Silbe-rit, Halumin, Cromal, Ruselite, Chlumin (från
Japan), Yital, Lantal, Pantal, Aludur m. fi.
I alla dessa legeringar är aluminium
huvudbeståndsdel, cirka 95 %, och resten utgöres av
kombinationer av olika legeringsämnen, varvid vanligast
förekomma Cu, Ni, Mg, Cr, W, Mo, Mn, ibland Fe,
Cd, Ti, Si, Ag, Zn.
Det är just denna viktiga egenskap hos
aluminium, att kunna legera sig till en fast lösning med
andra metaller, som har gjort lättmetallegeringarna
så praktiskt användbara. Man åstadkommer
nämligen genom viss värmebehandling, s. k.
utskiljnings-härdning, de goda hållfasthetsegenskaper, som äro
nödvändiga för hårt ansträngda motordetaljer.
Ovannämnda legeringar hava i allmänhet i smitt och
värmebehandlat tillstånd en hållfasthet av 35—45
kg/mm2, 15—20 % förlängning samt 18—28 %
kon-traktion. Brinellhårdheten rör sig omkring 120—140
enheter, under det att rent aluminium har ett
hårdhetstal om endast 20 Brinell.
Av ovan uppräknade lättmetallfabrikat ha de
engelska Hiduminium Rolls Royce-legeringarna och
Y-legeringarna utan tvivel de förnämsta
egenskaperna, åtminstone att döma av resultaten på de
tävlingsbanor, där det gällt att erövra världsrekorden i
hastighet till lands, till sjöss och i luften. Sålunda
hava Hiduminium "Y"- och "RR"-legeringarna i sin
mån möjliggjort och bidragit till de stora
hastigheter, som uppnåtts av Capt. CambelFs Blue Bird,
av Lörd Wakefields motorbåt Miss England II, av
YVaghams Rolls Royce hydroplan, som vann
Schneider Cupen 1929, och till sist av Scott’s och Black’s
Comet, som flög England—Melbourne på 71 timmar.
Ett flertal engelska flygmaskinstillverkare använda
lättmetallegeringar av dessa fabrikat.
Sedan ett år tillbaka tillverkas denna förnämliga
smidda och värmebehandlade metallegering även i
Sverige på licens från tillverkaren av Hiduminium i
England, High Duty Alloys Ltd., Slough.
Tillverkningen här i landet är förlagd dels till Bergmans
lnetallgjuteri i Södertälje, vad gjutningen av
metallen beträffar, och dels till a.-b. Bofors, där ali
smidning, hejning, värmebehandling och bearbetning
utföres.
För dessa ändamål ha anskaffats lämpliga
elektriska och oljeeldade ugnar för smidning resp.
värmebehandling m. m. Alla den engelska tillverkarens
erfarenheter ha stått till förfogande, och det första
årets tillverkning har givit kvalitativt gynnsamma
resultat.
Jag övergår nu till att behandla dessa legeringars
egenskaper och användning. Deras kemiska
sammansättning framgår av tabell 1.
Tabell 1. Den procentuella sammansättningen av
Y- och RR-legeringarna.
Cu Ni Mg Fe Si Ti Al
Y ............ 4,oo 2,00 1,50 Rest.
RR. 50 .... 1.30 1,30 0,10 1,00 2,20 0.18 Rest. —
RR. 53.... 2.25 1,30 1,60 1,40 1,25 0,10 Rest. —
RR. 56 .... 2,00 1,30 0,80 1,40 0,70 0,10 Rest. —
RR. 59 .... 2,25 1,30 1,60 1,40 0,50 0,10 Rest. —
Duralu- Mn Al
mmium 4,00 — 0,55 spar spar — 0,5 Rest.
Som synes bestå alla dessa legeringar
huvudsakligen av aluminium samt dessutom Cu, Ni, Mg i
varierande proportioner. I Y-legeringen förekomma
inga andra tillsatser, under det att RR-legeringarna
dessutom innehålla små mängder Fe, Si och Ti. För
jämförelses skull har även det tyska Duraluminium
medtagits, vilken legering håller Al, Cu, Mg och Mn.
Specifika vikten är 2,8, alltså ungefär x/3 av stålets.
Den hittills mest använda av dessa legeringar är
Y-legeringen, som uppfanns under världskriget av
National Physical Laboratory i England. Dess
värdefullaste egenskap är dess relativt goda hållfasthet vid
höga temperaturer, varigenom den framför allt
kommit till användning för kolvar och cylindertoppar i
hastigtgående förbränningsmotorer. Y-legeringen kan
tillverkas i vilken form som helst, såsom stänger,
smide, sprutade profiler, plåt eller gjutgods, och den
besitter i dessa tillstånd god hållfasthet, hög
utmattningsgräns, god värmeledningsförmåga samt i viss
mån motståndsförmåga mot korrosion.
RR-legeringarna äro av senare datum och ha
utarbetats på Rolls Royce’s försökslaboratorium.
RR. 50 kännetecknas av att den är synnerligen
lämplig för gjutgods och användes för såväl
sand-som kokillgjutning. Framför allt har den fått
användning för växelhus, differential- och
bakaxel-kåpor och liknande delar.
RR. 53 har med hänsyn till sin större hållfasthet
och hårdhet vid högre temperaturer framför allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
