- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Mekanik /
109

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19 okt. 1935

MEKANIK

109

w

Id

BA6FORM1&T EFTERSKUREN.

EFTER FR ÄST

Fig. 10. a gängtapp för stål, b och c gängtapp för lättmetall.

enligt fig. 10 b. Den bakre kanten av skärsektorn
får vid återgången, i viss mån, tjänstgöra som
skäryta, varigenom förhindras att spånen inpressas i
arbetsytan. Man arbetar sällan vid gängning med så
hög skärhastighet, som annars är fallet vid
lättmetallbearbetning. Skärkanterna måste vara skarpa och
slipade med en spånvinkel av 40—45°. Spånrummet
måste vara större än vid vanliga gängtappar, varför
man vanligen förser gängtappar för lättmetaller med
tre spår i stället för fyra. För genomgående hål kan

Fig. 12. Skivfräsar för lättmetaller; a bågformigt efterskuren,
b efterfräst.

man med fördel använda en slipning av gängtappens
främre skär, som närmar sig den s. k. guntappen (se
fig. 10 c), dock med iakttagande av en tillräckligt
stor spånvinkel.

Spiralborrar för lättmetall kännetecknas genom en
betydligt kortare spiral än vad som är fallet vid
sådana för stål och andra metaller. Spiralvinkeln ß
är här i allmänhet 15° till högst 30°, varigenom en
skärvinkel av 50°—70° erhålles. Denna är för stor
för lättmetallborrar, som för att skära lätt måste
ligga emellan 40°—50°. Stignings vinkeln a ligger
vid lättmetallerna emellan 40°—50$ (se fig. 11 b)
och spetsvinkeln är ungefär 140° mot 116° vid andra
borrar. Som av planvyn synes, har lättmetallborren
ett betydligt större spånrum, vilket är nödvändigt
för att inte spånen skall packa sig. Man måste
dessutom se till, att spårets ytor måste vara polerade
och släta, så att inte spånen får för stort motstånd
och därigenom benägenhet att packa sig.

Fräsverktyg för lättmetaller skola, som regel, vara
grovtandade, dvs. besitta så få tänder som möjligt
för erhållande av ett större spånrum. Skärtänderna
skola vidare vara så utformade, att spånen kan fritt
avflyta såväl i axiell som tangentiell led. Man giver
därför vid vanliga skivfräsar tänderna en lutande
inställning i axiell led, i fig. 12 är denna vinkel 20°.
Av denna fig. framgå för övrigt tydligt nog de olika
skärvinklarna, som kunna rekommenderas för icke
allt för mjuka och sega metaller. För sådana torde
en fräsform ungefär i likhet med fig. 13 a—b vara
lämplig. Denna fräs, som egentligen är en spårfräs,
har sidoskären försatta, så att varannan tand skär
till höger och varannan till vänster. Detta gör, att

Fig. 11. a spiralborr för stål, b spiralborr för lättmetall, c
spiralborrar för lättmetall.



9=

Fig. 13. Spårfräsar för
lättmetall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935m/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free