Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 febr. 1935
skeppsbyggnadskonst
7
uppnåtts. Det uppges, att under det senaste
budgetåret 5 762 personer räddats ur ögonskenlig livsfara
och att fartyg med ett sammanlagt värde av ca 50
millioner dollars genom "The Coast Guard’s"
åtgärder undgått förlisning eller blivit bärgade efter
haveri. I utövande av sin verksamhet för bispringande
av skeppsbrutna understödes "The Coast Guard" av
privata sammanslutningar, av vilka den mest
betydelsefulla torde vara The Blue Anchor
S o c i e t y. Det är en sammanslutning av
amerikanska kvinnor, vilka på frivillighetens väg verka för
anskaffande av förnödenheter, såsom kläder,
förbands-materiel o. dyl., som erfordras vid strandningar och
andra olyckstillfällen. En liknande förening — The
League of Coast Guard Women —
arbetar för att lätta tillvaron för "The Coast GuardV’
män, vilka kunna behöva stöd i ekonomiskt eller
annat hänseende och för att åstadkomma förströelse
åt den personal, som ofta har en hård och krävande
tjänstgöring, fjärran från hemmet. Även genom
statens försorg äro omfattande välfärdsanordningar
vidtagna i syfte att bereda personalen omväxling och
trevnad under fritiden. På de större fartygen och
vid fartygsstationerna i land finnas biografer och
samlingsrum med böcker och tidskrifter, biljarder och
andra sällskapsspel, radio, grammofoner o. dyl.
Man får efter en kort tids studier på området
osökt det intrycket, att "The United States Coast
Guard" är en institution, som är mycket populär hos
landets befolkning och som även omhuldas av
statsmakterna i hög grad. Härigenom kan denna
organisation verka på ett sätt, som svarar emot dess
sekelgamla motto: "Semper paratus" — "alltid redo".
Den 28 januari 1935 kan "The Coast Guard" fira
den nuvarande organisationsformens 20-årsjubileum.
Det ligger då nära till hands att med anledning
härav anställa jämförelser mellan svensk och
amerikansk kustbevakning. Tyvärr måste en dylik
jämförelse utfalla till nackdel för vår svenska
kustbevakningsverksamhet. Medan man i Amerika under den
nyss antydda tidrymden byggt upp en organisation,
som förfogar över omfattande och moderna tekniska
hjälpmedel och som synes arbeta tämligen fritt från
i statsförvaltning ofta förekommande byråkratiska
former, hava vi i vårt land ännu icke kommit över
utredningsstadiet. En första kommitté av
"sakkunniga" tillsattes år 1914. F. n. är den femte
kommittén på detta område sysselsatt med att bearbeta
problemen. Det är mig i skrivande stund icke bekant,
till vilket resultat nämnda kommitté kommit i sitt
arbete. Jag skulle emellertid här vilja framföra
några personliga synpunkter och reflexioner i
hithörande frågor, vilka jag hoppas icke skola föregripa
kommitténs betänkande. Under den tilländalupna
delen av innevarande sekel har teknikens utveckling
som bekant gått mycket hastigt. Speciellt är detta
fallet på motorområdet. För att vid konstruktion av
fartyg och båtar för olika ändamål teknikens
landvinningar skola utnyttjas på ett rationellt sätt visar
tendensen klart hän emot allt större och dyrbarare
fartygsenheter. Kraven på aktionsradie, fart,
sjövärdighet och komfort för personalen m. m. stegras i takt
med teknikens utveckling och torde icke
tillfredsställande kunna uppfyllas på annat sätt än genom ök-
ning av fartygsstorlekarna. Man måste då fråga sig,
om statens nuvarande system för fullgörande av vissa
uppgifter, vartill fartyg krävas, är det lämpligaste.
Det synes icke otänkbart att en rationalisering här
med fördel skulle kunna utföras.
F. n. liar lotsverket hand om fyrbelysning och
ut-prickning av farleder samt om anordningar för
fartygs lotsning, för vilka verksamhetsgrenar
fartygs-materiel erfordras. Under lotsverket sortera även
statens anordningar för bispringande av
skeppsbrutna. Sjömätningar utföras av sjökarteverket, vars
fartygsmateriel delvis underhålles genom marinens
försorg. Den statliga isbrytarmaterielen handhaves
av marina myndigheter. Kustbevakning, som man i
Sverige synes anse hava till huvudsaklig uppgift att
bekämpa spritsmuggling, omhänderhaves av
tullverket. Fiskeritillsyn utövas av länsstyrelserna, av vilka
egentligen endast Göteborgs och Bohus län förfogar
över egen materiel. Lantbruksstyrelsen har också
intressen i samband med fisket och har härför ett
eget fartyg "Eystrasalt". Jaktvården utefter våra
kuster har f. n. i mycket ringa omfattning blivit
tillgodosedd.
Nu föreligga på flera håll behov av ny och modern
fartygsmateriel för nyssnämnda och andra ändamål.
Det skulle då kunna synas självfallet, att från statens
sida åtgärder vidtoges i syfte att för en längre
tidsperiod — 10 à 15 år — göra upp ett program till
anskaffning av erforderlig fartygsmateriel för fyllande
av vissa uppgifter, som nu åvila olika statliga
ämbetsverk. (Ett dylikt förfaringssätt skulle rentav
kunna föra tanken till begreppet "planhushållning".)
Från teknisk synpunkt torde ytterligare ett steg emot
rationalisering av statliga åtgärder till sjöfartens
fromma kunna anses värt en undersökning, nämligen
en omläggning av statsförvaltningen därhän, att alla
grenar av statlig verksamhet, vilka beröra sjöfart,
fiske, sjöfågeljakt m. m. utan att direkt hava med
sjöförsvaret att göra eller vilka kräva tillgång till
fartygsmateriel, sammanföras i en gemensam
organisation under central ledning, benämnt
sjöfartsväsen e. dyl. Materielens bestånd och utveckling bör
då anförtros åt kompetenta personer med teknisk
utbildning och förmåga att samla och nyttiggöra
erfarenheter och rön gjorda runt om i världen. Ett nog
så viktigt skäl för en sådan tingens ordning synes mig
vara, att en dylik organisation lättare skulle kunna
nybildas att motsvara teknikens krav än man kan
tänka sig, att olika ämbetsverk, för vilkas förvaltning
och verksamhet förordningar och reglementen
fastställts långt innan nuvarande tekniska hjälpmedel
funnos till, skola kunna smidigt anpassa sig för ett
rätt utnyttjande av dessa.
Jag förstår mycket väl, att ett dylikt förslag om
rationalisering av statliga verksamhetsområden, för
vilka erfordras vissa tekniska hjälpmedel, kommer
att mötas av ett allmänt.motstånd från de håll, där
man i välvilligt men kortsynt nit arbetar för att
tillgodose kårintressen eller andra mer eller mindre
obetydliga särintressen. Men jag har icke velat
underlåta att här framföra mina reflexioner, vilka äro
föranledda närmast av en jämförelse mellan svensk och
amerikansk standard ifråga om kustbevakningens
arbetsuppgifter, organisation och tekniska
hjälpmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
