Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
teknisk tidskrift
16 febr. 1935
l-K åh
I 7
L,= a is.
{.c
L.-WA-4M-V
Fig. 6. Reduktion av vevsfäng enligt Seelmann.
terande. De rent upp- ocli nedgående delarnas
(kolv, kolvlager och kolvtapp) medverkan varierar
egentligen mellan 0 och fullt värde; man räknar
därför med dess halva vikt som medeltal. Av vevstaken
räknas vanligen 60 % av vikten som roterande och
resten som upp- och nedgående (varav således endast
hälften medtages).
En propellers svänginoment beräknas säkrast
genom integration för ett propellerblad och
multi-plicering härav med bladantalet. För propellrar,
som i typ ej alltför mycket avvika från Schaffrans
och Taylors modeller, kan följande formel med god
approximation tillämpas:
GD’2prop. = 70 • D5 ■ AJA ■t-s ......... (1)
där D — propellerdiametern i meter,
Au — utbredd bladarea,
A = diskarea,
t — bladtjockleksförhållande, samt
s =: propellermaterialets specifika vikt.
Till det således beräknade svängmomentet för
propellern lägges ca 25 % för medroterande vatten.
Propellernavets svängmoment kan med hänsyn
härtill försummas. — Axeldelarnas svängmoment kan i
regel negligeras. Endast i det fall, att en i
förhållande till vevaxeln exceptionellt grov axel
förekommer i systemet, må dess svängmoment medtagas
och tänkes det i så fall anbringat på axeldelens mitt.
— Övriga i systemet ingående svängmoment låta sig
alltid beräkna enligt någon av ovanstående formler
eller förfaranden.
Man kan naturligtvis även, om förhållandena det
medgiva, genom pendelförsök (enklast med
anordning som bifilarpendel) utforska svängmomentet.
2. Fastställandet av systemets axlar går ut på att
angiva deras verksamma (vridbara) längder,
beträffande vevaxeln överfört till en med denna i
elastiskt avseende likvärdig slät axel, samt deras polära
tröghetsmoment I p.
Den stora stötestenen härvidlag utgör vevaxeln.
För beräkning av en vevslängs elastiska längd finnas
många approximativa metoder publicerade, bl. a. av
Geiger (YDI 1921 s. 1242), Holzer (sid. 5 i
publikationen angiven å sid. 29 not 4) och Seelmann
(VDI 1925 s. 601). Ingen av dessa är dock så till-
förlitlig att den kan reservationslöst tillämpas.
Sass1 har gjort praktiska försök för att verifiera
de olika metoderna och funnit följande relationer
mellan verkliga och beräknade elastiska längder:
enl. försök 100,0, enl. Geiger 91,3, enl. Holzer 62,5,
enl. Seelmann 95,4. Dessa värden variera dessutom
med olika utföringsformer. Då emellertid Seelmanns
formel synes vara den, som kommer verkligheten
närmast, må den citeras, fig. 6. (Den är dock här
ytterligare generaliserad för att erbjuda större
till-lämpningsområde.) Om man således ökar den geno:n
Seelmanns formel erhållna elastiska längden med
ca 5 %, bör man komma ganska nära verkliga
förhållandet. — Då det emellertid synes vara rätt
vanskligt att exakt beräkna en vevaxels elastiska längd,
borde det vara varje motorfirma angeläget-att genom
vridningsprov söka utforska denna sak för sina
speciella utföringsformer. — Som polärt tröghetsmoment
för vevaxeln angives ramlagertappens Ip.
Fastställandet av övriga axeldelars data erbjuder
ringa besvär. Det skall här endast pekas på några
fall, som böra behandlas med en viss omsorg. En
massiv konisk, axeldels medeltröghetsmoment lpm
beräknas enligt Holzer på följande sätt (fig. 7).
Om en axeldel är försedd med kilspår, har man
endast rätt att räkna med den cirkulära sektion, som
tangerar kilspårets botten på sätt, som fig. 8 visar.
För kopplingsflänsar kan man i regel räkna med
en diameter motsvarande bultdelningscirkeln. — För
det fall att en axeldel har påkrymt metallfoder kan
det ideella tröghetsmomentet överfört till axelns
material beräknas på följande sätt. Om den
egentliga axelns polära tröghetsmoment är IpA och
fodrets IpF samt respektive skjuvmodeller GÄ och GF
erhålles
GF
Ip = IpA + IpF p ............... (2)
A
En rätt så känslig sak är, hur axellängdens be-
fl
Fig. 7. Medeltröghetsmoment Ipm av axelkona enligt Holzer.
gränsning i ett nav (för svänghjul, gene- /fe-Cx
rator etc.) skall räknas. Härvid bör det (|l||j|j
sunda omdömet i varje särskilt fall vara xSä^
avgörande. Som regel gäller, att man kan Fig. 8.
räkna med en axellängd in under navet
motsvarande halva axeldiametern. För ett relativt
långt nav och där man inte är säker på den
ifrågavarande påsatta massans bidrag till förstyvning av
i Masehinenbau 1925, s. 1223.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
