Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1935
skeppsbyggnadskonst
41
dessa har i det föregående (la 1) av mh räknats
med 50 % såsom ett konstant medelvärde av dess
bidrag till systemets svängningsegenskaper. I
verkligheten varierar dess bidrag under rotationen mellan
0 och fullt värde mh. Denna variation uttryckes för
exempelvis cylinder 1 genom
• 2 /i , V
sin2 a 11 + — eos al
7)1/1
An = ans + I fii + 3) tg QlI \
Am = alm -M(A7 + 3) tg Qmj
(22)
Varje massa kan nu överföras från respektive
cylinder till motorns mitt, varvid för den rent
roterande, konstanta delen erhålles storleken m’r =
an
— mr — resp. m,
An
motorn
a,u
Aui
och summan av dessa för hela
(20)
där a är vevens vinkelavstånd i förhållande till
toppläge, räknat i rotationsriktningen, Rv är vevradien
och L vevstaksläng-den. För en cylinder, vilken som
helst med vevvinkeln ß relativt l:an blir variationen
av mh
%\ = m„ sin2(a + ß) [l + ^ eos (a +$] ... (21)
På denna väg kan man således få fram det inom
motorn samverkande olikformighetsförloppet av varje
cylinders upp- och nedgående massor. Denna
olikformighet kommer tydligen att verka så, att
systemets egensvängningstal under ett varv varierar
mellan vissa gränsvärden, med andra ord, varje
systemets egensvängningstal erhåller en
olikformighetsgrad åe.
Man har sålunda att för flera olika, lämpligt valda
axellägen («) först bestämma storleken av m’h för
varje cylinder enligt formel (21) och därpå, efter
addition med mr, för varje a beräkna systemets olika
egensvängningstal, för att därigenom erhålla deras
maximi- och minimivärden. — Uppenbart torde dock
vara, att detta blir ett utomordentligt besvärligt och
tidsödande företag. Det är därför synnerligen
läm-ligt att införa följande förenkling av beräkningen,
helst som den knappast i och för sig innebär någon
approximation.
Man tänker sig cylindrarnas olika massor mr och
mh förflyttade till exempelvis motorns mitt, varvid
varje massa skall omräknas så, att dess verkan i
hela systemet blir densamma som på dess
ursprungliga plats. Detta sker genom att först konstruera
det fingerade relativa utslag Au An etc. vid motorns
mitt, som för varje svängningsgrad motsvarar den
förut beräknade medelsvängningsformen, samt att
därefter, genom direkt proportionering från de
ursprungligen beräknade relativa utslagen för varje
cylinder till det fingerade, transformera de olika
cylindermassorna.
Ett exempel skall klarare belysa denna
förenklingsmetod. Vi välja en midskeppsanläggning (fig.
18, vars medelsvängningstal äro beräknade),
bestående av en 7-cylindrig motor med massorna
m (= mr -|- i mh), belägna på den elastiska längden
l från varandra, en friktionskoppling med massan
us m med avståndet Xj I från sista cylindern, en
generator med massan ju,d m och elastiska
axelavståndet 2a l från kopplingen, samt propeller Q%10 m och
y01). På grund av vad ovan sagts (sid. 36) kan
propellern och således i. gradens svängningsform
lämnas ur räkningen, varigenom systemet beträffande
ii. och iii. gradens svängningsform endast kommer
att bestå av 3 huvudmassor, motor, koppling och
generator.
Enligt fig. 18 erhålles då
,, mr
llr = -J-
mr
Mnir =
1III
7
San
i
7
Salu
i
(23)
För den variabla, upp- och nedgående delen
erhålles maximivärdet för varje cylinder och ex. II.
a[li f^ljn
graden mIlhl = mh~-; mim = mh -; etc.
Au
Härav får man genom kombination med (21)
uttrycket för den samverkande variationen av de
upp-och nedgående massorna hänförda till motorns mitt
vid ii. gradens svängningsform,
Ija;/sin2(a + $[
M
llh —
r<h
An
Rr
1 -f y eos
Ju
(a+/?)J}(24)
samt motsvarande uttryck för iii. graden.
Sålunda erhålles för en viss svängningsgrad det
generella uttrycket för de till motorns mitt
sammanförda roterande och upp- och nedgående massorna
samt de senares samverkande olikformighetsförlopp
under ett varv vid ett system, där motorn har p
cylindrar med massorna m och mh på elastiska
längden l samt närmaste massa är belägen på avståndet
11 från sista cylindern; torsionslinjens lutning
mellan sista cylindern och närmaste massa angives
genom tg q =
M ■■
II
tgß
|t»r jø-f
V 1
+ mh £ \a sin \a+ß) (l + eos (a + /?))’]) ...
(25)
där a = relativa utslag enligt svängningsbild,
a = läget i rotationsriktningen av l:a
cylinderns vev,
ß — vevvinklar vid respektive cylindrar relativt
den l:a.
Det första ^-uttrycket, som kan betecknas med
Sr, är konstant under rotationen och låter sig lätt
beräkna för varje svängningsgrad. Härigenom
erhålles
mr
där A är nämnaren i formel (25). Det andra, Sh,
varierar med a och beräknas genom att insätta olika
värden på a från 0 till 2 n, varigenom kan erhållas
en kurva för uttryckets variation. Från denna
avläses maximi- och minimivärdet på Sh, varefter
gränsvärdena för Mh kunna beräknas såsom
M - m’’ S
h max — ^hu
och Mllrnm = n^Shri
Fig. 19 visar exempel på variationen av Mh för det
i fig. 18 visade exemplet med en 7-cylindrig-
fyr-taktsmotor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
