- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Väg- och vattenbyggnadskonst /
7

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27 april 1935

VÄG- OCH VATTENBYGGNADS KONST

7

Hastigheten bestämmes sedan som medelhastighet.
Provsträckan väljes ca 100 meter och delsträckorna
20 meter var. Fig. 3 visar resultat från
utrullnings-försök på mera enkelt sätt.

Ny metod för bestämning av rullningsmotstånd.

Redan Galilei använde ett lutande plan för
beräkning av tyngdkraftens acceleration. Med samma
metod kan man beräkna rullningsmotstånd. Härvid
behöver man som kända faktorer längden av den lutande
provsträckan, lutningens vinkel mot
horisontalplanet, vikten av fordonet samt den uppmätta tiden för
rullningen från stillastående till passerandet av
provsträckans nedre gräns. Funnes intet
rullningsmotstånd vid nedrullningen, skulle fordonet (se fig. 4)
vid rullningen utför lutningen s med lutningsvinkeln
a mot horisontalplanet upplagra en rörelseenergi,
lika med arbetet för att lyfta det vertikalt till
utgångspunkten igen eller Q ■ s sin Nu finnes ju
alltid mer eller mindre stort rullningsmotstånd —• vari
även ingår luftmotståndet — varigenom rullningen
nedför bromsas upp mer eller mindre. Liksom alltid
vid dylika försök antages motståndet vara konstant
under provsträckans passerande. Om den uppmätta
tiden för rullningen sträckan s meter antages vara
t sek. och den genom rullningsmotståndet förminskade
accelerationen under rörelsen p m/sek2 (när
motståndet är konstant blir rörelsen fortfarande likformigt
accelererad liksom vid fallrörelsen), så erhålles:

1 2 ■ s

s = - • p ■ t2; varav p = —......... (2)

Hastigheten vt m/sek vid passerande av
provsträckans nedre gräns B erhålles enligt nedan:

v, = P-t;..................... (3)

Genom insättning erhåller man:

2 • s

= ..................... <4>

Den mot denna hastighet svarande levande kraften

Q 12 ■ s\ä , „ ,

är –— ––- kgm. Arbetet med att övervinna

2 • g \ t 1

102, o

//0°/utn/ng

N:ris 1-4 utruHn.färsök

i Upsala
N’0 5 prov i U.S. A

4S.I

3 B.2

Fig. B. Vägmotstånd (Wh/tonkm) vid olika beläggningar.
Efter H. Ångström, Uppsala 1930.

7rasoa$Exrrf7/ori

g b^S^rrr

Fig. 4. Metod för bestämning av rullningsmotstånd.

Rullningstid

Fig. 5. Diagram över rullningsmotståndet som funktion av
rullningstid och lutningsvinkel (i kg pr ton fordonsvikt).

rullningsmotstånd (inkl. luftmotståndet) kan skrivas
under formen:

Q ■ s ■ sin a —

Q

2-g\ t

eller Q ■ s ■ I sin a

2 ■ s\
g ■ iV

Av sistnämnda uttryck erhålles alltså storleken av
rullningsmotståndets arbete vid nedrullningen
prov-sträckan s. Vid antagandet av konstant motstånd
erhålles alltså rullningsmotståndet självt genom
division med s.

Fördelarna med att utmäta rullningsmotståndet på
detta sätt torde vara obestridliga. Man behöver icke
ansatser, inga långa provsträckor, ingen mätning av
hastighet (som alltid är vansklig), ingen uppskattad
medelhastighet. Man kan använda små lutningar,
dvs. låg hastighet, varigenom luftmotståndets
inflytande elimineras. Man kan använda en konstgjord
provbana av relativt liten längd, bestående av ett
lutande plan, vars lutningsvinkel kan vara inställbar
och vars rullningsbana möjligen även kunde tänkas
vara varierbar medelst utbyte av
beläggningsmaterial. Man kan på vanliga landsvägar mäta
inflytandet av olika hastigheter genom att använda olika
långa provsträckor (varvid olika sluthastigheter
erhållas) eller genom att företaga försök vid olika
lutningsvinklar, varvid dessa fastställas genom
avvägning liksom vid vanliga utrullningsförsök. Man kan
även härvid utröna inflytandet på
rullningsmotståndets storlek av olika utformade kurvor (olika radier
och skevningar).

Fig. 5 visar ett diagram över rullningsmotstånd i
kg per ton rullande vikt gällande en bestämd
provsträcka om 20 meter (exempelvis ovannämnda
provanordning). Man låter fordonet rulla utför
provsträckan och mäter rullningstiden. Av diagrammet
finner man motsvarande motstånd, då lutnings
vinkeln är känd. Om provet ifråga göres vid mycket
ringa lutning kan man anse, att luftmotståndet
praktiskt taget icke utövar något inflytande och att man
alltså erhåller en nästan exakt uppgift på verkliga
rullningsmotståndet för fordonet ifråga. Utför man
sedan ett prov vid stark lutning, så att
rullningshastigheten blir mera ansenlig, erhåller man icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935v/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free