Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 april 1935 VÄG- OCH VATTENBYGGNADS KONST 9
Fig. 5. Beständigheten hos betong med oeh utan iera, mätt genom frysnings- och upptiningsprov. Litt. B och D innehålla 10 % lera, litt. A och
C ingen lera.
cementet hade en gynnsam inverkan på resultaten
av 7-dygnsproven, medan resultatet av
28-dygns-proven visade liten eller ingen inverkan för
betongblandningar med ett givet cementvattental.
Resultatet visade också att leran gav en mjukare
blandning och hade en något gynnsammare inverkan på
hållfastheten hos betong som bestod av en
sand-fattig blandning än hos en betong med tillräcklig
sandtillsats.
Inverkan av leran på betongens täthet framgår av
fig. 2 och 3. Täthetsproven utfördes på sätt som
brukas av Portland Cement Association. Fig. 2
visar läckaget hos proven i grupperna A till D vid
60, 180 och 360 dygn. Vattentrycket som
användes var 20, 60 och 100 lb. per kvadrattum vid
respektive ålder (motsvarar 1,4, 4,2 och 7,0 kg/cm3 resp.).
Eftersom provkropparna förvarats i torr luft,
inverkade åldern sannolikt föga. Skillnaden i läckage
torde därför få anses förorsakad av de olika
vattentrycken som användes. Ehuru grupperna B och D
innehöllo 10 % mindre cement (och följaktligen hade
lägre cementvattental) än grupperna A och C, var
läckaget hos grupp B nära lika stort som hos grupp
A, och läckaget hos grupp D var nära detsamma
som hos grupp C. Leran hade alltså en gynnsam
inverkan på tätheten hos denna betong.
Ytterligare vittnesbörd om lerans inverkan på
tätheten gives i fig. 3 för betong med ett givet
cementvattental. För betong med förhållandet 40—60 för
sand—makadam synes leran hava ökat läckaget
något. Vid förhållandet 35—65 är emellertid
läckaget mindre för betong som innehåller lera än för
den som icke innehåller lera, och vid förhållandet
30—70 är den gynnsamma effekten av lertillsatsen
mycket markerad.
Dessa resultat indikera att material som innehålla
lera till så stor mängd som 3 % av samtliga
aggregaten utan fara kunna användas för
betongframställning. Ett stöd för denna indikation utgöra
varaktighetsproven. Fig. 5 visar några av de
provcylindrar som utsatts för frysning och upptining mer
än 100 gånger och belyser vikten av att betongen
hålles fuktig under hårdnandet samt inverkan av
lertillsats. Ehuru grupperna B och D hade 10 %
lägre cementinnehåll än grupperna A och C, visa
de ungefär samma grad av desintegration efter
behandlingen.
Som sammanfattning kan sägas att alla de vid
denna undersökning utförda provningarna peka emot
det viktiga faktum att betongblandningar som
innehålla en ansenlig mängd lera icke på något sätt äro
underlägsna sådana där leran avlägsnats genom
tvättning. Andra finkorniga, hierta material skulle
sannolikt giva liknande resultat. Det synes därför
som om rådande specifikationer äro alltför rigorösa
beträffande tillåten kvantitet fint material i
aggregaten. Sådana inskränkningar synas särskilt
opåkallade i de fall där finkornigt pulver i form av
kommersiella tillsatsmaterial tillsättes de tvättade
aggregaten.
NOTISER
Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst avhöll måndagen den 26 november
1934 extra sammanträde under ordförandeskap av vice
ordföranden, kapten Agne Sandbekg.
Inledaren av diskussionsämnet "Stockholms
spårvägsfråga", civilingenjör Carl Kleman, uttryckte sin
tillfredsställelse över att få tillmötesgå den önskan, som
avdelningsstyrelsen efter framställning från ett
flertal håll uttalat, nämligen att till diskussion med
ett inledningsanförande av talaren upptaga denna
för Stockholm så aktuella fråga. Härvidlag ville han
först förutskicka ett par saker. Man har anledning utgå
ifrån att spadens vederbörande myndigheter å ena sidan
fordra att spårvägsbolaget skall vara ett i privat
ekonomisk mening räntabelt företag; å andra sidan fordrar
man att spårvägsbolaget skall söka tillgodose
allmänhetens krav på goda och billiga kommunikationer, även
om detta medför ekonomisk uppoffring, samt att bolaget
skall vara ett stadens instrument vid exploatering av
nya bostadsområden, ävensom slutligen att bolaget skall
vara en mycket god arbetsgivare.
Från dessa synpunkter var bolagsledningen i sitt
handhavande av driften i flera avseenden "mycket hårt
uppknuten". Vid dagens diskussion borde dock frågan
uteslutande bedömas från trafik- och stadsplanetekniska
samt ekonomiska synpunkter, övriga synpunkter fingo
— om icke precis alltid förtroendefullt — överlämnas åt
de kommunalpolitiska kretsarna att ventilera.
Talaren övergick så till att i detalj redogöra för
spårvägsfrågan, så som den av de genom stadskollegiet
tillsatta kommitterade utretts och framlagts i
spårvägskommitténs betänkande av den 1 sept. 1934. (Tryckt
såsom stadskoll. uti. o. mem. bihang nr 47/1934.) Detta
har ganska ingående behandlats i dagspressen ävensom
i ett par artiklar i Teknisk tidskrift (nr 37 allm. avd.
15/9 1934 och i avd. för Elektroteknik nr 10 6/10 1934),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
