Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
TEKNISK TIDSKRIFT
23 febr. 1935
förutsättningar mera på några månader än den andre
under sämre förhållanden under ett helt liv. Det är
ej allom givet att kunna förvärva ämbetsmannarutin
och myndighet. Den s. k. praktik, som en yngre
praktikant kan få de första åren på ett
stadsingen-jörskontor, inskränker sig ofta till manuella
arbetsuppgifter utan större betydelse för hans framtida
huvuduppgifter. Endast i gynnsamma fall får en
dylik tjänsteman kontakt med yrkets kärna. Jag
känner exempel på fall, då ingenjörer i många år
sysslat med mätning och vunnit stor arbetsrutin utan
att känna till rättsreglerna för fastighetsbildning.
Den teoretiska kunskapen i geodesi hos unga
civilingenjörer torde vara tillräcklig med nuvarande
utbildning. Den träning de sakna förvärva de sig
genom arbete och de geodetiska problem de möta,
kunna de med sina förkunskaper lära sig lösa. Det
finns ju litteratur och specialister att rådfråga. Vi
veta att även en brobyggare, en byggnadskonstruktör
etc. kan ha ett och annat att lära efter examen.
När det gäller formella frågor, kunna även gamla
tekniska yrkesutövare visa stor brist på insikt, ja
t. o. m. snobba därmed och förlöjliga "byråkratien",
men framstå därigenom i exempelvis juristernas ögon
såsom halvbildade. Lantmäteriauktoriteterna ha
emellertid i många fall underskattat ingenjörernas
förmåga att inhämta de nödvändiga förutsättningarna
för yrket. De hava sett för många, som fuskat däri
och även i lantmäteriyrket, men förbisett, att dylika
ofta äro sådana med självtagen ingenjörstitel eller
sådana, som tagit sina arbetsuppdrag utan större
allvar. Med erfarenhet från Stockholms inkorporerade
socknar, där förut en omfattande jorddelning ägt rum,
kan påstås, att båda yrkesgrupperna ur
stadsbild-ningssynpunkt tidigare fyllt sin uppgift mycket
svagt; ingenjörerna något bättre ur tekniska
synpunkter, lantmätarna något bättre ur formella
synpunkter. Men ingendera gruppen kan förhäva sig.
Numera kunna lantmätarna sina saker; ett kraftigt och
målmedvetet upplysningsarbete, däri bl. a. J.
Hamrin gjorde en stor insats, har höjt kåren till ett högt
plan. Att ingenjörerna lia viljan att inhämta, vad till
deras yrke hörer, därom vittnar den stora
anslutningen till dessa kurser.
Jag får nu övergå till att söka klarlägga vad en
mätningsman är och vari hans åligganden bestå.
Titeln är något missvisande.
Den, som förväntar, att yrket bjuder på rika
tillfällen till rekognoscerande av triangelnät och annat
geodetiskt arbete samt friskt liv ute i terrängen, blir
besviken. Dylikt arbete bjudes sällan, fast man
naturligtvis bör behärska det. Fältarbetet nödgas man
till största del överlämna till biträdande personal,
och man får nöja sig med att dirigera det från
tjänsterummet.
Nybildandet av fastigheter är en viktig och
krävande arbetsuppgift, som till sin väsentligaste del
på vilar mätningsmannen. Denna detaljutformning
av stadsplanen, varvid även skall äktgivas på, om
stadsplanen bör ändras, kräver främst teknisk
kunskap och praktiskt omdöme rörande den lämpliga
formen på alla förekommande slag av fastigheter,
men även ingående kunskap om de lagstadgade
rättsregler, som skola tillämpas vid tillkomsten av
dylika nya rättsobjekt. Att ekonomiskt utnyttja en
oregelbunden och besvärlig terräng på bästa sätt
och att därvid i laga ordning respektera gällande
olämpliga äganderättsförhållanden bjuder på
svårlösta problem. En noggrann utredning om
rättsförhållandena måste, där oklarhet förekommer,
verkställas och ali av en fastighetsförändring berörd
mark måste på särskilt sätt redovisas. Alla legala
förrättningar måste verkställas på i lag fastställt
sätt, och mycken protokollföring och utarbetande
av utlåtanden o. d. förekommer.
Mätningsmannen har att känna till och följa
stadsplaneärendenas administrativa gån g genom alla
instanser. (Att uppgöra stadsplanerna är, som
Kipling säger, en annan historia. Detta tacksamma och
givande arbete hava mätningsmännen låtit gå sig
ur händerna till specialisterna; här har
mätningsmannen något att’återvinna.) Byggnadsstadgan och
byggnadsordningarnas huvudregler måste han känna
och kunna tillämpa, fastighetsregistreringen behöver
han känna till.
En hårdarbetad uppgift ha mätningsmännen i
städer, som sakna organ för fastighetsförvaltningen, i
de olika ekonomiska uppgörelser emellan staden och
enskilda vid kommunens förvärv av mark för
stadsplanens genomförande samt vid köp och försäljning
av annan mark för kommunens räkning. Därvid
fordras affärsblick, kunskap om rättsregler och
förmåga att bedöma fastighetsvärden.
I städernas utkanter är sambandet mellan de
ka-merairättsliga förhållandena på landet och
fastighetsbildningen i staden ofta stort. En bristande
kännedom om lantmäteriförhållandena och dess äldre
och gällande lagbestämmelser kan vålla svåra
misstag. Någon djupare kunskap i denna dryga
vetenskap anse vi ej nödvändig för eder, men ni måste
kunna se, var farorna lura, så att ni vid behov
påkalla sakkunnig hjälp.
Mätningsmannen bör, om han tager sitt kall på
allvar, främja byggnadskulturen genom kloka
åtgärder, rådgivning och korrigering av fel i
utvecklingen och motarbetande av lagöverträdelser. Få av
kommunens funktionärer ha större kontakt med den
byggande allmänheten än han. Han bör lotsa denna
allmänhet fram mellan lagbestämmelsernas Schylla
och Charybdis och hjälpa den emot tidsförluster
till följd av förvaltningens tungroddhet.
Skyndsamhet är ofta ett trängande behov för den
byggande. En tekniker, som på grund av sitt
yrkesval vill se något gott och önskvärt i allt sunt
nyskapande, har svårt att underlåta att med välvilliga
råd bisträcka dem, som utstå besvärligheter till följd
av den byggnadsverksamhetens kriminalisering,
varöver W. Klemming lät utsmycka sitt hus vid
Mariagränden på Söder med ett temperamentsfullt anatema.
I en mindre stad, där ej yrkesspecialisering kan
förekomma i samma grad som i en stor stad, blir
stadsingenjören stadens tekniske klockarfar, som
skall allting bestyra. Liksom en provinsialläkare
måste vara ali round inom de medicinska
vetenskaperna, måste här stadsingenjören kunna litet av
varje. Det går an att nutidens kommunikationsmedel
möjliggöra konsultationer med specialister rörande
de relativt sällsynta svårare fallen. Av hundra fall
äro kanske 90 lätta, för den, som kan saken; 9
medelsvåra och ett svårt. Ehuru vi få finna oss i att vårt
arbete av andra värdesättes efter de 90 lätta, skola
vi eftersträva kunskap nog för det hundrade fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
