Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 1935
väg- och vatten byggnad skons t
85
NOTISER
Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst företog fredagen den 7 juni 1935
ett studiebesök vid Krångede kraftverksbyggnad i
Indalsälven. Resan anträddes torsdagen den 6 juni kl.
20,10 från Stockholms C med ankomst till Ragunda kl.
7,45 påföljande dag. Därifrån gick färden i postdiligens
till Hammarstrand, där frukost intogs på
Hammarstrands hotell, för att därefter fortsätta till Krångede,
beläget ca 2 mil ovanför Hammarforsen. Vid ankomsten
till Krångede välkomnades avdeln. av arbetschefen, ing.
Berggren, som därefter i ett instruktivt anförande,
illustrerat av ritningar och skisser, redogjorde för
byggnadens utformning och viktigare tekniska data.
Härefter företogs under ledning av ingenjörerna Berggren,
Liljeblad och Gellerstad en rundvandring på den
omfångsrika arbetsplatsen, varvid bl. a. den 60 meter i
berget nedsprängda maskinhallen och den imposanta,
1 400 m långa avloppstunneln tilldrog sig stort intresse.
Efter en något blöt och kuslig färd på tippvagnar
genom bergtunneln ut på stentippen, ställdes färden till
ingenjörsmässen, där skräckstämningen genast lättade
vid anblicken av smörgåsbordet med tillhörande
butel-jerade ingredienser. Här bjöd Krångede a.-b.
avdelningens medlemmar på lunch. Sedan färdledaren
framfört avdelningens tack till Krångede-bolaget för de stora
besvär de åsamkat sig med anledning av avdelningens
besök, ställdes färden till sjön Gesunden. Härifrån
anträddes återresan till Hammarstrand, där
Hammarforsens kraftverk samt det någon mil därifrån belägna
Döda fallet besöktes. Efter en animerad middag på
Hammarstrands hotell avgick postdiligensen till Ragunda,
där nattsnälltåget till Stockholm bestegs kl. 21,10.
Resan, som gynnades av ett strålande väder, var i sin
helhet synnerligen lyckad, vilket till stor del kan tillskrivas
de arrangemanger som av Krångede-bolaget vidtagits till
resenärernas trevnad.
K. E. K—II.
Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst höll onsdagen den 13 juni extra
sammanträde på föreningens lokal under ordförandeskap
av major Hugo von Heidenstam.
Vid sammanträdet, som var besökt av ett trettiotal
ledamöter invaldes i avdelningen hamningenjör Hugo
Segerberg, Karlskrona, och ingenjör David Tenning,
Töreboda.
Ordföranden meddelade, att den av styrelsen tillsatta
kommittén med major H. Tokulf som sammankallande
nu inkommit med yttrande över den till föreningen
remitterade P. M. angående tillsynen över
fastighetsregi-streringen och fastighetsbildningen, som utarbetats inom
justitiedepartementet. Yttrandet hade tryckts såsom
Sv. T. F:s handlingar nr 278 och utsänts till
avdelningens samtliga ledamöter ävensom till styrelsen för
Svenska arkitektföreningen, som vid remissens ingång
till teknologföreningen förklarat sig icke finna
anledning till yttrande i ärendet men uttalat önskemål om
att under hand få taga del av innehållet i ett eventuellt
svar före dess expediering från föreningen. Samtidigt
med översändandet av avdelningskommitterades
yttrande hade även en inbjudan att närvara vid kvällens
extra sammanträde tillställts arkitektföreningens
styrelse.
Ordet överlämnades så till civilingenjör Sven
Bergström, ledamot av avdelningens kommitté, för ett
orienterande inledningsanförande rörande det föreliggande
ärendet. Inledaren, som till rubrik för sitt
anförande satte "en segsliten fråga", framhöll inledningsvis
hurusom detta ärende varit under behandling vid flera
tidigare tillfällen, så hade exempelvis år 1915 av Sven-
ska teknologföreningen avgivits ett yttrande i anledning
av en remiss rörande hithörande frågor. Därefter
berörde talaren de författningar, som numera rättsligt
reglera förhållandena på ifrågavarande område.
Lagstiftningens mål är en god stadsbildning till
grund för vilken en väl genomtänkt stadsplan skall
ligga, där arkitektoniska, ingenjörsmässiga, ekonomiska
och rättsliga synpunkter så allsidigt som möjligt
tillgodosetts. Kungl. Maj:ts sakkunnige, som här varit en
utmärkt skicklig jurist, har verkställt en ur
kameralrättslig synpunkt förtjänstfull utredning, som dock
tydligt påtryckts lantmäteristyrelsens stämpel. Det
föreslagna nya jorddelningsverket är icke heller någonting
annat än lantmäteristyrelsen i delvis ny gestalt, vilket
förslag icke kan godtagas såsom en för stadsbyggandet
lycklig lösning. Kommitterade äro väl medvetna om de
hart när oöverstigliga hinder, som möta ett förslag om
skapandet av ett nytt, fristående ämbetsverk, men anse
även att kraftiga motiv tala för ett sådant och att ett
sådant med frisk optimism bör föreslås. Sina
synpunkter härpå ha de kommitterade närmare utvecklat i det
tryckta yttrandet till avdelningens styrelse. Även
Svenska kommunal-tekniska föreningen kommer att i
huvudsak gå på den linjen. Av en i nämnda förenings
yttrande intagen statistik framgår hurusom år 1933, av
samtliga verkställda mätningsförrättningar i städer med
över 10 000 innevånare 95 % utförts av ingenjörer och
5 % av lantmätare, i städer med 10 000—5 000
innevånare 92 % av ingenjörer och 8 % av lantmätare och i
städer med under 5 000 innevånare 49 % av ingenjörer
och 51 % av lantmätare, siffror som tala sitt tydliga
språk rörande stadsmätningsväsendets speciella
karaktär av ingenjörsuppgift. Även städernas
jordbruksfastigheter äro i stor utsträckning avsedda för framtida
bostadsbebyggelse, varför det vore olyckligt att å dessa
bedriva lantmäteriförrättningar i stället för att i
intimt samband med stadsbyggandet och
stadsmätnings-väsendet i övrigt söka anpassa dem för sitt blivande
ändamål. I likhet med avdelningens kommitterade
förordar således även kommunaltekniska föreningen att
tillsynen över de tre kommunala förvaltningsområdena,
stadsplaneväsendet, fastighetsbildningen inklusive
mätningsväsendet samt fastighetsregistreringen,
sammanföras inom ett och samma ämbetsverk, som helst bör
göras fristående. Det föreslagna jorddelningsverket
avstyrkes såsom en för stadsbyggandet olämplig
organisationsform.
Efter inledningsföredraget meddelade ordföranden,
hurusom till avdelningens kännedom överlämnats en
avskrift av en skrivelse från avdelningen Svenska
arkitektföreningen till teknologföreningens styrelse, vari
meddelades, att därest avdelningen för väg- och
vattenbyggnadskonst i detta sammanhang önskade avgiva yttrande
angående frågan om tillsynen över
stadsbyggnadsväsendet i dess helhet, även Svenska arkitektföreningen, som
rörande därmed sammanhängande spörsmål ansåg sig
företräda fackmännen, ville upptaga denna fråga till
behandling.
Detta föi-hållande kunde dock givetvis icke utöva
något inflytande på dagens behandling av ärendet.
Diskussionen förklarades därmed öppnad.
Kommitterades ordförande, major H. Torulf belyste
härvid ytterligare den historiska utvecklingen på detta
område och framhöll hurusom de nya synpunkterna på
stadsbyggandet, som vid sekelskiftet började göra sig
gällande, förts fram av såväl ingenjörer som arkitekter,
varvid de förra kanske varit väl så talrikt företrädda.
Sedan har dock detta verksamhetsfält så småningom
mera glidit över till arkitekterna, som numera också
anse att det helt och hållet bör ligga under dem. En
fortsatt utveckling åt detta håll vore olycklig, då de
betydelsefulla tekniska och ekonomiska synpunkterna vid
stadsplanerandet löpa risk att bli för litet beaktade.
Genom länsarkitekterna granskas stadsplanerna först av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
