Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 1935
väg- och vatten byggnad skons t
99
II kan man lätt härleda den allmänna ekvationen för
maximalbelastningen, och denna kan skrivas sålunda:
+ Kcp(AT + P)D0 J ............ (5)
vari W0 = elektriska nätets maximala belastning i
watt för en dagskapacitet av 1 m3/dag.
R =H eller A, och alltid det mindre värdet
av de båda.
P =zU eller A, och alltid det mindre värdet
av de båda.
(Övriga beteckningar ha tidigare definierats.)
Värdet W0 rör sig i praktiken mellan 3 och 5
kW/m3 och beror särdeles mycket av
uppvärmningsintensiteten och ytmodulen.
Värdet W0 är beräknat under det antagandet att
betongen tillföres i en kontinuerlig ström parallellt med
påkopplingen av värmningen. Vid ifyllning stötvis
av större mängder kan en icke obetydlig
överbelastning uppstå. I fig. 2 har nätbelastningens förlopp
i ett visst fall framställts (värmning av 20 m3 per dag
med Kcp = 28 och ëa = — 15°C, = 50°C). Här
framträder klart vilka fluktuationer
uppvärmningsintensiteten, arbetsintensiteten och värmningstiden
förorsaka hos spetsbelastningen, vilken bestämmes
enligt ovan angivna teoretiska beräkningar med
till-lägg för lednings- och värmeförluster.
I likhet med spetsbelastningen kan
energiförbrukningen uttryckas såsom funktion av form- och
materialvärden jämte de s. k. driftsfaktorerna. — Med
driftsfaktorer förstå vi värmningens varaktighet (Z),
uppvärmningens varaktighet (H), arbetets
varaktighet (A), lufttemperaturen (#a), skillnaden mellan
begynnelse- och sluttemperatur mellan betong och luft
(D0 och D).
70= 1,16{[c7 + Kcp[z,— |]]ö + K<pZDoy.. (6)
Värdet K, värmeledningskoefficienten, i ekv. 1)—6)
skall här närmare beröras. Man hade genom flera
hundra noggranna observationer fastställt, att där
värmeisolationen blott bestod av vanlig 1" form,
värdet K växlade mellan 2,6 och 3,4 kal./m2 tim. °C.
Vindens inverkan kan vid v = 5—6 m/sek. höja värdet
K till 4 à 4,2 kal./m2 tim. °C. A andra sidan kan
vid flera gånger använd, väl uttorkad, med
cementbruk mättad form värdet K sjunka till 1,8 à 2,0.
Förhållandevis mycket mindre är verkan av tjockare
form (t. e. 1%"). Förklaringen härtill är att den
tunna spalt, som under bindningen uppstår mellan
betongen och formen, betyder mycket mera än
tjockare formbräder.
Energiåtgången per m3 betong växlar mellan 60
och 120 kWh men kan vid tunna plattor och dålig
isolering stiga till 150 à 180 kWh. En viktig roll
spelar härvid de olika lednings- och värmeförlusterna,
vilka vid ändamålsenliga anordningar kunna
ner-bringas betydligt.
Av ekv. (5) och (6) framgår att värmeförlusterna
ha en stor betydelse i värmningens
energihushållning. Ju långvarigare värmning, desto högre
procent av den använda energien förbrukas för tillförsel
av de värmemängder, som från formarna avgivas till
omgivningen, varigenom driftkostnaderna ökas. För-
Fig. 2. Spetsbelastningens beroende av driftsfaktorerna. A = Tid för
betongarbetet i timmar. 11 — Tid för uppvärmningen i timmar. ’I — Tid
för värmningsprocessen i timmar — 24 T -(- TJ.
kortning av värmningstiden kan dock endast ske på
bekostnad av intensivare upphettning och ett högre
temperaturregister för att motsvara värmenormen,
varigenom åter spetsbelastningen måste ökas. Detta
kräver större elektrisk anläggning och därmed större
kapitalinvestering. Avkylningsprocessens roll, som
redan belysts, tyder på att en god värmeisolation
(mindre Ä-värde) måste vara av utslagsgivande
verkan på det tekniska och ekonomiska resultatet av
värmningen, och detta ju mera, desto större värdet å
cp är.
Kännedomen om dessa förhållanden ledde snart till
2
att värdet — fördes till ett minimum (dvs. nära 1),
H
som i överensstämmelse med "värmenormen" ger den
gynnsammaste värmelinjen. Sålunda erhåller man
en uppvärmningsintensitet av ca 1,5—1,6 °C per
timme. Därigenom sänkes spetsbelastningen
betydligt utan att strömförbrukningen stiger för mycket.
Denna lösning medger besparing av elektroder och
monteringsmaterial.
Driftsmotståndets matematiska form kan uttryckas
ungefär sålunda:
, 2 a
sr^ ä
vari R = driftsmotståndet i ohm,
g = spec. motståndet i ohm/cm3,
a = avståndet till ifrågavarande elektroder,
d = elektrodernas diameter,
l = „ längd.
(Vid flerfasig ström genomföres summeringen
geometriskt. Vid bleckelektroder använder man en
"ersättningsdiameter".)
Det är utan vidare förklaringar uppenbart att man
på beräkningsvägen endast approximativt kan erhålla
driftsmotståndet, enär olikformigheten i
byggnadskropparnas struktur medföra stora avvikelser.
\nz.Ok\i
12 4.0 kW
Té 24 h
JszaW
mSM
13&ÖIW
mmmk
J2S0W
i/ggow
mz kw
JS70 kW
rnw/Æ,
12Z.0W
1Zt!W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
