Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
-teknisk tidskrift
27 april 1935
knäckningsområdet, så kan t bestämmas med hjälp
av motsvarande lkr.
3. Livplåtens knäcksäkerhet på stället för största
normalpåkänning a skall vara minst så stor som
bal-kens (hela) säkerhet.
För ren böjning varierar storleken K enligt
Timo-schenko från 29,1 för a/A = 0,4 till 24 för afh = oo.
För en balk utan avstyvningar blir
h
lkr = —–— = 0,195 h
V/l,i K
h /2 X 12 X» h
n V 1,1 X ^ X ^ = 4 780 °...... <14>
Med de tillåtna påkänningar, som föreskrivas i 1932
års beräkningsnormer för Stockholms hamnstyrelse
fås av ekv. 14 följande värden på t:
Kvalitet St. 37 a = 1100 kg/kvcm; t = Å/144
St. 44 a = 1300 „ = Å/133
St. 48 a = 1 500 „ = A/123
St. 52 a = 1 800 „ = Å/113
Utknäckning sker här något utanför Eulerområdet,
vilket dock i detta fall saknar betydelse.
4. Som fjärde villkor för bestämning av
livplåtens tjocklek gäller, att plåttjockleken vid
stålkonstruktioner ej får underskrida ett visst minimimått.
För brobalkar ex. torde detta minimimått kunna
sättas till 1 cm. Vid de på senare år av Stockholms
hamnstyrelse utförda stora svetsade broarna varierar
plåttjockleken mellan 1,1 och 1,7 cm.
d. Livplåtens avstyvning.
I praktiken förses i regel nitade och svetsade
plåtbalkar med vertikala avstyvningar. Avstånden dem
emellan och deras dimensioner bestämmas enligt
vissa erfarenhetsregler. Sålunda föreskriva de tyska
normerna för svetsade stålkonstruktioner av år 1933
ett maximalt avstånd mellan avstyvningarna av 1,30
meter. Som framgår av föregående avdelnings
resultat, äro vertikala avstyvningar huvudsakligen
verksamma på platsen för största
avskärningskraf-ten. Exempelvis minskas materialbehovet för
livplåten vid ett avstånd mellan avstyvningarna lika
med livplåtshöjden med 18 % i förhållande till en
livplåt utan avstyvningar (jämför ekv. 10 och 11).
Inom området för maximimomentet äro vertikala
avstyvningar blott verksamma i den mån, som de äro tätt
placerade. Så blir t. e. vid ett avstånd mellan
avstyvningarna av 0,4 h livplåtens materialbehov blott
minskat med ca 10 % (jämför ekv. 14). Författarens
erfarenheter från konstruktionen av Tranebergs-,
Pålsunds- och S:t Eriksbron är, att vid plåtbalkar av
upp till 2 meters höjd är det konstruktivt och
ekonomiskt fördelaktigt att anordna avstyvningar
endast på de ställen, där punktbelastningar angripa,
dvs. vid upplag, förbindningar mellan lång- och
tvärbalkar och dylikt.
För att prova tillförlitligheten av ovan angivna
knäckningsformler av Timoschenko har Stockholms
hamnstyrelse tillsammans med Statens järnvägars
brobyrå utfört försök med svetsade och nitade balkar
utan avstyvningar. Dessa försök ha visat, att
livplåtens kritiska belastning såväl vid svetsade som
nitade balkar är högre än den beräknade och att
således livplåtstjocklekar, som beräknats enligt
ovanstående formler, äro rikligt dimensionerade.
e. Gynnsammaste livplåtshöjd.
Förfogar man över tillräcklig konstruktionshöjd,
väljes A så, att materialåtgången blir ett minimum.
Om inga avstyvningar finnas och livplåtens tjocklek
är given (exempelvis genom villkor 4), erhålles efter
differentiering av ekv. 4 med avseende på å:
Ä«=1,70 y^ ............... (15)
Av ekv. 4 och 15 följer, att balkens hela vikt
uppgår till 1,08 ht. Flänsmaterialet uppgår då blott
till (1,08 — 0,785) ht — 0,295 ht eller 27,3 % av
balk-vikten. En på detta sätt uppbyggd balk är av
konstruktiva skäl ej ändamålsenlig.
1 stället för hm välja vi som ekonomisk höjd
[w
h = nhm = 1,70n i/–
där n < 1.
Insättes h i ekv. 4, så erhåller man för balkvikten
uttrycket
Av denna ekvation följer, att balkvikten blott
varierar föga för olika värden på n. Så blir
exempelvis för n = 1, F = 1,08 hmt och för n = 0,70 F =
= 1,15 hmt, dvs. en minskning av livplåtens höjd
med 30 % motsvarar en ökning av balkens vikt med
blott 6,5 %. En praktiskt användbar ekonomisk
livplåtshöjd erhålles, om man väljer A så, att vikten
av flänsarna blir lika med vikten av livplåten. Av
ekv. 4 fås
2 W
2 ht — 0,69 A £ 4- ,
h
och
[W
h= i.» yT;..................(16)
Formel 16 ger användbara värden för mindre
balkar, där livplåtens tjocklek framgår av villkor 4.
För större balkar, vid vilka livplåtens tjocklek
bestämmes av villkor 2 och 3, kan gynnsammaste
livplåtshöjd beräknas genom att t löst ur ekv. 11 eller
14 insättes i ekv. 4, som därefter differentieras med
avseende på h. Man erhåller då
7 iw3
(ur ekv. 4 och 11) A = 10,7 \j A ............ (17)
3 fW
(ur ekv. 4 och 14) A = 19,1 i/- ............ (18)
v \/a
Även för dessa båda ekvationer gäller vad som
bevisats för ekv. 15, nämligen att större avvikelse från
teoretiskt gynnsammaste höjd blott övar ringa
inflytande på balkens vikt.
Om uttrycken för h i ovanstående ekv. 17 och 18
insättas i ekv. 4, framgår även här, att den mest
ekonomiska bågsektionen erhålles, när livplåtsarean är
lika med flänsarean.
f. Bestämning av flänsarean.
Sedan livplåtshöjden och tjockleken bestämts
enligt föregående, så beräknas den totala flänsarean ur
ekv. 1 och 4 till
2 W
F — ~–-0,31 ht.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
