Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1. 4 jan. 1936
- Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det utrikespolitiska kvartalet.
Av RÜTGER ESSÉN.
Krigsfaran och ekonomien. — Italiens
fälttåg i Abessinien. — Kriget inför
Nationernas förbund: Italien förklaras för
angripare. — Sanktionsbeslutet. — Dess
bakgrund och innebörd. — Sanktionernas
genomförande. — De enskilda staternas
ställning. — England och Italien. —
Frontförändring: Oljesanktionerna avvisas av
Frankrike. Hoares och Lavals fredsförslag. —
— Förslagets fall. Hoares avgång. Engelsk
prestigeförlust. — De möjliga alternativen:
Medelhavskrig eller ny medling. —
Konservativ valseger i England. — Antibrittisk
rörelse i Egypten. — Laval håller sin
ställning. — Tyskland i förmånligt läge. —
Regeringsförändring i Österrike. — Benesj
efterträder Masaryk. — Greklands konung
återvänder. — Den andra femårsplanen i
Ryssland. — Japan och Nordkina.
Stockholm den 21 dec. 1935.
Det sistförflutna kvartalet har varit fyllt av en
ständig och växande oro med fortsatt tal om krig
och krigsfara. Politiken har under dessa
förhållanden, som man väl kunnat vänta, fått försteget
framför ekonomien. Den mot Italien inledda
sanktionspolitiken, varom mera nedan, har åstadkommit en
del ekonomiska jämviktsrubbningar och i någon mån
verkat hindrande på den fortsatta återhämtningen,
men i stort sett har konjunkturkurvan fortsatt att
peka uppåt. Av de stora länderna är det egentligen
endast Frankrike, som ännu ej övervunnit sin kris,
vilken där försvåras genom guldfrancens fortsatta
övervärdering och den därav betingade
nödvändigheten att fullfölja en hård deflationspolitik.
Högkonjunkturen är också alltjämt mera en
produktionskonjunktur än en handelskonjunktur: världshandeln
har ännu även i volymhänseende, en god bit kvar till
1929 års nivå.
Men det är som sagt ej ekonomien utan den
politiska krisen, som vållar den nuvarande världsoron.
Denna har koncentrerat sig på Italiens krig med
Abessinien och Nationernas förbunds
sanktionsförfarande, men bakom detta händelseförlopp — som i
den stora allmänhetens ögon tett sig som det
betydelsefullaste — ligga åtskilliga andra
motsättningar och spänningar, vilka samverka till att göra
läget högst allvarligt.
När den föregående kvartalsöversikten avfattades
i slutet av september, tedde sig krigsutbrottet i
Abessinien oundvikligt men Nationernas förbunds
slutliga ståndpunktstagande ännu ganska ovisst.
Sedan dess har händelseförloppet utvecklat sig på
följande sätt:
Den 21 september avvisade den italienska
regeringen bestämt förbundets
undersökningskommissions förslag till uppgörelse om Abessinien. Den 22
framlade Aloisi i Genève de italienska kraven:
Abessiniens avväpning, avträdande av ett landområde,
som skulle förbinda de italienska kolonierna Eritrea
vid Röda havet och Somalilandet vid Indiska
oceanen samt italiensk kontroll över större delen av det
övriga Abessinien. Endast ett kärnområde på det
amhariska höglandet skulle därefter kvarstå under
negus välde.
Dessa krav upptogos icke av förbundets instanser.
I stället fortsattes å ömse håll krigsförberedelserna.
Den 1 oktober samlades italienska folket till en stor
patriotisk och fascistisk demonstration, en
"adunata", varvid nära 20 millioner människor
uppbådades. Mussolini meddelande under allmän entusiasm,
att den avgörande stunden nu var inne.
Regntiden hade i slutet av september upphört i
Abessinien. Den 3 oktober öppnades fientligheterna
genom italienska flygangrepp samt inmarsch i
Tigre-provinsen i nordost. Efter några dagar erövrades
Adua och senare större delen av Tigre-provinsen,
vars guvernör, ras Guxa, övergick i italiensk tjänst.
I söder har senare större delen av provinsen Ogaden
besatts. Därefter har man från italiensk sida
huvudsakligen ägnat sig åt vägförbindelsers upprättande
och de ockuperade områdenas pacificering. Det
abessinska motståndet har hittills icke kunnat hejda
invasionen eller åstadkomma någon allvarlig
motoffensiv. Men med hänsyn till de omfattande och
svårtillgängliga territorier det gäller, är det en naturlig sak
att krigföringen måste bli både långsam och
omständlig samt i hög grad taga karaktären av
guerillakrig.
Det har emellertid hittills icke varit de militära
händelserna som tilldragit sig största intresset. Hela
krisen har i stället dominerats av frågan om den
"kollektiva säkerheten" och dess fungerande. Man
har härvid åtminstone icke i vårt land, alltid haft
klart för sig, att Genève och folkförbundet icke äro
en självständig politisk scen utan endast en av
uttrycksformerna för de olika staternas mellanfolkliga
politik — och i varje fall dominerad av
stormaktspolitiken, något som händelseutvecklingen nogsamt
ådagalagt.
Den närmaste följden av krigföringens
begynnande från italiensk sida blev att rådet vid
sammanträde den 5 och 7 oktober beslöt att utpeka Italien som
angripare enligt förbundsaktens artikel 16. Beslutet
innehöll nämligen, att "italienska regeringen tillgripit
krig i strid mot förpliktelserna enligt artikel 12 i
Nationernas förbunds akt". I detta fall blir artikel 16,
med dess bestämmelser om sanktioner mot en
angripare, enligt ordalydelsen tillämplig. Detta betydde
att den argumentering, som framfördes av den
italienska representanten, underkändes. Denne hade
gjort gällande, att Abessinien icke uppfyllt de
villkor (beträffande slaveriets upphävande m. m.) under
vilka staten ifråga år 1923 medgivits inträde i
folkförbundet, samt att de oordnade förhållandena inom
de abessinska territorierna utgjorde en fara för de
närbelägna italienska besittningarnas säkerhet. Dessa
påståenden saknade icke fog, men under engelskt
inflytande och under den upprörda stämning, som
krigshandlingarnas påbörjande framkallat, skötos de
helt åt sidan.
På egen hand ville rådet emellertid ej gå längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:28 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936a/0012.html
