Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 11 jan. 1936 - Begreppet strömlinjeform ur teknisk synpunkt, av Sten Luthander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Den s. k. estetiska
strömlinj ef ormen hos
bilarna, som innebär en viss
inklädnad av detaljer, t. e.
strålkastare, flyglar etc.,
har endast kommersiellt
intresse. Mätningar ha
visat, att vissa av dessa
modifikationer av formen
t. o. m. kunna medföra
större luftmotstånd hos
bilen i sin helhet än det
gamla utförandet.
Ett exempel som visar,
att lämplig formgivning
av vissa detaljer i vissa
fall dock kan medföra
avsevärda vinster, är
följande, som avser motståndet hos fartygsbryggor.
Den i fig. 5 a visade bryggan å ett 14 500 tons
handelsfartyg har vid en fart av 5 knop i 30
sekundmeters motvind ett luftmotstånd av ca 11,5
ton. Om bryggan i stället utfördes i enlighet med
fig 5 b, skulle motståndet under samma
förutsättningar som nyss nämnts bli ca 7 ton. Dessutom är
den sistnämnda bryggan billigare att bygga och
lättare i vikt än den förstnämnda. På ett fartyg
är det utom bryggorna åtskilliga detaljer, som utöva
luftmotstånd, t. e. relingsräck, skorstenar, livbåtar
och master. Ett systematiskt genomfört försök att
nedbringa dessa delars motstånd skulle säkert
medföra en avsevärd minskning av totala motståndet och
alltså av driftskostnaden. Enbart den nämnda
modifikationen av bryggans form — vilken icke på något
sätt är extrem — kan vid det nämnda fartyget
beräknas spara in 1 ton olja pr dygn vid 12 knops
fart i 15 sekundmeters motvind.
Den moderna flygmaskinen torde vara den
tekniska konstruktion (näst efter luftskeppet, torpeden
och dylika rent strömlinjeformade kroppar), som
uppvisar den rationellaste utformningen i
motståndshänseende. Även här ha dock de största framstegen
gjorts först på senaste tid. De fem sista åren torde
härvidlag ha betytt lika mycket som de 20
föregående.
Att motståndssynpunkter i början icke i
tillnärmelsevis samma utsträckning som nu påverkade
flygmaskinens formgivning framgår vid jämförelse
mellan utseendet hos en äldre maskin och en modern.
Fig. 6. Äldre Skol- och spaningsflygplan (Albatross 120 hkr, 120 km/tim,
konstruerad omkr. 1914).
Fig. 7. Modernt trafikflygplan (Douglas D. C.-l, 1420 hkr 338 km/tim., konstruerad omkr. 1932).
Se fig. 6 och 7. Karakteristiskt för det moderna
flygplanet är dess rena, slanka linjer, vilka även för
lekmannen antyda, att motståndet har nedbringats till
ett minimum. Motståndet hos de bästa maskinerna är
också endast ca 20 % större än det rena
friktionsmotståndet på maskinens yta, vilket ju är det
teoretiskt minsta värde, som överhuvudtaget kan
uppnås. På den äldre maskinen (fig. 6) är
luftmotståndet i förhållande till vingytans storlek ca 4 gånger
större än på den moderna. Den senare får därför med
samma motorstyrka som den förra — relativt
ving-ytan — en hastighet, som är ca 40 % större. De
moderna flygmaskinernas utomordentligt höga
hastigheter ha till största delen möjliggjorts genom
rationell strömlinjeform.
Som framgår av dessa exempel innebär
strömlinjeformens tillämpning i tekniken betydande
fördelar i fråga om ekonomi och färdhastighet vid
moderna transportmedel. Häri ligger strömlinjeformens
mest påtagliga nytta i praktiken.
Exemplet med automobilen visar, att ju högre
hastigheten är, desto fördelaktigare blir
strömlinjeformen. Där hastigheten är liten, eller där andra
motstånd överväga (t. e. accelerationskrafter) är formen
däremot oväsentlig ur motståndssynpunkt (t. e.
spårvagnen).
Alldeles obefogad — ur teknisk synpunkt — är
naturligtvis strömlinjeformen, om kroppen ifråga inte
ens rör sig (skrivmaskinen). Då reklammannen söker
påverka allmänheten genom att framhålla
strömlinjeformens estetiska värden, får han inte alltid
teknikern på sin sida. För att denne skall finna
strömlinjeformen skön, måste den vara ändamålsenlig.
Det finns naturligtvis även många andra områden
än transportväsendets, där det kan vara fördelaktigt
att så mycket som möjligt nedbringa vätske- eller
luftmotståndet mot en kropps rörelse, och där
strömlinjeformen således är fördelaktig (t. e. torpeden).
Man kan också anföra exempel på konstruktioner,
där visserligen luft- eller vätskemotståndet spelar in,
men där andra faktorer äro mer väsentliga för
utformningen och därför i högre grad bestämma
densamma (t. e. ventilerna i en förbränningsmotor).
Det är därför inte alldeles självklart, att så snart
någonting rör sig måste det strömlinjeformas. Yarje
dylikt problem måste analyseras med hänsyn till sina
speciella förutsättningar.
14
11 jan. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
