Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 25 jan. 1936 - Docent- och forskningsstipendier vid Tekniska högskolan, av John-Erik Ekström - Notiser - Frågan om cementmaterials svällning och krympning, av s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
skolan icke ställa bestämda krav på speciallärarens
deltagande i högskolans forskningsverksamhet.
Stipendierade docenter kunna däremot väl i en
begränsad omfattning tänkas överta den undervisning, som
hör till vissa speciallärarbefattningar.
Docentstipendiaterna skulle emellertid, heter det vidare, och det
är detta jag ville komma fram till, framför allt avse
att stimulera den tekniska forskningsverksamheten,
förutom att möjliggöra föreläsningskurser
behandlande aktuella områden utöver ramen för den
obligatoriska undervisningen, att fylla högskolans behov
av vikarier och opponenter och att bidraga till
rekrytering av forskare inom industrien och lärare vid
högskolan. Kommitterade sluta med att påpeka, att
då docenternas tekniska forskningsverksamhet i
allmänhet måste utföras i direkt samarbete med
industriella företag, skulle docentstipendierna även bli
ett medel att ytterligare öka den nödvändiga
kontakten mellan högskolan och industrien.
Först här uttalas alltså i denna skrivelse till
styrelsen de krav på forskning smöjligheter, som borde
vara själva livsnerven i anslagsäskandet. Jag vet
naturligtvis inte, huru lärarkollegiet kommer att i
sin slutliga framställning till Kungl. Maj:t motivera
sitt anslagskrav. Likaså förstår jag fullt och helt det
diplomatiska i att gå in för att begära den vanliga
typen av docentstipendier och inte direkta
forskarstipendier, av vilka det ännu så länge endast finnes
fem stycken. Men med hänsyn till den erfarenhet
från universiteten som jag talat om, att
docentstipendiaternas verksamhet oavbrutet är på glid mot
undervisning på bekostnad av den fria forskningen,
vore det enligt min ringa mening i högsta grad
önskligt, att betydelsen av forskningen accentuerades.
Likaså vore det betydelsefullt, att om och när vi vid
vår tekniska högskola få några docentstipendier,
stadgarna för dessa bleve så avfattade, att
lärarkollegiet och styrelsen finge friare händer än
fakulteterna och kanslern för universiteten att giva den
svenska tekniska forskningen en rangplats.
Det kan synas djärvt, att jag här i avdelningen för
teknisk undervisning dragit en lans för forskningen
och ställt denna i ett visst skenbart
motsatsförhållande till undervisningen. Jag vågar dock
hoppas, att ingen misstyder skälen härför. Som yttersta
konsekvens riktar nämligen forskningen även
undervisningen. En högt utvecklad forskning gagnar
bättre undervisningen än en rikt utvecklad
undervisning forskningen.
Jag har nu uppehållit mig tillräckligt länge —
kanske alltför länge ■— vid denna fråga. Som
avslutning vill jag endast säga, att vi kunna alldeles
bortse från det rent mänskligt berättigade i, att ett
stipendium innebure ett ganska måttligt krav på
understöd åt det vetenskapliga arbete, som bedrives
utanför de fast anställda vetenskapsidkarnas krets
och att det utan ett docentstipendium vid högskolan
oftast ingen ekonomisk möjlighet finnes för en ung
vetenskapsidkare att fortsätta det arbete, åt vilket
han ägnat sin ungdom och en del av sin mognade
mannaålder. Det vore även kortsynt av
statsmakterna att snåla på denna punkt. Allt mer och
mer kommer nämligen hela näringslivet under
teknikens herravälde. Under forskningens framsteg
förändras oavbrutet själva grundvalen för de stora
industrigrenarna. Oavbrutet kommer det från
laboratorier och forskningsinstitut nya resultat, som gör
det nödvändigt med en ständig vakthållning, ty små
och till synes obetydliga detaljer kunna giva den
industri övertaget i konkurrensen, som först förstår
att begagna sig av det nyaste resultatet. Här om
någonsin gäller det, att stillastående är tillbakagång.
Och vad detta betyder för arbetsmarknaden och
arbetslöshetsproblemet överhuvud är självklart. I
förhållande till de väldiga summor, som årligen offras
på arbetslöshetens bekämpande är därför -— såsom
prof. V. Bjerknes nyligen sagt i tidskriften
"Samtiden" — sedd i sitt stora sammanhang ett anslag
till den tekniska forskningsfronten en lika billig som
effektiv försäkringspremie mot arbetslöshet.
NOTISER
Frågan om cementmaterials svällning och krympning
är föremål för en uppsats av G. Mussgnug i h. 2, 1935,
av Mitteilungen aus den Forscliungsanstalten des
Gute-hoffnungshütte Konzerns. Frågan om betongens
sprickbildning, som intimt sammanhänger med dessa
fenomen, har, framhåller förf., alltmera trängts i förgrunden
genom de numera ofta förekommande konstruktiva
utformningarna av betongbyggnader ävensom den
betydelse som tillkommer krympningsfenomenen i samband
med byggandet av betongvägar. Trots omfattande
försöksarbeten har man ännu icke funnit en fullkomlig
lösning på problemet, vilket till stor del torde få
tillskrivas den omständigheten att så stora variationer
förekomma såväl i avseende på cementkvalitet som
sättet för betongens beredande.
Såsom faktorer av väsentlig betydelse för här
uppträdande fenomen anför förf. betr. svällning den fria
kalken samt de större mängder gips och klorkalcium
som speciellt vintertid pläga tillsättas för reglering av
bindetiden. Likaså verkar den höjda
klorkalciumtill-satsen ökande på krympningen, som även influeras av
värmeutvecklingen under avbindningen. Malfinheten
torde även i vissa fall härvid vara av betydelse.
Glömmas får icke heller, att betongens hållfasthet mot
dragning har stor betydelse för frågan om uppkomsten av
krympsprickor i betongen. Till det sagda torde även
kunna fogas gelernas betydelse för betongens
svällning och krympning. Gelbildningen står givetvis mer
eller mindre i relation till ovannämnda faktorer.
Genom laboratorieförsök har man sökt erhålla kunskap
om värdet av olika tillsatser för minskande av risken
för krympsprickor, varvid i första hand undersökts den
roll som tillsatser av masugnsslagg till cementklinkern
har i berörda hänseende. Svällningen har undersökts
vid vattenlagring och krympningen vid växlande
lagring resp. ren luftlagring. Det visade sig att
krympningen vid användning av normala cement, förutsatt
att de förarbetades till en god betong, icke är stor och
att den låter sig ytterligare något förbättras genom
lämplig tillsats av slagg. Böjningsprov utvisa att
tillsatsmaterialet är av stor betydelse för betongens
böj-hållfasthet. De vunna resultaten bekräfta tillfullo vad
som framhölls vid det i maj i fjol hållna gemensamma
vårmötet i Svenska teknologföreningens avd. för kemi
och bergsvetenskap samt väg- och vattenbyggnadskonst
(se referat i tidskriften, fackavd. kemi, h. 10 och 11,
40
25 jan. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
