Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 29 febr. 1936 - Ingenjören i försvarets tjänst — i fred som i krig, av Carl S:son Schmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
29 FEBR. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 9
O
1 9 3 6 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 66
INNEHÅLL: Ingenjören i försvarets tjänst — i fred som i krig, av civilingenjör Carl S:son Schmidt. —
— Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
Ingenjören i försvarets tjänst —i fred som i krig.
Vid Svenska teknologföreningens
allmänna sammanträde onsdagen den 19
februari ägnades huvudintresset åt civilingeniör
Carl S:son Schmidts föredrag med
ovanstående titel, vilket här nedan in extenso
återgives. Till den rätt omfattande
diskussion som följde och vilken stenografiskt
refererades, får tidskriften av utrymmesskäl
återkomma senare.
Ett lands försvar har aldrig varit —- och är det ännu
mindre i dessa de tekniska framstegens år — enbart
ett militärt problem. Vid krigsutbrott råkar hela landet i
ett kritiskt febertillstånd och omvandlingar i dess
struktur äga rum på ett rent fantastiskt sätt. Större delen
av landets manliga befolkning kallas under fanorna och
samtidigt kräves att de funktioner, som denna manliga
befolkning förut skött, skola fortfarande utövas.
Transportväsendet skall prestera snabba och punktliga
transporter under försvårande omständigheter, näringslivet
bör fortgå normalt för framskaffande av vad till livets
nödtorft hörer, ej blott för den militära utan även för
den civila befolkningen. Samtidigt skall landets industri
så snabbt som möjligt omläggas för produktion av bl. a.
krigsmateriel och framställning av ersättningsmateriel,
som förut helt eller delvis kunnat erhållas från andra
länder, vilka nu äro förhindrade eller på grund av
politiska situationer ovilliga att leverera dessa materialier.
Härav framgår att kriget blir en hela folkets
angelägenhet och att olika yrkesgrupper måste träda i
funktion för olika uppgifter, som de bäst lämpa sig för.
Det stora världskriget gav rikt belägg för
nödvändigheten härav, vilket president Wilson karakteriserade
med orden: "Det är icke en armé, som vi måste skapa
och träna för kriget, det är hela nationen."
Kort efter krigsutbrottet visade det sig att man
försummat mycket i fråga om vetenskap och teknik, att
militärerna visserligen väl förberett sina militära
uppgifter, men icke i vederbörlig utsträckning tagit andra
krafter i sin tjänst. Nobelpristagaren Haber uttryckte
det så, att de militära myndigheterna saknade teknisk
fantasi. Ett exempel härpå är, att två så viktiga
tekniska hjälpmedel som stridsgaser och tanks voro
uppslag från civilt håll. Här besannade sig sålunda
ordspråket: "Nöden är alla uppfinningars moder." Men även
i fråga om känd materiel kom man i bryderi, i det att
leveranserna klickade såväl beträffande kvantitet som
kvalitet. Som exempel bör nämnas, att
artilleriammunitionen i Frankrike kom fram så sent från fabrikerna att
de militära operationerna mer eller mindre fördröjdes
och att när ammunitionen sent omsider kom fram, så
var den av så dålig kvalitet att loppkrevader förekommo
tio gånger så ofta i början av kriget som vid dess
slut.
De tyska erfarenheterna voro ensartade. Att en
överlägsenhet i fråga om materielersättning för endera
parten i krigets första skeden också hade kunnat bli
avgörande för stridens utgång, därom är man nu rätt
ense.
Man har särskilt i de f. d. krigförande länderna
diskuterat alla de förhållanden, som beröras av kriget, och
särskilt lagt vikt vid det krigsindustriella problemet.
Åtgärder ha vidtagits av olika slag genom
författningsändringar, genom inrättande av särskilda departement
och myndigheter, genom ett redan under fred förberett
samarbete mellan militära myndigheter och den privata
industrien osv. Bland annat och som ett exempel bör
nämnas den parlamentariska kommission W. P. C. (War
Policies Commission), som arbetade i Amerika 1931, och
där Mr Baruch framlade sina synpunkter på dessa
problem, baserade på de erfarenheter han under kriget
fick i egenskap av ordförande i XJ. S. A:s War Industries
Board.
Det skulle föra för långt att referera Mr Baruch’s
föredrag och de diskussionsinlägg, som gjordes, men en
antydan härom kan ha sitt intresse för ingenjören. Mr
Baruch berör alla de förhållanden, som bli rubbade
genom att landet kommer i krigstillstånd. Sålunda
anvisar han hur organisationen bör uppbyggas för att man
skall undvika krigsinflation och för att man skall kunna
reglera ej blott en avbalanserad tillgång utan även
efterfrågan från såväl militära som civila myndigheter
och från den civila befolkningen. Detta praktiserades
med viss framgång under krigets sista är och Mr Baruch
säger, att om kriget hade pågått längre, så hade man
fått upphöra med fabrikationen av lyxvagnar, man hade
fått reducera otalet skotyper till två à tre osv. Man
hade redan hunnit så långt att man vågat sig på att
plocka bort stålet ur damernas korsetter. Mr Baruch
påpekar, att industriens mobilisering är ett ekonomiskt
problem, som kräver de mest skickliga industriella
ledare. Militärernas fordringar skola uppfyllas i
avseende på tid, kvantitet och kvalitet, men "man får
varken militarisera industrien eller industrialisera
armén". Han understryker att en välordnad krigsindustri
bidrar till att skapa respekt för landets
försvarsförmåga och blir sålunda lika väl som det militära
försvaret en fredsbevarande faktor.
Det otal problem, som beröra krigsindustrien,
framgår av det organisationsschema, som Mr Baruch
framlägger, fig. 1.
Man har även gjort ett försök att mera populärt
belysa problemen, vilket framgår av fig. 2.
1930 års försvarskommission har sökt utreda alla de
förhållanden, som kunna karakteriseras med orden:
29 ff.rr. 1936
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
