Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 14 mars 1936 - Den högre tekniska utbildningens organisation, av Alf Grabe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
skolan har åratal av praktiska studier framför sig
och så måste också den tekniske forskaren arbeta
vidare och fördjupa sitt vetande på sitt område. De
båda grenarna av teknisk forskning,
driftsingenjörens som laborerar med människor och maskiner och
laboratorieingenjören som laborerar med vågen och
oscillogafen bör vara tvenne skott från samma rot.
De böra hava en gemensam utbildning,
ingenjörsexamen, därifrån gå de allt efter kynne och begåvning
att fullborda sin utbildning, den ena i det praktiska
livets skola, den andre blir kvar vid högskolans
laboratorier eller hamnar vid industriens
försökslaboratorier. Tekniken behöver båda slagen av ingenjörer,
men det är av vikt, att de till en början utbildats
gemensamt, ty de måste lära sig att tänka likartat och
förstå varandras språk. Driftsingenjören behöver
ofta hänskjuta frågor till forskningsingenjören, där
hans egna resurser icke räcka till, och
forskningsingenjörens resultat behöva för att omsättas i
praktiken driftsingenjörens medverkan.
Den tekniska högskoleundervisningen har hittills
huvudsakligen tagit sikte på den grundläggande
ingenjörsutbildningen, ingenjörsexamen, men föga eller
intet sörjt för dem, som efter denna examen vilja
ägna sig åt forskningen. Denna brist har säkerligen
länge varit känd av högskolan. Ett kraftigt steg i
rätt riktning togs av högskolans myndigheter i och
med genomdrivandet av den tekniska
doktorsexamen, men för sina krav att för vetenskapliga
forskningsarbeten av lärare och doktorander erhålla ökade
anslag har högskolan vunnit föga och i varje fall
otillräckligt gehör. I detta avseende måste en
ändring vidtagas. Högskolans uppgift får icke sluta med
ingenjörsexamen.
Det torde icke vara tvivel underkastat att det är
den här påtalade bristen på möjligheter till fortsatt
forskning och ropet på vetenskap, som förlett vissa
fackavdelningar vid högskolan att försöka sig på
utbildning av ett slags ingenjörer, som i sig skulle
förena driftsingenjörens och forskningsingenjörens
egenskaper. Försöket har ej slagit väl ut, och det
är hög tid att linjerna klarläggas och att högskolans
arbetsprogram blir klart definierat.
Jag har i det föregående framhållit en del olika
synpunkter, som enligt min åsikt böra bliva föremål
för beaktande vid en blivande allmän utredning om
den tekniska högskoleutbildningen och kommer nu
till frågan om kostnaderna. Jag vill i detta avseende
endast framlägga några få siffror.
Åren 15)06—1910, alltså vid den tid då den
tekniska högskolans nuvarande organisation planlades,
utgjorde fabrikernas tillverkningsvärde, bergverk,
mejerier undantagna, i genomsnitt 1.4 milliarder, år
1933 3,8 milliarder.
Utförsel under rubriken transportmedel, maskiner
och redskap med tillbehör utgjorde i genomsnitt:
1906—1910 ............................60.7 mill. kronor pr år
1933 ........................................272 ,, „ ,. ..
Införsel 1906—1910 ............64 „ ., ,. ..
1933 ........................................142 .. „ .. „
Exporten av dessa varor har sålunda stigit från
ca 61 mill. till 272 eller mer än 4-dubblats. Åren
1906—1910 översteg importen exporten med ca 3
mill. kronor. År 1933 översteg exporten importen
med 130 mill.
Detta har den svenska industrien åstadkommit.
Är det då ej rättvist om från industriens och
teknikens sida krav resas på att staten sörjer för
ingenjörernas utbildning. Det är en god penningplacering,
och fruktan för några hundratusentals eller någon
millions ökning i utgifter för detta ändamål synes
mig icke behöva vara över hövan stor. Låt oss
komma ihåg att placering av pengar i teknisk
högskoleundervisning ocli jämställda praktiska anstalter
är en kort placering, som kan väntas betala sig
redan efter få år, placering i andra
undervisningsanstalter är en långtidsplacering.
Om emellertid en utredning, sådan jag nu antytt,
igångsättes kan man icke beräkna att den under de
närmaste åren skall avsätta frukter. En större
kommittéutredning torde väl taga ett à två år i anspråk,
varefter följer remisser till olika myndigheter,
behandling inom departement och riksdagen. I
gynnsammaste fall torde sålunda åtgå minst 4 år, innan
en ny ordning hinner att taga sin början och
ytterligare 4 år innan den blivit helt genomförd. Åtta
år är i den nutida tekniken en lång tidrymd och
under denna tid kan det vara att frukta, att regering
och riksdag åtminstone under utredningsåren visa
sig obenägna att i avvaktan på utredningens resultat
hålla högskolan i vad anslag beträffar på status quo.
Denna fara måste avvärjas. Redan nu är, som jag
i det föregående visat, högskolan icke i stånd att
motsvara teknikens krav och detta till stor del i
följd av för små anslag till laboratorierna. Tekniken
måste för sin del kräva, att en ändring i anslagen
företages så, att åtminstone nu förefintliga resurser
vid högskolan kunna till fullo utnyttjas, vilket icke
torde vara fallet och varom jag förmodar att
högskolans myndigheter i den följande diskussionen
kommer att vittna. I ännu högre grad än tekniska
högskolan torde Chalmersska institutet hava blivit
lidande under den långa tid dess förhållanden varit
under utredning. Även här är en ändring högeligen
av nöden.
Jag har i det föregående endast hållit mig till
huvudpunkter i avsikt att därmed begränsa ämnet och
därmed den följande diskussionen till rimliga
dimensioner. Jag liar sålunda med avsikt icke berört
frågor sådana som elevantal, inträdesspärr,
värnplikts-förhållanden, sammanhanget mellan högre och lägre
teknisk undervisning m. m. allt frågor av stor
betydelse, som givetvis en kommande utredning måste
omfatta.
Såsom sammanfattning skulle jag sålunda vilja
framhålla:
1. Behovet av en snar och allsidig utredning om den
högre tekniska undervisningens organisation.
2. Nödvändigheten att under utredningstiden ökade
anslag till högskolan beviljas för ett effektivt
utnyttjande av nu förefintliga resurser.
14 mars 1936
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
