Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 14 mars 1936 - Ingenjören och försvaret. Diskussion, av H. Åkermark, Y. Schoerner, Fritz Egnell, S. E. Allstrin, Karl A. Wessblad, S. A. Thorén, A. Billberg, Sven Carlsson, Frithiof Holmgren, Carl C:son Schmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Major Sven Carlsson: Ingenjör Billberg berörde en
synnerligen viktig fråga, nämligen uttagningen av
studenter, och omnämnde de oformligheter, som berodde på
våra gällande bestämmelser, som säga, att vid
inskrivningen skulle föras anteckning beträffande student blott
han gjorde troligt, att han skulle studera vid tekniska
högskolan. Dessa förhållanden ha uppmärksammats av
generalstaben, och 1934 inleddes ett samarbete med
bl. a. tekniska högskolan för att man inom ramen av
gällande bestämmelser skulle få en godtagbar lösning
av frågan. De riktlinjer, efter vilka lösningen skulle
ske, voro följande. Utgångspunkten är det årliga
uttag-ningsbehovet av studenter till vissa befattningar. Detta
uttagningsbehov ligger mellan hundrafemtio —-
hundrasextio för samtliga försvarsgrenar. De som man då
närmast vill erhålla för dessa befattningar äro
givetvis de elever, som gå på tekniska högskolan och som
äro under året nyinskrivna. Verkställd statistik visar,
att det är ett 80-tal, som sålunda kan påräknas. Så har
man för att fylla behovet en ganska stor mängd
studenter, som kanske inskrivits vid ett annat vapenslag,
men som sedermera sökt in vid högskolan och på grund
därav beviljats uppskov. Det är svårt att säga, huru
stor denna kategori kan vara, men antagligen torde den
ligga på omkring ett 60-tal. Genom att utnyttja dessa
båda kategorier skulle det vid
inskrivningsförrättningarna icke bliva så många uttagna i ingenjörsbefattningar
av den kategori, som endast gör troligt att de ämna
studera vid tekniska högskolan. I enlighet med dessa
principer har också generalorder utfärdats. En fullt rättvis
uttagning kan emellertid icke vinnas med vår
nuvarande härordning. Man får dock hoppas, att i en
kommande härordning bestämmelserna bliva sådana, att rätt
man kommer på rätt plats.
Civilingenjör Frithiof Holmgren (skriftligt inlägg):
För det initiativ som styrelsen tagit i denna fråga
genom dagens föredrag och diskussion torde alla och
envar vara tacksamma. Genom min verksamhet under de
senare åren med förmedling av tekniska nyheter i radio,
i Teknisk tidskrift och Svenskt tekniskt kartotek har
jag fått en viss överblick över vad som i tekniskt
avseende rör sig i tiden. Jag har även kunnat
konstatera huru den tekniska pressen även röner inflytande
av de politiska konjunkturerna. Att modern krigföring
står i intimaste förbindelse med modern teknik är ju ett
ofta upprepat faktum. Denna fråga är sålunda en
angelägenhet som på det intimaste berör vår förening. Vi
leva i en tid då den ena föreningen efter den andra
bildas och det gäller att hålla igen. Själv måste jag
medge att jag förbrutit mig i detta avseende då jag tagit
initiativ till bildande av nya kommissioner och
föreningar, glömmande vårt lands förnämsta stamort för
teknik, Svenska teknologföreningen. Jag vill därför
idag begränsa mig till att hemställa huruvida ej vår
förening skulle vilja genom sin styrelse undersöka
möjligheten av att bilda en ny avdelning förslagsvis
benämnd Avdelningen för Försvarsteknik. Härigenom
skulle kunna skapas ett forum för ingenjörer och
tekniskt betonade militärer där de i diskussioner och i
sällskaplig samvaro på för föreningen beprövat sätt
skulle kunna vidare dryfta dessa så utomordentligt
viktiga frågor. Det är ej heller omöjligt att intresset hos
militärerna för ett sådant mera permanent samarbete
skulle kunna tillföra föreningen nya värdefulla
medlemmar.
Ingenjör Carl S:son Schmidt: Jag ber först få fästa
mig vid amiral Åkermarks genmäle. Jag är icke
ovetande om att det blivit vissa förändringar i det s. k.
samarbetet, men vad jag vänt mig mot har varit, att
det icke funnits någon organiserad form i
organisationen. Det har dock gått snart 20 år sedan världskriget
innan det blivit någon ändring i dessa förhållanden;
det kan gå 20 år till, då vi ställes inför nya tekniska
ekonomiska problem och då kan det vara bra, att det
finnes en organisation, som är rustad för att lösa dessa
frågor.
Betr. marinförvaltningens bokföring har jag nu icke
riktat någon anmärkning mot denna. Jag känner väl
till omläggningen av vissa delar av denna bokföring,
eftersom jag givits tillfälle att samarbeta med dem, som
verkställt densamma. Min anmärkning ifråga om
bokföringen gällde huvudsakligast Karlskrona varv, och
denna anmärkning drogs fram som ett exempel på hur
decentralisationen inom försvaret sträcker sig ända ned
till de särskilda myndigheterna. Jag bör här icke göra
för säkra uttalanden, huruvida bokföringen kan ordnas
med mindre personal, men jag är säker på att det
ej kräves mera personal för en centraliserad bokföring
än för en decentraliserad. Alldeles säkert är även att
en centraliserad bokföring kommer att bliva betydligt
effektivare än den nuvarande. Jag har här framför
mig expertisen över Karlskrona varv, i vilken är
konstaterat att för ali bokföring är sysselsatt ungefär 55
personer med en avlöningssumma av 190 000 kr. per år.
I expertisen är även omnämnt att det finnes en
tjänsteman på Zy2 arbetare.
Amiral Åkermark uttalade betänkligheter mot en
teknisk avdelning inom försvarsstaben. Jag förstår ej rätt
detta inlägg, ty även om saken har diskuterats, så finnes
i försvarskommissionens betänkande ingenting, som
säger något om en teknisk sektion inom försvarsstaben.
Den tekniska sakkunskapen skall finnas inom
respektive försvarsgrenars förvaltningar och överbefälhavaren
med sin försvarsstab skall huvudsakligast samarbeta
med försvarsberedskapsnämnden ifråga om fördelningen
av landets industriella kapacitet.
Betr. marinöverdirektör Schoerners inlägg så vill jag
påpeka, att jag ej riktat någon anmärkning mot den
militärtekniska utbildningen utan jag har velat
framhålla att det finnes rent tekniska befattningar,
exempelvis som verkstadschefer, vilka böra ha en därför
lämpad utbildning.
Betr. överste Thoréns uttalanden så förmodar jag att
dessa få fattas så att vi i grund och botten äro
överens i sak. Jag ville emellertid förtydliga att exemplet
från Amerika icke avsåg att detta skulle tillämpas i
Sverige. Detta exempel är framdraget för att belysa
vad som försiggår i utlandet i fråga om den industriella
krigsberedskapen.
Betr. exemplet från industrien var det min mening
att framhålla att de olika industriföretagen böra få
direktiv från en myndighet om huru företagens
kapacitet skall fördelas mellan olika myndigheter. Dessa olika
myndigheter kunna sedan var och en träda i
förbindelse med företagen ifråga för de detaljerade planernas
uppgörande.
Överste Thorén berörde de arbeten som
rikskommissionen och förvaltningsmyndigheterna jämsides utföra.
I fråga om detta inlägg vill jag förtydliga att jag endast
sagt att "allt under det att rikskommissionen utfört
ett omfattande utredningsarbete i de frågor som beröra
försvarsberedskapen, ha samtidigt
förvaltningsmyndigheterna i brist på samordnande direktiv utarbetat egna
planer för verksamheten i krig".
Detta var i huvudsak de påpekanden jag hade att
göra med anledning av diskussionen.
Amiral H. Åkermark: Innan detta sammanträde
avslutas anhåller jag att å de inbjudnas vägnar få till
teknologföreningen framföra vårt hjärtliga tack för att
föreningen tagit upp detta ämne och för att den berett oss
tillfälle att närvara. Ingenjörernas betydelse för för-
116
11 april 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
