Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 21 mars 1936 - Blåsverkan vid bågsvetsning, av Dag Du Rietz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 19. Blåsverkan vid kanten av en
järnplåt motverkas genom lutning av elektroden.
Fig. 20. Kraftfältets utseende kring en lutande
ledare vid kanten av en järnplåt.
tar avsevärt kan man knappast iakttaga någon
ex-centritet i kraftlinjebilden, järnfilspånen äro
ordnade praktiskt taget koncentriskt kring elektrodspetsen.
I fig. 15 har polariteten bytts, så att elektroden varit
ansluten till pluspolen, varvjd bagen synes brinna
från plåten (katoden) rätt upp inoti elektroden. 1
fig. 16—18 liar järnplåten ersatt’s med kopparplåt.
Förhållandena äro här L stort sett*deåanima som vid
svetsning på järnplåt. Den från plåten utgående
slöjan i fig. 16 är en starkt lysande grön låga,
karakteristisk för koppar. Fig. 18 har tagits vid lägre
strömstyrka än de andra bilderna.
Vad som i detta sammanhang är mest
anmärkningsvärt, är den stora skillnaden i blåsverkan vid olika
polaritet. Skulle magnetfältet ensamt bestämma bågens
riktning, så borde denna i de båda fallen obetingat
vara densamma. Om man betraktar kraftlinjebilderna,
så finner man att full överensstämmelse råder
mellan dessa och de bilder, där elektroderna äro
anslutna till pluspolen. Vid
kol-järnbågen kan ingen blåsverkan
iakttagas, och vid
kol-koppar-bågen blåser bågen något åt
höger, vilket stämmer med
kraftlinjebilden, där man tydligt kan
iakttaga förtätning av kraftfältet
på höger sida. Detta är ju inget
annat än vad man måste vänta,
och förklaringen till att man i
fallet med järnplåt (fig. 14)
knappast kan konstatera denna
förtätning måste sökas i inverkan av
järnplåten, som attraherar
kraftfältet. I fig. 17, där denna
verkan icke förefinnes, är fältet
också synbart starkare. Då man
sålunda konstaterat
överensstämmelsen mellan kraftlinjebilderna
och bågens blåsriktning vid
svetsning med pluspol, ’måste
blåsriktningen vid svetsning med
minuspol vara förorsakad av någon
annan faktor än det magnetiska
fältet i bågens omgivning. Denna
inverkan på bågens riktning synes
vara bestämd av katoden, man
får intryck av att bågen så att
säga utgår härifrån, oavsett om
denna befinner sig på elektroden
eller plåten.
Den frågan uppstår nu, hur det
förhåller sig med denna bågens
blåsriktning bestämmande faktor
vid svetsning med pluspol.
Härvidlag må först beaktas, att
katoden i föreliggande fall utgöres
av järn resp. koppar och ej av
kol såsom vid svetsning med
minuspol. Detta innesluter i sig
möjligheten, att fenomenet är
olika vid olika katodmaterial eller
t. o. m. endast förekommer vid
kolkatod. Fig. 15 ger ingen
ledtråd härvidlag, medan däremot
fig. 18 ger intryck av att bågen
utgår vinkelrätt från plåten,
varefter den påverkas av fältet i riktning mot höger. Men
den utgångsriktning, som bågen sålunda erhåller,
sammanfaller med kortaste vägen mellan plåt och
elektrod, och fenomenet kommer därför icke att göra sig
gällande på samma vis som vid minuspol på
elektroden, vilket förklarar överensstämmelsen med
kraftlinjebilderna i detta fall.
Att överföra dessa rön på förhållandena vid
stål-svetsning, där således både anod och katod består av
järn, är icke utan vidare görligt i betraktande av hur
olika bågen förhåller sig beroende på de material,
mellan vilka den brinner. Erfarenheterna från
svetsning med stålelektroder ge emellertid vid handen, att
även här bågens riktning strävar att följa
elektrodens fast i mindre utpräglad grad. Vidare har fig.
15 visat hur ytterst ringa inverkan av det magnetiska
fältet i detta fall är (vilket givetvis icke ändras, om
man ersätter kolelektroden med en stålelektrod),
varigenom man kommer till den slutsatsen, att bågen*
Fig. 21 Två närbelägna bågars inverkan på
varandra med båda elektroderna anslutna till
minuspol.
Fig. 22. Kraftfältets utseende kring två
parallella ledare med strömmen i samma riktning.
Fig. 23. Två närbelägna bågars inverkan på
varandra med ena elektroden ansluten till
minuspol andra till pluspol.
Fig. 24. Kraftfältets utseende kring två
parallella ledare med strömmen i olika riktning.
124
14 mars 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
