Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 21 mars 1936 - Notiser - En automatisk ljuskopieringsanordning, av s. - Luminiscensfenomen börja få användning i belysningsteknikens tjänst, av s. - Torkning av trä med »ultrakorta vågor», av s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
NOTISER
En automatisk ljuskopieringsanordning som medgiver
framställning av ett praktiskt taget obegränsat antal
ljuskopior av en ritning utan övervakning eller arbete
av personal beskrives i nr 51, 1935 av VDI-Zeitschrift,
efter vilken vi återgiva en bild av den till synes enkla
apparaten, som i Tyskland går under namnet "Endlos".
Såsom av bilden framgår utgöres densamma av en låda
med en frammatningsanordning för det ljuskänsliga
papperet, som i obelyst tillstånd befinner sig i rullform
vid lådans ena ände. Härifrån ledes pappersbanan
under den för kopiering avsedda ritningen som fasthålles
av en bygel och vidare över en rafflad gummivals och
en mot denna svarande styrvals som medverka vid den
belysta pappersbanans utmatning ur lådan. Ritningen
pressas mot ljuskopieringspapperet med tillhjälp av ett
par plana glasskivor. För kopiepapperets frammatning
finnes ett periodiskt verkande urverk e. d., som kan
inställas för intermittent matning med vilken som helst
önskad längd på viloperioden från 1 till 3 min.,
varigenom lämplig belysningstid erhålles. Varje gång
matningsverket träder i funktion, frammatas pappersbanan
ett stycke motsvarande längden på en kopia. Såsom en
fördel framhålles, att belysningen är anordnad utanför
lådan, varigenom det blir möjligt att använda lampan
för andra kopieringsarbeten, när den automatiska
apparaten ej är i bruk. Lampan utgöres av en 6—8 A
båglampa. Denna detalj är självfallet oberoende av
anordningen i övrigt och kan varieras efter önskan. För
att underlätta kontrollen av antalet utförda kopior är
drivanordningen försedd med ett räkneverk, som angiver
antalet gånger som frammatning skett. Apparaten
synes vara ett värdefullt hjälpmedel, speciellt när det
gäller massproduktion av specifikationer,
cirkulärlistor o. d. s.
Luminiscensfenomenen börja få användning i
belysningsteknikens tjänst såväl för att kompensera olika
ljuskällors bristande strålning i vissa av spektrums delar,
som av rent reklamtekniska skäl. Som bekant äga
praktiskt taget alla substanser förmåga att vid belysning
upptaga strålning och åter utsända denna efter ett kort
tidsmoment (10—6 till 10—9 sek.) i regel i form av
lång-vågigare strålning. Dylik fluorescens är särskilt
karakteristisk för ett stort antal organiska föreningar,
speciellt vissa färgämnen som därigenom förläna t. e. tyg
som färgats med desamma ett helt annat utseende i
artificiell belysning än i dagsljus på grund av den
avsevärda skillnad i fluorescens som framkallas av
solspektrums och de artificiella ljuskällornas strålar.
Liknande fenomen äro även märkbara hos vissa oorganiska
substanser, t. e. uran- och platinaföreningar, salter av
sällsynta jordarter m. fi. Sker vid bestrålning en
acku-mulering av ljusenergi, som sedan under längre tid åter
utstrålas, talar man om fosforescens. Dylik uppträder
bl. a. hos de s. k. lysfärgerna, som i regel utgöras av
ljusa metallföreningar (speciellt bariumsulfat och
karbonat m. fi. närbesläktade eller likartade föreningar),
vilka försatt med en "aktiverande" substans, ofta be-
stående av några promille av en tung metallförening.
De numera brukliga lysfärgerna på urtavlor o. dyl
innehålla aktiveringsämnen av radioaktiv natur, t. e.
torium-salter, men fenomenet är generellt och icke bundet till
de i egentlig mening radioaktiva substanserna. Man
torde kunna föreställa sig, att såväl fosforescens som
fluorescens äro betingade av uppkomsten av labila
atomomvandlingar, vilka sedan mer eller mindre hastigt
återgå till det ursprungliga tillståndet under samtidig
åter-utstrålning av den upptagna ljusenergien, som härvid
såsom ovan antyddes i regel har större våglängd än
det inkommande ljuset. Denna ljustransformering har i
allmänhet en verkningsgrad på 70—100 % utom i de fall
då samtidigt en kemisk omvandling av den belysta
substansen sker, som framkallar en permanent ändring i
dennas energiinnehåll.
En dylik ljustransformering av gul och grön strålning
till röd sker exempelvis med en verkningsgrad av 70 %
vid användning av färgämnet rodamin. Då som bekant
de för vägbelysning alltmera använda natrium- och
kvicksilverlamporna kännetecknas av en kännbar brist
på röd strålning, som bl. a. medför att med vanlig färg
målade röda varningstavlor bliva dåligt synliga i sådan
belysning, i vilken de te sig bruna eller svarta, har man
i användningen av dylik rodaminfärg funnit ett medel
att kompensera denna brist. Varningstavlor som
målats med färg innehållande denna substans bringas av
vägbelysningens gula och gröna strålning att utsända
rött ljus varigenom den påtalade svårigheten med den i
övrigt synnerligen fördelaktiga natriumbelysningen på
ett enkelt sätt övervinnes. (Se t. e. VDI-Zeitschrift, h.
23, 1935, sid. 723.) För rena reklamändamål kunna
synnerligen effektfulla färgverkningar erhållas genom
bestrålning av med ljusfärger belagda ytor eller föremål
medels osynligt ultraviolett ljus. Dylika lysfärger
kunna framställas med praktiskt taget alla önskade
schatteringar.
Ytterligare en teknisk användning av
luminiscensfenomen omtalas av K. Larché i VDI-Zeitschrift, h. 43,
1935. Genom de framsteg som på sista åren gjorts i
avseende på de s. k. ädelgaslamporna har det blivit
möjligt att erhålla strålning av bestämd våglängd såväl
i den synliga som ultravioletta delen av spektrum.
Genom val av lämplig fluorescenssubstans kan man
därför numera åstadkomma en strålning med dylika
lampor som icke blott sträcker sig från spektrums violetta
till dess gulröda del och kan äga önskad sammansättning
utan även lämna ett om dagsljusbelysning påminnande
ljus, med ett ljusutbyte av ca 40 lumen/W. Dylika
rör framställas i två typer. Vid den ena typen utgöras
elektroderna av s. k. glimljuselektroder. Dessa rör
matas med 25 till 50 mA vid rördiametrar på 15—20 mm.
Vid den i Tyskland brukliga maximalspänningen 6 000 V
kan en rörlängd av 9—13 meter användas. För högre
strömstyrkor användas glödelektroder. Sådana rör
erfordra vid en strömstyrka av 1,5 A endast 200 V
spänning pr meter rörlängd, varför de kunna framställas i
typer passande för direkt anslutning till belysningsnätet.
Härigenom öppnar sig ett vidsträckt användningsområde
för detta slags belysning, som speciellt utmärker sig
genom bländfrihet och god ljusfördelning tack vare
lys-kroppens långsträckta form. s.
Torkning av trä med "ultrakorta vågor" har
studerats av den ryske forskaren M. W. Frolov och
medarbetare vid automobilfabriken Stalin. Till en början kan
anmärkas, att användningen av högfrekvent elektrisk
ström för uppvärmningsändamål icke är så ny som man
på vissa håll synes föreställa sig. Fenomenet har bl. a.
länge varit känt inom medicinen under namn av
dia-termi. Man föreslog även på sin tid att använda dylika
strömmar för direkt uppvärmning av människokroppen
i st. f. uppvärmning av den lokal i vilken personen vista
bygel får fust- glasplattor
hållande av
ritningen
rafflad
vals I
gummi \
skivor]
obelysr
[-Ijuskopie-papper-]
{+Ijuskopie-
papper+}
iizosmi fàrdiqbelysta kopior’
Automatisk ljuskopieringsapparat.
136
14 mars 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
