Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 21 mars 1936 - Notiser - Torkning av trä med »ultrakorta vågor», av s. - Litteratur - Ur Morgårdshammars krönika, av F. H. S. - Katalog över periodiska publikationer tillgängliga i bibliotek i Stockholm och Uppsala ..., av Albert Predeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
des, speciellt i fabriker o. d. Försök visa, att detta väl
låter sig göra, men strömmens benägenhet att följa de
större blodkärlen och den därigenom uppstående risken
för lokala överhettningar inuti kroppen torde hava
avskräckt från denna strömarts användning annat än för
terapeutiska ändamål.
Uppslaget att använda dessa strömmar för torkning
av trä är sålunda icke principiellt nytt men har
likafullt sitt stora intresse, ehuru det torde vara tvivel
underkastat om metoden kan få praktisk betydelse, med
hänsyn till kostnaderna. Uttorkningen försiggår på ett
principiellt olika sätt, när virket utsättes för dessa
högfrekventa strömmars inverkan, emot när torkningen sker
genom utifrån tillfört värme. I det förra fallet sker en
avdunstning av vatten från föremålets yta, som
härigenom alltid får en lägre temperatur än dess av
strömmen uppvärmda inre. Vid uppvärmning på vanligt sätt
uppstår däremot lätt risk för överhettning på ytan, så
att ett skikt bildar sig som blir svårgenomträngligare
för vattnet, som skall avdunsta från virkets inre,
varigenom torkningen t. o. m. direkt kan förhindras. Detta
fenomen kan bl. a. iakttagas vid torkugnar som
upphettas med eldstadsgaser, t. e. förtorkare vid kolugnar,
varest erfarenheten visar, att man ofta med lägre
torkningstemperatur kan erhålla snabbare torkning än med
högre, på grund av den stundom uppträdande
"skinnbildningen" s. k. "casehardening of wood". Saken kan
även uttryckas så, att medan den naturliga torkningen
genom utifrån tillfört värme karakteriseras av en
inifrån virket utåt fallande fuktighetsgradient så
kännetecknas torkningen med högfrekvent ström och
därigenom framkallade likformiga värmetillförsel inuti
virket av ett temperaturfall, som åstadkommer ett
avtagande partialtryck hos vattenångan inifrån och utåt. I
det förra fallet kan man alltså säga att vattnet destillerar
inifrån och utåt, på grund av ett yttre undertryck, i det
senare fallet tryckes det i samma riktning genom ett
inuti veden frambragt övertryck. Genom att risken för
"casehardening" på detta senare sätt undgås kan man
högst väsentligt påskynda torkningen såsom försök
utvisat. Exempelvis kunde ekvirke av 50 mm tjocklek,
som krävde 25—40 dygn för att med vanlig
lufttorkning torkas från 70 % till 10 % fuktighet torkas på
30 minuter i högfrekvensfältet. Torkning på detta sätt
förhindrar effektivt uppkomsten av inre spänningar i
virket varför detsamma visar mindre benägenhet att slå
sig än lufttorkat trä.
Försöksanordningen utgjordes av en
ultrakortvågs-sändare. Träproven anbragtes mellan
kondensator-beläggningarna till en andra svängningskrets som
anslutits kapacitivt till sändaren. Den använda
våglängden var 5 till 6 m, som genom förförsök befunnits ge
bästa resultat. s.
LITTERATUR
Ur Morgårdshammar» krönika, av Karl-Erik
Forsslund (privattryck för Morgårdshammars mek. verkstads
a.-b. ur den minnesskrift som verkstaden utgav till sitt
75-årsjubileum 1931, med omredigerat
illustrationsmaterial), 111 sid., Falun 1935.
"Väster Bergslagen — de gamla Västra
Järnbergslagen eller Grängie- och Berkislagen — äro ett landskap
för sig, som visserligen hör till Dalarna men är skilt
därifrån i många hänseenden, bl. a. av en mäktig
skogklädd bergmur, där man t. o. m. måst spränga en tunnel
(den enda i Dalarna) åt järnormen att krypa igenom —
över muren kunde han inte komma. Den muren är
också vattendelare — Väster Bergslagen har sitt eget
flodsystem, därifrån rinner ytterst litet vatten till Dalälven,
men det allra mesta till Bergslagsälven. Ty så bör den
heta, det måste man ge Leonard Persson i Vad rätt i.
Kolbäcksån — det namnet kan passa henne på
ålderdomen nere i Västmanlands slättbygd, där hon stilla
glider mot utloppet i Mälaren. Men häruppe, där hon
brusar ungdomskraftigt i forsar och fall mellan stora
sjöar och höga malmberg — här gör hon sannerligen
rätt för det riktigare och ståtligare namnet
Bergslagsälven. Må hon hädanefter alltid hedras med detta
namn!"
Så börjar den frejdade författaren sin lovsång till
den älv som i gamla tider lämnat kraft till ett 80-tal
hyttor enbart i Väster Bergslagen jämte ett tjog
hammarsmedjor och andra järnverk, föregångare till
Väster-Bergslagens största nutida industriföretag:
Smedjebackens valsverk och Morgårdshammars mekaniska
verkstad, och med denna poetiska inledning är han inne
på Morgårdshammars historia. Ursprungligen hette
platsen Winsebo Hammar, "upbygd 1616 (med 2 härdar)
och confirmerad 1689". I 1672 års Bergmästarrelation
möter namnet Morgärds smedja tillsammans med
Winssebo. Numera lever namnet Vinsbo kvar på
arbetarnas egnahemsområde, under det att
Morgårdshammar småningom blivit verkets namn, i dagligt tal "Moi>
gårn". Namnet härleder sig av mor = skog, som också
går igen i andra ortsnamn, t. e. Mora m. fi.
Det nuvarande företaget leder sina anor direkt från
det år 1857 bildade Morgårdshammar Actie-Bolag, som
enligt bolagsordningen hade till ändamål att jämte den
gamla på bruket bedrivna stångjärnstillverkningen och
spiksmidet även tillverka gjutgods och "utföra
mecha-niska arbeten". Bolagets första disponent blev J. R.
Alsing, sedermera världsbekant genom sina
uppfinningar på kulkvarnsområdet. Han kvarstod dock endast
några år vid företaget, bosatte sig sedermera i London
efter en tids vistande i USA, återkom till Sverige år
1900 och avled i Köping 1911. I H. R. Richards stora
arbete "Ore Dressing" finnes bl. a. beskriven "J. R.
Alsing Tube Mill". En kulkvarn som byggdes medan
han verkade vid Morgården, fanns ännu vid sekelskiftet
i användning i gamla gjuteriet. 1873 kom ett nytt bolag
till stånd, som erhöll namnet Morgårdshammars bruks
aktiebolag. Under detta bolags tillvaro möter namnet
på en annan framstående ingenjör, Ernst von
Zweigbergk, samtidigt anställd vid Smedjebackens valsverk
och uppfinnare av det första universalvalsverket. Detta
tillverkades i Morgårdshammar för Smedjebackens
valsverks räkning och levererades sedan över hela världen.
Uppfinningen betecknar en epok i valsverkstekniken
och finnes beskriven bl. a. i Jernkontorets annaler, h. 1
år 1879. I början av 1880-talet växte beställningarna
på bolagets olika tillverkningar i sådan grad att behovet
av utvidgningar alltmera gjorde sig gällande. 1895
ombildades företaget till det alltjämt bestående
Morgårdshammars mekaniska verkstads aktiebolag, om vilket
mycket av såväl personhistoriskt som tekniskt intresse
står att läsa i boken. I detta sammanhang kan nämnas
att två av Tekniska högskolans nuvarande professorer,
E. Hubendick och B. G. Markman, under en följd av år
voro knutna till företaget såsom ingenjörer.
Ej blott författaren, som förstått att samla så många
spridda upplysningar och minnen och därav väva en
fängslande bild av hembygdspoesi och yrkesromantik,
utan även bolagets ledning, som med utgivandet av
detta arbete berikat vår tekniska historielitteratur,
förtjänar ett tack från alla som känna att "arbetets poesi"
icke är en fras utan det kraftflöde genom vilket
"forntid sig med framtid enar". F. H. S.
Katalog över periodiska publikationer tillgängliga i
bibliotek i Stockholm och Uppsala ... av Hilda S.
Lindstedt. Stockholm. Utg. av
Ingeniörsvetenskapsaka-demien 1927—31. XVI, 300 sid. + 2 rättelsesid. 8:o.
Den 4 750 huvudtitlar, 1 420 hänvisningar och 630
grupphänvisningar omfattande katalogen över
periodiska tekniska och vissa naturvetenskapliga publikatio-
14 mars 1936
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
