Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 28 mars 1936 - De intellektuella yrkenas rekrytering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
handen, att den förflutna delen av 1900-talet i detta
hänseende kan indelas i två perioder, nämligen
åren 1900—1917 med i genomsnitt 150 st.
nyexaminerade ingenjörer pr år med högskolebildning samt
åren 1918—1933 med i medeltal 194 st. pr år av
samma kategori. Den årliga produktionen är, som
synes, 29 % större under den senare perioden än
under den förra.
Vi jämföra härmed de tal, som sannolikt komma
att gälla, därest nyssnämnda planer på ökning av de
studerandes antal i en nära framtid realiseras. De
sakkunniga för Chalmers tekniska instituts
omorganisation föreslå antagande av 150 studerande pr år
vid denna läroanstalt. Tekniska högskolans
lärarekollegium avser att för sitt vidkommande räkna med
300 nya studerande pr år. Räknar man här
försiktigt och antar, att blott 70 % av de inskrivna
studenterna nå fram till examen i båda fallen,
kommer man till en total siffra av 315 utexaminerade
högskoleingenjörer pr år.
Detta innebär en ökning av icke mindre än 62 %,
jämfört med den nyss tilländalupna perioden 1918—
1933, således en tillväxt, mer än dubbelt så stor, som
den vilken inträdde omkring åren 1917—1918, då
tekniska högskolans nybyggnader vid Valhallavägen
började tagas i bruk för undervisningen. Den torde
därför kunna antagas fylla alla krav, som från
industriens och det allmännas sida inom överskådlig
framtid komma att resas på tillgången av sådan
teknisk arbetskraft, som undergått högskoleutbildning
av nuvarande karaktär. Ej heller torde någon risk
förefinnas för uppkomsten av ett ingenjörsproletariat
genom ett stort överflöd på högskolebildade
ingenjörer, om man blott ser till, att den genom eventuella
nybyggnader och vad därmed sammanhänger
möjliggjorda stegringen av högskolornas produktion av
ingenjörer sker successivt under en följd av år. Skulle
härunder, mot förmodan, tillfälligtvis en viss
försämring av ingenjörernas lönenivå och
anställningsmöjligheter inträffa, komma studenterna sannolikt ej att
söka inträde vid de tekniska högskolorna i samma
omfattning som förut, varigenom konkurrensen
efterhand åter spontant minskar, och villkoren åter
förbättras. Denna reaktion torde desto säkrare komma
att inträda, om studenterna av en effektivt
organiserad yrkesorientering i tid underrättas om de
försämrade utsikterna på arbetsmarknaden för
högskolebildade ingenjörer.
De sakkunniga ha i sina förslag till regleringen
av tillströmningen till de intellektuella
levnadsbanorna bland annat pekat på önskvärdheten av en
allsidig utredning angående behovet av flera
praktiskt orienterade linjer i vårt undervisningsväsende.
Dessa skulle kunna verka avledande på
tillströmningen till yrken, som kräva högskoleutbildning, och
därigenom minska trängseln vid universitet och
högskolor.
Svenska teknologföreningen är fullt ense med de
sakkunniga om behovet av en dylik utredning, vilken
torde ha en alldeles särskild betydelse för
ingenjörsyrket. De teknici, som föredragit en kortare och
mera elementär utbildning framför
högskoleutbildningen, ha onekligen vissa fördelar framför
högskoleingenjörerna. De komma flera år tidigare ut i
praktisk verksamhet än de högskolebildade och ha
därför vid samma ålder mera praktisk erfarenhet. De
kunna också utan att sänka sin levnadsstandard,
acceptera lägre löner, då deras utbildning dragit
väsentligt lägre kostnader än den relativt dyrbara
högskoleutbildningen.
För att belysa denna fråga, är det av stort
intresse att ta del av den statistik, som de
sakkunniga framlagt i sitt betänkande å sid. 258 i tab. 84.
Här lämnas en översikt över den tekniska
arbetskraftens förändring under en 10-årsperiod för tvenne
olika grupper av industriella företag, delvis i det
allmännas ägo. Båda grupperna utvisa en relativ
minskning med åren av högskoleingenjörernas antal
och en relativ ökning av antalet ingenjörer med lägre
examen. De sakkunniga tyda detta så, att tillgången
på högskolebildade ingenjörer varit för liten, och att
man därför måst nöja sig med personer av lägre
kompetens. De synes härvid ha förbisett, att saken
också har en ekonomisk sida. Ingenjörer med högre
kompetens kräva i regel också de högre löner, som
svara mot deras dyrbarare utbildning, och det kan
därför vara förenligt med sund ekonomi och en god
rationalisering att inskränka deras antal till förmån
för den billigare arbetskraft, som andra kategorier
av ingenjörer kunna erbjuda för sådana poster, där
högre kompetens icke kräves. För Svenska
teknologföreningen med dess ingående praktiska kännedom
om hithörande förhållanden ligger det därför
närmare till hands att i stället anse den framlagda
statistiken tyda på en relativ ökning av industriens
efterfrågan på teknisk arbetskraft av lägre
utbildning.
Med detta konstaterande önskar teknologföreningen
endast påvisa, att frågan om den lägre tekniska
undervisningens ordnande förtjänar lika stor
uppmärksamhet, som den nyss behandlade frågan om den
tekniska högskoleundervisningen. Bet vore
synnerligen önskvärt att en allsidig utredning härom komme
till stånd. Denna bör ta sikte på de tekniska
utbildningslinjer, som kunna anordnas med realexamen som
grund, liksom även på sådana, som kunna förläggas
efter studentexamen, utan att därför ha
högskolemäs-sig karaktär. De senare torde vara av särskild
betydelse för sådana som ägna sig åt yrken, där endast
ett visst mått av allmän teknisk bildning är
behövlig. Dessutom bör även beaktas, att de rent
praktiska yrkesskolorna samt de yrkesbetonade
mellanskolorna i viss mån ha betydelse för den lägre
tekniska ingenjörsutbildningen.
Tekniska utbildningslinjer, förlagda efter
realexamen, finnas ju redan i stor utsträckning. Av dessa
giva de tekniska gymnasierna den grundligaste
utbildningen, och de härifrån utexaminerade
ingenjörerna skattas mycket högt av industrien, då de visat
sig synnerligen användbara i viss såväl
teknisk-kommersiell som rent teknisk verksamhet. Det torde
av denna anledning vara motiverat att utreda, om
de tekniska gymnasiernas och elementarskolornas
antal icke med fördel kunde ytterligare utökas. I varje
fall bör inrättande av de redan planerade tekniska
gymnasierna i Stockholm och Göteborg med det
snaraste beslutas och verkställas.
Vad som emellertid hittills helt och hållet saknats,
är möjligheten för studenter att genomgå en för dem
tillrättalagd kortare teknisk utbildningskurs av icke
högskolemässig karaktär. Det har från många håll
framhållits, att långtifrån alla kategorier av civil-
142
11 april 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
