Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 28 mars 1936 - De intellektuella yrkenas rekrytering - Rebelliska nomenklatursynpunkter, av K. I. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ingenjörer i sin praktiska verksamhet verkligen fått
användning för hela den grundliga och mångsidiga
utbildning på matematisk-naturvetenskaplig grund,
som meddelas vid tekniska högskolan. Särskilt torde
en kortare ingenjörsutbildning för de studenter, som
ha för avsikt att framdeles ägna sig åt
teknisk-kommersiell verksamhet fylla ett verkligt behov.
Svenska teknologföreningen finner därför skäl föreligga,
att även ett dylikt utbildningsalternativ prövas i
den allsidiga utredning om kortare praktiskt
orienterade studielinjer efter studentexamen, som
eventuellt kommer till stånd enligt de sakkunnigas
förslag.
Mot de sakkunnigas förslag till utredning om på
studentexamen byggande kurser, ledande till en
förvaltningsteknisk examen, har teknologföreningen i
och för sig intet att erinra. Då emellertid dessa
kurser, enligt de sakkunniga skulle avse utbildning av
"den stora mängden av underordnade tjänstemän"
i den statliga och kommunala förvaltningen, synes
det knappast nödvändigt, att dessa kurser, eller
åtminstone icke alla, behövde bygga på studentexamen.
För många underordnade tjänstemän torde en
realexamen, och för kvinnliga tjänstemän genomgången
kommunal flickskola, efterföljd av för vederbörandes
uppgifter lämpad specialutbildning, vara tillfyllest.
Teknologföreningen anser det så mycket mer av
nöden, att den ifrågasatta utredningen finge omfatta
även här antydd anordning, som en sådan anordning
möjligen kunde bidraga till en viss avlastning från
gymnasiet, medan de sakkunnigas förslag att bygga
en förvaltningsteknisk examen uteslutande på
studentexamen ovillkorligen måste medföra en
ytterligare tillströmning till gymnasierna.
Mot det i kommittébetänkandet framförda förslaget
om en av statsverket organiserad allsidig och
objektiv yrkesorientering under ledning av en
yrkesorienteringsnämnd har teknologföreningen intet att erinra.
Det vore dock önskvärt, att denna orientering
bringades att omfatta alla yrken — således icke blott de
intellektuella. Just för att skapa den effektiva
avledning från de intellektuella yrkena, som må vara
önskvärd, är det nämligen av stor vikt, att alla yrken
och stånd behandlas på samma sätt, så att icke den
sociala ambitionen på ett ödesdigert sätt ingriper i
yrkesvalet, och de naturliga anlagen för yrket få
träda i skymundan.
De sakkunnigas yrkande på utredning om
lämpligheten av att överlåta handhavandet av de nuvarande
vid vissa högskolor rådande inträdesspärrarna på en
utanför dessa högskolor stående myndighet, anser sig
teknologföreningen icke kunna biträda. En sådan
anordning skulle sannolikt endast medföra onödiga
friktioner mellan nämnda myndighet och högskolorna.
Den skulle dessutom säkerligen vara överflödig, då
man icke har någon anledning att antaga, att
högskolorna skulle handhava dessa spärrar på ett sätt,
som strede mot samhällsintresset. Ett visst
konsultativt samarbete med utbyte av meddelanden och
erfarenheter mellan en eventuell
yrkesorienteringsnämnd och de olika högskolorna vore däremot
säkerligen enbart till fördel för alla parter.
De sakkunniga lia till tjänst för de arbetslösa bland
de intellektuellt utbildade föreslagit anordnandet av
en arbetsförmedling genom socialstyrelsens försorg
och inom ramen av den för de manuella yrkena redan
existerande allmänna arbetsförmedlingen. De synas
härvid ha utgått från, att en arbetsförmedling endast
har till uppgift att sammanföra de arbetssökande med
arbetsgivarna, varvid granskningsarbetet vid urvalet
helt och hållet skulle verkställas av de senare. En
sådan arbetsförmedling fyller ej det viktigaste krav,
som åtminstone för ingenjörs- och liknande
befattningar måste ställas på densamma — den nämligen
att kunna åstadkomma en vederhäftig
rekommendation av viss person för viss uppgift. Den torde
därför ha mycket små utsikter att tillvinna sig
industriens förtroende, om den verkligen komme till
stånd. Svenska teknologföreningen vill därför
bestämt avråda från varje experiment med en dylik
anordning. Något som enligt föreningens mening under
inga förhållanden bör ifrågakomma är införande av
en möjlighet att på civilrättslig väg förbjuda redan
existerande arbetsförmedlingsanstalter av enskild
karaktär att utöva sin verksamhet — vilket de
sakkunniga föreslagit som en eventualitet. Dessa
förmedlingsanstalter söka dock att på bästa sätt fylla de
anspråk dess kunder ställa på dem och att förbjuda
deras verksamhet till förmån för en statlig
organisation vore icke förenligt med sann samhällsnytta.
Rebelliska nomenklatursynpunkter.
Är upptagandet av främmande ord anstötligt i och
för sig, frågar man sig efter ingenjör Hööks inlägg
i Teknisk tidskrift den 15 februari. Behöver man
fullständigt utplåna det träffande i originaluttrycket
och ersätta "rougher" med "förapparat", "cleaner"
med "efterapparat"? Är det värt att syssla med en
nomenklatur som är så föga uttrycksfull och precis?
Ett avskräckande exempel utgör redan
teknologföreningens handbok XX: "Beteckningar, benämningar
etc.", där oförmågan att bilda nya ord krystat fram
en skillnad mellan "användning" och "utnyttning"
som t. o. m. kommittéledamöter på sin tid funno vara
onaturlig. Det förefaller som flotations-
(vasknings-på svenska?) tekniken med sin klassering och
sortering vore inne på en liknande väg.
Intresset för att ett svenskt uttryck (ej en intet-
sägande stavelsekombination), som osökt kan bildas
för ett nytt tekniskt begrepp, får företräde framför
det främmande ord varmed begreppet införes, bör ej
förestavas vare sig av avskyn för att lysa med lånta
fjädrar eller av nationell självtillräcklighet, utan
allenast av känslan att språket är underlaget för vår
andliga odling och att var och en är skyldig att
förvalta sin lott i detta arv. Detta innebär utan
undantag att man odlar sitt modersmål, åtminstone så pass
att den utländska facklitteraturens flora icke växer
alldeles över den del av vår egen som ej gror på
allfarsvägarnas dammiga dikesrenar.
Jag tror emellertid att nomenklaturfrågan sällan
ses från denna ståndpunkt. De facklärde, som fått
det tekniska språket om händer, känna sig alltför
ofta tillfreds med lättköpta sammansättningar, där
14 mars 1936
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
